Fortsatt soldatutbildning på Kustjägarkompaniet

Den näst sista veckan under GSU vigdes åt tidigare nämnd överlevnadsutbildning för alla värnpliktiga på kompaniet. Klassiska moment genomfördes såsom fiskrensning, kaninslakt, tillagning av lavar och mossor samt upprättande av nöd- respektive gruppbivack.

Övning Thorleif, baskerprovet, är en prövande övning som hela Amfibiebataljonen genomför som utbildningskontroll efter genomförd GSU. För de blivande soldaterna på Kustjägarkompaniet innebar detta två dygn av väldigt varierande karaktär. Övningen började med ett stationssystem där varje soldat prövades i att ta isär och sätta ihop AK5 C, göra upp eld, precisionskast med handgranat, skytte samt att i grupp resa tält 12 och orientera. Därefter gick plutonen in i bas och en kort stund senare skanderades GAS, GAS, GAS ut. Åtgärder vidtogs och en marsch ut ur det kontaminerade området påbörjades. Marschmålet låg två mil bort, och väl där väntade ett bårbärningsmoment. De ”skadade” statisterna togs omhand och bars iväg på bår. Vården, som sedan tog vid, var även den ett prövande moment som genomfördes grundligt. När samtlig materiel var vårdad avbröts övningen och den välbehövliga återhämtningen tog vid. Ett godkänt resultat på övningen premierades på den bataljonsgemensamma baskerceremonin med en grön basker med vikingen Thorleif i samt soldattiteln.

Skedet efter GSU, den fortsatta soldatutbildningen (FSU) tog vid redan veckan därpå. Under FSU fortsätts soldaterna att drillas i vapentjänst, strid, sjukvård, sprängtjänst och sambandstjänst. Den första veckan lades på utbildning i mörkersensorer och framför allt i att lära sig att handha den personliga mörkerhjälpmedelsutrustningen. Attackdykaraspiranterna bekantades med sin utrustning under den andra veckan genom ytsimning, prickskyttesaspiranterna med PSG 90, understödet med KSP 58 och GRG m84 medans jägargrupperna övade gruppstrid.

Därefter samlades kompaniet under tre veckors tid för att delas in på tre täter. Den ena täten övade samband, den andra bedrev sprängtjänst medan den tredje övade sjukvård. Efter en vecka roterade täterna till en ny station, och veckan efter det till den tredje och sista stationen. Genom detta rotationssystem skapades en bredd av kunskaper hos samtliga soldater inom dessa tre viktiga block.

Sambandsutbildningen började med en teoretisk genomgång av radions prestanda och handhavande. Därefter varvades praktiska övningar med vidare teori.

Under sprängtjänstveckan lärde sig soldaterna handha pentylstubin, sprängdeg samt minorna 13R och Försvarsladdning 21. Utbildningen började på Berga med teori och drill i hanteringen av sprängmedlen. Sedan följde en tillämpad del på Utö Skjutfält där soldaterna fick spränga och se verkan av de olika minorna och laddningarna.

Sjukvårdsutbildningen omfattade taktiskt omhändertagande av stridsskada (TOS) dvs. hanteringen av skada i strid från det att skadan uppstår tills evakuering av den skadade skett. Det grundläggande i TOS är ett snabbt och effektivt första omhändertagande, varför god kamrathjälp är nödvändigt att behärska. Soldaterna drillades under början av veckan i kamrathjälp, för att mot slutet växla upp svårighetsgraden genom att koppla in stridsmoment.

Efter de tre veckorna av rotationssystem följde specialisttjänstutbildningen, varför kompaniet ånyo delades in i olika täter. Spec-tjänsterna i år är understödsman, attackdykare, prickskytt, spejare/M203-skytt, KSP 90-skytt, signalist och ordonnans.

Understödet försvann snabbt till Väddö skjutfält för skjututbildning på KSP 58 samt GRG m84. Mycket tid har lagts på praktiska skjutningar med stegrande svårighetsgrad, men även på uppbyggande fysisk träning för att klara tjänsten som understödsman.

Attackdykarna har under hösten genomfört en ytsimsutbildning under en vecka där soldaterna lärt sig fälla från båt och ta sig taktiskt till ett operationsområde, om än inte dykandes in. Soldaterna på attackdykarplutonen har den övriga tiden medföljt i KJ-plutonens verksamhet.

Prickskyttarna har bland annat drillats i skjutning med PSG 90, men även i spaningstjänst och orientering. Mycket av tiden har spenderats i fält för att uppnå god uthållighet hos soldaterna.

Spejarna är gruppens ”pointman”, som går längst fram i grupperingen och tar ett större ansvar för orienteringen på gruppen. Som spejare är således god orienteringskunskap ett måste, varför mycket utbildningstid lagts på just orientering. Spejarna är utrustade med 40mm granattillsatts, varför utbildningen även omfattat utbildning på vapensystemet.

KSP 90-skyttarnas specialistutbildning är väldigt fokuserat på skjutningar och handhavande av vapnet. Efter tre dagar på skjutbanan bar det av till Utö skjutfält där täten samgrupperade med spejarna och genomförde stridsskjutningar i grupps storlek under en knapp vecka.

Signalisterna har fått ytterligare utbildning i radiosystemet. De har lärt sig att bruka utrustningen i såväl dager som i mörker samt lärt sig flera radiosystem. Täten har spenderat mycket tid med att använda radion taktiskt och hitta goda sändningsplatser under taktiska förhållanden.

Kompaniet utbildar i år, för första gången på ett antal grundutbildningar, ordonnanser. Dessa ska bland annat kunna framföra gruppbåten, G-båt. Av den anledningen har största delen av hösten gått åt till att utbilda ordonnanserna i just båttjänst. Direkt efter genomförd GSU började soldaterna med studier i syfte att på två veckor få sjöbefäl klass 8. Därefter följde en vecka maskinlära och manöverträning. Det största blocket i utbildningen är navigationsperioden (nav-p) och är sex veckor långt. Under nav-p drillas soldaterna i navigation och manövrering. Kursen avslutas sedan med en veckas examination.

Nu står julen för dörren, men innan dess skall specialistutbildningen avslutas och övning Neptun genomföras. Soldaterna är väl förberedda och mycket laddade inför den stundande prövningen. Jag återkommer i nästa nummer med rapportering från Neptun i både skrift och bild samt en rapport från den övriga verksamheten.

	Sgt Mikael Karlsson