Utan att veta allt för mycket om utstickande händelser under övriga utbildningsår, törs jag säga att åren 1981-82 sannoligt tillhör några av de mer omskrivna i kustjägeriets nu femtioåriga historia. Jag tänker då inte på ”extraordinärt många böjsträck, varv runt vattentornet eller bonusdistans i paddlingen för att förstärka naturupplevelsen”. Nej tankarna går istället till en strandsatt rysk ubåt i Karlskronas skärgård.
Men låt oss börja från början. Det var juli månad 1981 och PBS ryckte in på dåvarande KA4 i Göteborg. Sextio stycken ynglingar som på befälsskolan skulle fördelas som PB över de olika förbandskategorierna inom Kustartilleriet. Redan första dagen framkom det att av dessa sextio rekryter, förövrigt med en fysisk kondition som pensionärer som det från KA1 nedresta befälsteamet raskt konstaterade, skulle endast ca 25 st placeras inom kustjägeriet vilket naturligtvis genast höjde temperaturen på de unga hingstarna. De var en tämligen brokig skara som samlades, någon såg ut som en redan ärrad veteran i soldatsammanhang med renrakad huvudsvål, någon annan hade i stället Woodstock-frilla och elgura med sig. Ett minne som finns kvar från de första kvällarna i den nya trevliga dubbelslafen var att killen ovanför mig frenetiskt tummade på en bibel tyst mumlandes böner och jag funderade redan då på hur denna kombination skulle fungera. Svaret kom redan inom några dagar då han plötsligt inte längre fanns kvar på luckan.
Fortsättning följer...
 |
Håkan Hammarberg KJ, 81/82 |
Hösten 2004 besökte jag nordvästra Pakistan inför en artikel om den unge Churchills äventyr i dessa trakter under imperiets fana. Planerade således at...
Sällskapet Kustjägarveteraner är en förening av och för kustjägare. Föreningens syfte är att ta tillvara medlemmarnas intressen och vi gör det enligt ...
”Vet du var jag arbetar just nu?” Utan att vänta på svar plockade min tidigare kollega från kustjägarna fram ett tidningsurklipp från Försvarets Forum...