Vår historia

Från Landstorm till Försvarsutbildare

Göteborgs Landstormsförening bildades 1908. Landstormen inrättades kring sekelskiftet 1900 som ett värnpliktsuppbåd för ett lokalt försvar och för bevakningsuppgifter. Som en del av den svenska hären skulle landstormen ha obligatoriska övningar, vilka före första världskrigets utbrott 1914 genomfördes i liten omfattning. På initiativ av främst civila personer, vilka saknade militär utbildning, men som utsetts till befäl i landstormen, bildades föreningar för utbildning av befäl. Den 5 juli 1912 beslöt 19 av landets landstormsföreningar vid en kongress att bilda Sveriges landstormsföreningars riksförbund.

Vid första världskrigets utbrott 1914 mobiliserades landstormen, som första enheter för landets försvar. Bristerna blev uppenbara. Trots de insatser som gjorts på frivillig väg saknades tillräckligt med väl utbildade befäl för landstormsorganisationen, vilken i mycket var en pappersorganisation.

Statens stöd till landstormen var i många år ytterst litet. Den frivilliga befälsutbildningen kunde dock fortsätta under 1920- och 1930-talen genom stora insatser av frivilliga, insamlade medel. När andra världskriget bröt ut 1939 mobiliserades åter landstormen som första enheter. Även om fler landstormsbefäl utbildats fanns stora brister.

Det upptrappade krigshotet under 1939 som övergick i Tysklands anfall på Polen och Sovjetunionens på Finland under hösten samma år skapade stor oro i Sverige. Värnpliktsarmén hade begränsade resurser och man började ställa krav på att kunna försvara hembygden med någon form av skyddsstyrkor. Flera skytteföreningar började på eget initiativ bilda hemvärn, först ut var Tärnsjö i Uppland 4 januari 1940, följt av Lit i Jämtland den 21 januari (började 1939, först formellt 21/1), Morlanda i Bohuslän 26 januari. I Skåne bildade under våren 1940 skyttegillena i Tågarp, Barkåkra, Genarp, Oderljunga och Klippan egna hemvärn. Man kom dock här i konflikt med lagen mot bildade av militära skyddskårer av år 1934.

Försvarsviljan var stark och regeringen agerade snabbt. Den 29 maj 1940 beslöt riksdagen om att bilda ett hemvärn. Då hade också Danmark och Norge, i början på april, fallit för den framryckande tyska krigsmakten. Hemvärnet skulle bestå dels av ungdomar som inte gjort sin värnplikt, dels av äldre som överstigit värnpliktsåldern.

För statsmakterna stod det också klart att krigsorganisationen krävde fler och bättre utbildade befäl än vad landstormen skulle kunna bidra med. I och med försvarsbeslutet 1942 avskaffades landstormsorganisationen. Landstormsbefälen blev värnpliktiga befäl. Det fanns dock fortfarande behov av frivillig befälsutbildning för att komplettera den obligatoriska utbildning som nu infördes och för att ge det värnpliktiga befälet möjlighet att frivilligt öva för sina krigsuppgifter. I juni 1943 fastställde Kung. Maj:t grundstadgar för Centralförbundet för befälsutbildning, vars främsta uppgift var att bedriva frivillig befälsutbildning.

Under åren som gått sedan 1943 har organisationen förändrats vid ett flertal tillfällen men har hela tiden behållit sitt namn och uppdrag i stort fram till den 1.a januari 2006. Då byttes namnet till Svenska Försvarsutbildningsförbundet för att markera att organisationen skall ligga i takt med de förändringar som skett med Sveriges försvars- och säkerhetspolitik och Försvarsmaktens utveckling.

Göteborgsförbundet har gjort samma resa. Vi har under åren haft olika namn; Göteborgs Befälsutbildningsförbund, Göteborgs FBU-förbund och vi heter nu Göteborgs Försvarsutbildningsförbund.

Försvarsutbildarna vänder sig numera till alla som är intresserade av att utveckla sig inom Försvarsmakten eller av att stödja samhällets krishanteringssystem.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Mer om webbplatsen.