Året är 1981 och Kustjägarskolan skulle fira 25-årsjubileum. Undertecknad var då chef för 1:a jägarkompaniet, som omfattade tre kompletta jägarplutoner. Skolchef var Övlt B. Strömgren. Vi var överens om att fira jubileet med någon form av uppvisning för anhöriga och tidigare jägare. Efter mycket om och men fick jag ta tag i och planera det hela. På eget initiativ hade jag förberett ett annat ärende som kom väl till pass vid detta tillfälle.
Detta var mitt sjätte år som kompanichef och jag hade nu fått nog av alla konstiga symboler som dök upp på plutonerna allteftersom vi fick nya plutonchefer. Det blev hemmasydda vimplar, flaggor och andra typer av synliga tecken. Det blev till slut som ett skämt och vi hånades från olika håll för alla konstiga ”symboler”. Samtidigt förstod jag vikten av att ha en entydig symbol som visade vår särart men som också måste ha en varaktighet för att tillika bli tradition. Jag läste någon hyllmeter om olika nationer och deras förbandstecken och vilken betydelse de hade för den enskilde och gruppens samhörighet. Vi hade faktiskt vår Torelif, som jag övertog som plutonssymbol, när jag 1969 blev plutonchef för 2:a jägarpluton. Den började som plutonssymbol när Lars Modin två år tidigare var chef för 2:a. Symbolen låg nere ett år då dåvarande plutonchef inte var intresserad. Således var det 2:a jägarplutons symbol ett antal år.
Under mina två första år som kompanichef (1972-74) lyfte jag upp Thor-Leif som kompanisymbol och skapade även vår första gemensamma t-shirt med Thor-Leif påtryckt. Samtidigt tog vi också fram en halsmedaljong (Kn Charyszack) som levde med i ganska många år. Plutonsflaggorna däremot varierade fortfarande en del.
Nu emellertid fick jag iden att skapa enhetlighet. Vi skulle ha igenkänningstecken i form av plutonsflaggor. Jag samlade plutonchefer och kompaniassistenter och drog förslaget som innebar att varje pluton skulle ha en rektangulär flagga med Thor-Leif tryckt på botten i respektive plutons färger. Färgerna hade vi sedan många år som märkning på namnbrickor etc. Flaggorna skulle fästas på vit stång som kröntes av en neptunigaffel i mässing. Förslaget godtogs efter att jag med ganska bestämda ordalag förde fram förslaget. En soldat ur 2:a pluton erbjöd sig att skaffa fram neptunigafflarna eftersom hans far drev en mekanisk verkstad och där hade möjligheter. Tyvärr har jag glömt soldatens namn. Hans insats är värd ett omnämnande.
Regler skapades för när, var och hur flaggorna skulle föras respektive förvaras. Med detta klart föredrog jag ärendet för skolchefen som gillade idén, men påpekade bestämt att det inte skulle vara några hemmasydda produkter. Vem skulle betala kalaset? Det fanns inte möjlighet för en kompanichef med en snål budget att åstadkomma de tolvtusen kronor som detta skulle betinga. Jag föredrog ärendet för vår dåvarande regementschef, Öv P.Fernander, som med ett leende godtog förslaget och avdelade erforderliga medel. Tack!
Jubileet inleddes med uppställning varvid regementschefen överlämnade plutonsflaggorna.
Det är glädjande att dessa finns kvar även om tidens tand gjort dem en smula skamfilade.
De har överlevt förbandet.
 |
Hans-Jochen Seifert |