Nu är det åter dags att börja slita på sulorna! Det planeras flera träningsdagar under våren och sommaren. Försvarsutbildare, personal från Försvarsmakten, Hemvärnet och medlemmar i andra frivilliga försvarsorganisationer är alla lika välkomna oavsett om syftet är motion, kamratskap eller deltagande i soldatprovet i Flämslätt, en större inrikes marsch eller Nijmegenmarschen.
För mer information / anmälan till träning:
magnus.ingvarsson@forsvarsutbildarna.se
Nijmegenmarschen 2019
Pulsen höjs en aning när man åter ser den vita turistbussen. Väl ombord möts man av både gamla och nya bekantskaper som alla är på väg till Nijmegen.
Snart ska månader av förberedelser och träning sättas på prov – för min del blir det för fjärde gången.
Resan går längst den vackra västkusten och vidare genom Danmark. Efter en natt på Autobahn anländer vi Camp Heumensoord, vårt hem under den kommande veckan. Varje år byggs detta läger upp som huserar drygt 6000 soldater från ett 30-tal länder plus support i form av stab, sjukvård, musikkårer etc.
När man installerat sig på sitt logement och borstat av resdammet börjar festligheterna. Vänner från tidigare år sammanstrålar och nya flätas in i den allt större och mer och mer internationella gemenskapen. Ett årligt inslag är sällskapet Viking Strollers ritual där trälar befordras till krigare och nya trälar invigs – allt under underhållande former.
Måndag morgon samlas hela den svenska delegationen för informationsmöte och presentation av den svenska ledningen som ideellt samordnar vårt deltagande genom Försvarsutbildarnas försorg. Hemvärnets musikkår från Gävleborg underhåller och det hela avslutas med nationalsången.
Resten av dagen är ledig. Några tar bussen in till staden för att ta del av festligheterna som pågår under hela veckan, andra vilar sig i form.
Tisdag morgon 04:2* – känslan är svår att beskriva. Rastlöshet blandat med trötthet och en gnutta oro hur det ska gå. Denna gång går jag enskilt utan vare sig marschgrupp eller partner. Sällskap får ordnas längst vägen. En stor lättnad är att temperaturen är på vår sida, ca 13 grader på morgonen och runt 25 som mest på eftermiddagen.
Marschdagarna går långt över förväntan. Sällskap är inte svårt att skaffa. Trevligt sällskap med militära och civila gångare från flera länder gör att kilometrar och timmar bara flyter förbi. Onsdagen är lite extra trevlig. Då är det Pink Wednesday, ett firande av kärlek, mångfald och allas lika rättigheter. Överallt hörs discomusik och det sjungs med i varierande form av falsksång och andfåddhet.
Torsdagen bjuder på de famösa ”Seven Hills” – de få höjderna man kan hitta i ett ett annars platt landskap. De var dock inte så höga och jobbiga som jag vill minnas och snart står man vid startplatsen tidig fredagsmorgon 03:30 och har bara att ”gå och hämta ut medaljen”.
Benen känns pigga och vätskenivån är god så jag hoppar över andra rastplatsen och går vidare en halvmil till Beers där det blir en hamburgare och en kall Cola på en uteservering. Kul att själv vara åskådare en stund.
På sista rastplatsen träffar jag rikshemvärnschefen Stefan Sandborg och måste givetvis utmana honom att gå 2020. Han ser tveksam ut men lovar att slå följe en bit – ska påminna honom om detta nästa år.
Nu börjar den sista milen med efterföljande parad. Solen och värmen börjar ta lite på orken men supporten från den fantastiska publiken ger extra krafter. Det bjuds på kramar och kindpussar samt en och annan styrketår. Det är en häftig känsla att ta emot jublet från hundratusentals åskådare!
Så snart mållinjen passerats startar planerna inför nästa år…
Vid pennan: Magnus Ingvarsson