Policy/Värdegrund

Det har inkommit en propå till styrelsen att ge sin syn på metoo-uppropet och dess konsekven-ser. Följande har beslutats vid styrelsemöte 2018-02-14 :

Bakgrund

Under hösten och vintern har vittnesmål inom ramen för det s k meetoo-uppropet publicerats i olika media. Det som avslöjats har varit allt från direkta vidrigheter som våldtäkter och osunt uppträdande till felbeteenden, som mera är att hänföra till bristande mognad och omdöme.

Styrelsen har – förutom traditionella media – tidningar, radio, tv m m – också diskuterat förhållandena med kollegor, ungdomar, släkt och vänner – även i s k sociala medier utanför själva uppropen. En mångfasetterad bild framträder. Medan debatten i media domineras av förhållandet man till kvinna, verkar verkligheten utanför denna debatt vara mera svårgripbar.

Förutom att en man är förövare mot kvinnligt offer, finns det exempel på män som förgriper sig på andra män, kvinnor som förgriper sig på andra kvinnor och kvinnor som förgriper sig på män.  Utanför den sexuella sfären finns det många exempel på mobbing och kränkande särbehandling mellan människor i olika organisationer, där kön inte är avgörande för varken förövare eller offer.

 

Överväganden

Adekvata åtgärder med anledning av ovannämnda upprop och avslöjanden måste därför inriktas på att identifiera felbeteenden och dess orsaker. Det är viktigt att undvika att i onödan kollektivisera skulden till det som har hänt. Utgående från att det är en minoritet av människorna – oberoende av kön – som utför de beklagansvärda handlingarna, är det framför allt individer, som ska identifieras och tillrättaföras. Vissa grova beteenden och handlingar måste lagföras i juridisk mening, felbeteenden av lindrigare art måste kunna bli föremål för utbildning av de felande individerna med åtföljande tydlig ändring av uppträdandet. Lynchjustis i media, mail eller på möten ska inte förekomma.

Vi måste ha eller skapa en sådan tillit i vår organisation att felbeteenden påtalas och kan korrigeras. Det åligger chefer på alla nivåer att hjälpa till att få denna öppenhet. Detta underlättas av om korrigeringen sker genom proportionella åtgärder och det skapas en tillit att dessa korrigeringar inte har mål att straffa utan sker med rättvisa och välvilja. Ingen ska vara ohörd – inte heller de som utpekas som förövare. Ett enskilt vittnesmål behöver inte vara sant ens i ett i övrigt behjärtansvärt sammanhang, det kan också vara medvetet förtal.

Våra åtgärder måste inriktas mot de individer, som har felat, inte mot det kön, yrke eller ålder några enstaka felande individer tillhör. En kollektivisering innebär att vi inte ser alla offer eller alla förövare. Idén om kollektiv skuld och kollektivt offer förvränger debatten och försvårar riktiga slutsatser och majoritetens acceptans av vidtagna åtgärder.

När man tar del av alla exempel på klandervärt uppträdande, är det tydligt att Försvarsmaktens värdegrund egentligen är fullt tillräcklig för att man ska kunna påstå att uppträdandet är fel. Den omfattande utbildningen i värdegrund borde därför vara tillräcklig och är det alldeles uppenbart i de flesta fall. För att identifiera behov av repetitions- och vidareutbildning i detta avseende krävs vaksamhet och civilkurage samt förmåga att skapa öppenhet hos chefer och kamrater. För detta är förbundsstyrelsen ytterst ansvarig, men det åligger även medlemsföreningarna och dess medlemmar att arbeta i den andan. Alla har ett ansvar för att värdegrunden upprätthålls.

I sådana här sammanhang finns det alltid risk för en polariserad diskussion och att individer både känner sig kränkta och / eller känner sig kallade att ta egna snabba initiativ. Det är förbundsstyrelsens ansvar att bestämma det som sker i dess eller Försvarsutbildarnas namn. Beslut ska i sådana fall fattas av förbundsstyrelsen efter förslag från enskild medlem eller medlemsförening. I många fall betyder det både ökad transparens men också en bredare beredning, där olika ståndpunkter kan vägas in i avgörandet. Underlag av betydelse för beslut får inte undanhållas ansvarig instans. Enskilda initiativ är välkomna, men det måste finnas en strukturell ordning och reda vid fattande av beslut även i en frivilligrörelse.

 

Beslut

  • Förbundsstyrelsen utgår från att värdegrunden i sig är tillräcklig som vägledning för ett anständigt uppträdande och hur vi ska förhålla oss till våra medmänniskor. Vi måste undvika att göra värdegrunden till en checklista där saker är rätt eller fel och fel bestraffas. I stället är den ett rättesnöre och ett underlag för ständig diskussion hur vi ska förhålla oss i livets och yrkets olika situationer.
  • Förbundsstyrelsen utgår från att individer – och inte kollektiv – felar. Den ska verka för en anda i förbundet där öppenhet och ärlighet i värdegrundsfrågor upprätthålls. Ingen är bättre än någon annan, ingen ska fördömas ohörd eller orättvist. Lagbrott ska beivras, men olämpligt beteende tillrättaföras genom utbildning av felande individer. Vidtagna åtgärder ska följas upp.
  • Förbundsstyrelsen har det fulla ansvaret för värdegrundsfrågorna inom förbundet. Normal beslutsordning ska gälla även i dessa frågor, så länge frågan ligger inom förbundets ram. Frågornas komplexitet har snarast ökat genom senare tiders vittnesmål och debatt, vilket understryker behov av ordning och reda samt tydliga mandat vid beslutsfattning.

 

 

Policy i PDF-Format Ladda hem här

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Mer om webbplatsen.