Äntligen semester…
Nu är det äntligen semester! Några välförtjänta dagar på flykt från vardagen som brandingenjör arbetande med utbildningsfrågor på en av Sveriges största räddningstjänster. En möjlighet att återhämta mig och samla ny energi. Jag gav mig själv en ledig lördag för att sedan bege mig mot den första av förhoppningsvis många utbildningar i försvarsutbildarnas regi. För att inte tala om de övningar och trevligheter jag förhoppningsvis kommer genomföra iförd de kläderna som förrådet kallade för ”lövhögen”. Med mig har jag höga förväntningar, viss anspänning, hopp om att knyta kontakter men framförallt en ruskig massa saker att släpa på!
Jag ramlar in på Falsterbokursgård lite svettig och trött men får snart veta att jag tilldelats en rumskamrat som är redan på plats. Fantastiskt tänker jag, då kommer jag i alla fall lära känna en person! Det visade sig snart att vi skulle komma riktigt bra överens hon bara var den första av många nya vänner jag skulle få denna vecka.
Deltagarna
Vi drar igång och deltagarnas och instruktörernas presentationer slår mig med häpnad. Nu i efterhand har jag räknat till åtminstone fem civilingenjörer, en sjökapten, en marinbiolog, tre egenföretagare, tre som arbetar som sjuksköterska eller undersköterska och utöver det har vi även fastighetsförvaltare, teknisk säljare och IT-specialist på plats. Ovan rymmer såklart inte alla deltagares yrken men just bredden och den kompetens vi har med oss från det civila är det som gör oss så starka och kompetenta när det gäller. Jag märker även att jag inte är den enda som är där på sin semester utan det verkar vara ett återkommande fenomen bland både deltagarna och instruktörerna. Vi bär på en stor kunskap och ett otroligt engagemang som vi både ska vårda och ta vara på!
Mot placering i hemvärnet
Samtliga på kursen utom en hade eller var på väg till en befattning i hemvärnet. Många tillhörde såklart någon av våra fyra CBRN-plutoner men som tur var hade vi även andra specialister som exempelvis sjukvårdare och högre befattningar som plutonchef närvarande. Detta gav en bra blandning av erfarenheter, både civila och militära, som gjorde att vi kunde stötta varandra och fylla på när någon av oss hade lite svårare för något moment. Jag själv hade till exempel ingen koll på det militära innan detta och utan mina vänners korta introduktion om hur vi ska stå och gå hade jag varit väldigt vilsen.
Kursens syfte
Kursens syfte är att deltagarna ska erhålla grundläggande kunskaper i skydd mot CBRN-stridsmedel för att kunna överleva en CBRN-händelse och för att kunna bidra till förbandets överlevnadsförmåga och operationsduglighet i CBRN-miljö. Med detta i åtanke vill jag hävda att kursen lämpar sig till alla som kan komma att hamna i en situation där en sådan händelse kan uppstå. Det innebär ju såväl varje hemvärnssoldat som kollegor hos de privata aktörerna som i exempelvis transportsektorn. Sen tycker jag att det borde vara självklart att våra sjukvårdare ska ha viss insyn i området eftersom de förväntas kunna vårda om detta skulle hända och då behöver de kunna skydda sig själva för att kunna genomföra sitt uppdrag. Och man behöver absolut inte ha en massa högskolepoäng för att klara kursen så länge du har ett intresse för CBRN-området och en vilja att lära!
Vad vi tyckte
Vad tyckte vi om kursen då? Under kursens sista skälvande timmar bad jag mina kursare att dela med sig av sina tankar om den senaste veckan vilka jag nu kort ska försöka sammanfatta.
Det var en lärorik kurs med bra upplägg där alla deltagare känner att de fick med sig någonting även om vi började på så olika kunskapsnivå och erfarenheter. Vi hade duktiga, förstående, lyhörda och ödmjuka instruktörer. Dessa visade att de har ett stort intresse i området och en förmåga att förmedla kursinnehållet på ett bra sätt samt att de återkopplade på alla frågor som vi ställde även om de inte alltid kunde svara direkt. Som grupp fick vi möjlighet att tillsamman lösa ibland ganska utmanande uppgifter, känna på utrustning och indikera mot övningssubstanser som gav faktiska mätomslag. Vi spenderade mycket tid i skyddsmask och om vi inte blivit bekväma med den nu så kommer vi nog aldrig bli det.
Avslutningsvis kan jag inte nog trycka på den otroliga värme och gemenskap vi fick under denna vecka som bara flög förbi! En stor bidragande faktor till det var såklart den fina omgivningen och möjligheten för oss att bada jacuzzi tillsammans nästan varje kväll men viktigast var nog tonen och stämningen som kursledning och instruktörer satte. Jag har fått vänner som jag förhoppningsvis kommer ha kvar länge och det tackar jag ödmjukast för och nu sätter vi siktet på fortsättningskursen CBRN Rek/San nästa sommar för som en av mina nyvunna vänner utryckte det ”Om inte jag gör det, vem annars?”
Moa Hummelgård
