Orsaken till finska vinterkriget var att i november 1939 krävde Sovjetunionen att få vissa gränsområden av Finland i närheten av Leningrad (dagens S:t Petersburg) för att skydda staden från tyskarna. Dessutom ville Moskva ta över några öar längst inne i Finska viken. Finland gick inte med på dessa krav. Den 30 november 1939 anföll därför sovjetiska trupper Finland utan krigsförklaring. ”Den ryska radion lät meddela segervisst att om några dagar är vi i Helsingfors”. (Jämför detta med Rysslands meningslösa krig i Ukraina idag). Men så lätt skulle det inte bli för Stalins soldater när de mötte det hårda motståndet från den finska krigsmakten.
Dag 1 fredag
Bussresan från Boden till Kuhmo tog knappt 9 3/4 timmar inklusive fem stopp för att ta upp deltagare samt en timmes lunchrast vid Kärkkäinen norr om Uleåborg, Kuhmo ligger ca 15,5 mil oso om Uleåborg fågelvägen.
Resan var planlagd av vår reseledare Anders Nyström och för det praktiska genomförandet stod David Vinberg. Resan var planerad att genomföras hösten 2019 men p g a pandemin uppsköts resan två gånger och först i år kunde den genomföras med inalles 42 deltagare.
Anders presenterade under bussresan ett bildspel taget från ett kompendium som utarbetats av ”Traditionsföreningen i Norr för svenska frivilliga i Finland” Föreningens kontaktperson Allan Carlsson var en av deltagarna. Samtliga deltagare erhöll ett eget kompendium. Där presenterades striderna öster om Kuhmo samt vilka finska och ryska förband som var inblandade.
Övernattning hade planerat på hotell Kalevala som ligger några kilometer öster om Kuhmo och i direkt anslutning till en långsmal sjö ”Lammasjärvi” där man från den nedersta hotellterassen kunde se ända till dess bortre ände ca 10 km bort. På kvällen var det en paradisisk syn som saknar motstycke.
Detta synintryck tillsammans med alla andra sjöar som vi passerade efter någon timmes färd i inlandet är säkerligen en av orsakerna till att finnarna kämpat så tappra att försvara sitt fosterland.
Vinterkrigsmuseet i Kuhmo låg bara några minuters gångväg ifrån hotellet, Det var av den äldre typen med montrar späckade med olika krigsminnen. Tyvärr var det svårt att förstå informationen som var anslagen vid respektive monter eftersom den var skriven endast på finska och ryska. Det visades många svartvita foton i A4-format med män från närliggande gårdar som varit engagerade i kriget.
I en monter fanns att läsa: Lotta Svärd var namnet på en finsk frivilligorganisation för kvinnor som verkade under åren 1920 – 1944. Denna organisation blev en inspiration för den svenska organisationen Lottorna. Namnet kommer från Lotta Svärd i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner, som behandlar kriget mellan Sverige och Ryssland 1808 – 1809.
I en annan monter visades ett foto på ett svensktillverkat litet trähus med endast ett fönster på husets framsida som Sverige bidragit med för att finländarna skulle få tak över huvudet.
Dag 2 lördag
Enligt en kartbild i kompendiet fanns det totalt 18 finska förband förlagda nära ryska gränsen under finska vinterkriget räknat från Norra Ishavet i norr till Finska Viken i söder. Dessa förband koordinerades av en central stab. Den lokala ledningen skedde från staber nära förbanden. Sydost om Kuhmo besökte vi olika försvarsanläggningar. Fiendens största förband i Kuhmoområdet var den ryska 54:e divisionen med ca 10.000-15.000 man. Förbandet bekämpades framgångsrikt med så kallad ”Mottistrid” vilket innebär inringning och uppdelning av fienden i mindre enheter som ej kunde kommunicera med varandra. Dessutom skars trådförbindelser bakåt mot Sovjetunionen av. Hade inte Moskvafreden kommit emellan så bedömer finnarna att de hade kraft att driva tillbaka ryssarna till hemlandet.
Första busstopp gjordes i Jyrkänkoski där vi fick se en pansarvagn och en kanon med mynningsflammadämpare samt olika försvarsanläggningar tex ett rekonstruerat taggtrådsstängsel längs med ån och ett taggtrådshinder på det rekonstruerade gamla brofästet över Jyrkänkoski. På en annan plats fanns återuppbyggda skyttegravar ofta med ett centralt splitterskyddat rum. En särskild yta i skogen hade iordningsställts för att exponera ett stort antal olika kanoner, haubitser och granatkastare. En del av kanonerna bedömdes vara från första världskriget eftersom de hade ekerhjul i trä.
I Saunajärvi fick vi se fler skyttegravar och särskilt imponerade var ett mycket djupt beläget utrymme under jord till vilket ledde en lång rak trappa. Vid detta stopp lagade David till en fältmässig lunch.
Efter förflyttning till Löytövaara där en skola hade antänts och de ryssar som befunnit sig inne i skolan hade valt att hellre låta sig bli levande innebrända än att bli skjutna av finnarna om de rusat ut. En 3,5 km lång promenadslinga runt en fullständigt sönderskjuten skog under kriget innehöll en del gamla skyttevärn och befästningar. Idag hade skogen vuxit upp igen så de otäcka spåren efter kriget var nästan totalt försvunna. Det var svårt att se att ett blodigt krig pågått här.
Bussresan fortsatte därefter till Kaajani där inkvartering skedde på Scandic hotell. De flesta av deltagare hade fått hotellrum med egen bastu för 2-personer. Under middagen sjöng två av deltagarna som var fältartister, Jana Mangi och Eva Mangi båda från Kiruna, bl a en sång a cappella av Arja Saijonmaa till allas uppskattning.
Dag 3 söndag
Först besökte vi krigsgravarna vid Kajana kyrka. Vi hade även fått den stora förmånen att få besöka Kajanalands Brigad ett finskt artilleri – och infanteriregemente beläget en bit utanför Kajaani. Vi imponerades av dess storlek, moderna byggnader och enorma fordonsarsenal. Besöket inleddes med ett bildspel över regementets organisation. Dagens höjdpunkt var att vi fick följa de två månader gamla rekryternas träning att snabbt slänga sig mot marken i eldställning och klargöra maskingeväret för eld mot en fiendeatrapp. En annan uppgift som övades var att attackera en stridsvagn med pansarskott. De värnpliktiga uppvisade stor disciplin och engagemang. Utbildningstiden för en soldat är sex månader. Kunskapen fräschas därefter upp med ett stort antal repetitionsövningar.
Finland med en befolkningsmängd på 5,5 miljoner invånare utbildar årlige ca 270 000 värnpliktiga, åtskilligt fler än i vårt land.
Det är få förunnat att få göra en så välplanerad krigshistorisk resa till ett broderland och det borde därför ordnas flera sådana resor framöver.
Text: Agne Rustan