Trängbefälsföreningens historiska utveckling

Föreningen räknar sin tillblivelse den 4 maj 1916 enligt stadgarna men borde vara den 23 oktober 1914. Länge var trängtrupperna det enda för underhållstjänst avsedda truppslaget i arméns fredsorganisation. En mindre del av värnpliktskontingenten – ”trängen i förvaltningstjänst” – utbildades vid vissa centrala livsmedelsmagasin. Vid mobilisering skulle dessa värnpliktiga ingå i fältförband med uppgifter i förplägnadstjänst med mera.

Genom 1914 års härordning skapades ett nytt truppslag – intendenturtrupperna. Detta kom att bestå av tre självständiga kompanier förlagda till Stockholm, Karlsborg och Boden. Därmed utgick ovannämnda värnpliktskontingenter ur trängtrupperna.

Under landstormsmobiliseringen 1914 gjorde man många lärdomar. Bland annat fästes uppmärksamheten på underhållstjänstens betydelse. Stora brister hade uppenbarats, inte minst beträffande förplägnadstjänsten En följd härav blev den storartade insamlingsverksamheten i hela landet för anskaffning av kokvagnar till landstormen. Men också utbildning av intendenturpersonal blev en angelägen uppgift.

På Stockholms landstormsbefälsförenings chefsinstruktörs förslag tillsatte styrelsen den 23 oktober 1914 en hel del nämnder. Ett antal specialnämnder tillsattes för organiserandet och ledandet av övningar för vissa specialister, varav en var Kommissarie-nämnden.

Verksamheten, som i början blott avsåg utbildning av kommissarier, ägde rum inom Övningsnämnd nr 32, alltså tillhörande Stockholms landstormsförening, vars kärna bestod av personal, som under mobiliseringen tjänstgjort i kommissariebefattningar och nu önskade ”frivilligt” erhålla en bättre och grundligare utbildning. Ordförande i styrelsen blev Karl Sidenbladh. Sekreterare och vice ordförande Carl Stangenberg och kassör Filip Wijkström.

Ur Intendenturbefälsföreningens tidigare skrivna historia har framtagits följande beskrivning av föreningens förhistoria och tillblivelse;

General Gustaf Lindströms, föreningens ordförande 1915-26 och Hedersordförande 1949, tidigaste minnen:

-Embryot till Stockholms Intendenturbefälsförening utgjordes av den 1914 skapade intendenturavdelningen inom Stockholms landstormsbefälsförening. Är jag rätt underrättad var Stockholm den plats, där intendenturutbildningen för landstormens del först togs upp. Så märkvärdigt var väl ej detta. Stockholms Landstormsbefälsförening, senare Stockholms landstormsförbund, var på alla områden en landstormstruppernas vapensmedja – figurligt sett. Ska man leta efter initiativtagaren för intendenturens del, så var det dåvarande kaptenen vid Intendenturkåren Filip Wijkström. Av vad anledning han drog sig ifrån ledareuppgiften känner jag ej. Kanske han ansåg mig som chef för Int 1, som lärare på KKS och vid MFK ha större möjlighet att taga mig an landstormsintendenturbefälets frivilliga fostran.

General Helge Söderblom, föreningens ordförande 1926-35 och Hedersordförande 1935, om den blygsamma starten:

–Före det första världskrigets utbrott hade utbildningen i intendenturtjänst ännu icke upptagits på de relativt nybildade landstormsföreningarnas program. Den personal, som vid landstormsmobiliseringen 1914 placerades i högre eller lägre intendenturbefattningar, hade i bästa fall endast en ytterst knapphändig utbildning, förvärvad vid de förvaltningsskolor (senare Intendenturskolor), som efter 1892 anordnades vid vissa truppförband. Många saknade dock helt intendenturutbildning.

General Söderbom om den första frivilliga kursen i intendenturtjänst:

–Initiativet till kursen togs av dåvarande chefen för intendenturkompaniet i Stockholm, kaptenen, sedermera generalmajoren Gustaf Lindström, sedermera det främsta namnet inom hela den frivilliga försvarsrörelsen. Lindström fungerade även som lärare vid kursen, biträdd av mig.

Vidare säger general Söderbom om hur den första övningsavdelningen bildades och därjämte den första styrelsen tillsattes:

–Den 23 oktober 1914 bildades ur de vid mobiliseringen ”august” uppsatta formationerna Övningsavdelning nr 32, tillhörande dåvarande Stockholms landstormsbefälsförening”.

Föreningen firar sitt 95-årsjubileum lördagen den 24 oktober 2009.

Föreningen genom åren, olika namnbyten

Föreningens första namnbyte genomfördes då landstormsbefälsföreningen omorganiserades till landstormsförbund den 4 maj 1916. Då blev Övningsavdelning nr 32 Intendenturavdelning. Därav stadgarnas felaktiga datum på föreningens bildande. Föreningen var fortfarande inte fristående men ursprunget till föreningen är 23 oktober 1914.

Uppgifterna för Intendenturavdelningen (föreningen) var desamma som i oktober 1914. Ny ordförande blev Gustaf Lindström. Carl Stangenberg omvaldes till sekreterare och Helge Söderbom till vice ordförande.

Den 27 november 1945 byttes namnet till Stockholms Intendenturbefälsförening. Ordförande var Axel Rune. Antalet medlemmar var 95.

Den 21 oktober 1952 slogs föreningen samman med Intendenturkamraterna. Ordförande var Axel Rune. Antalet medlemmar var 775.

Ett större tillskott av medlemmar fick föreningen den 20 maj 1969 då Intendentur-, Sjukvårds-, Träng- och Tygbefälsföreningarna slogs samman och namnet byttes till Stockholms Underhållsbefälsförening. Ordförande var Hans Rune. Antalet medlemmar var 349.

Det fjärde och senaste namnbytet ägde rum den 31 oktober 1973 och föreningen bytte namn till nuvarande Stockholms Trängbefälsförening. Ordförande var Hans Fondelius. Antalet medlemmar var 555.

Föreningens ombud vid Försvarsutbildarna i Stockholms läns årsstämma den 18 mars väljs på föreningens årsstämma den 21 februari 2008.

Föreningens styrelse har beslutat genomföra firandet av föreningens 100-årsjubileum lördagen den 23 oktober 2014.