Artikelarkiv

Denna kull trodde sig veta vad rättning och ordning var och skulle nu ta vid och göra sig redo att försvara denna underbara nation av frihet och rikedom.

Gregor Bengtsson skrevs in på KA 4 den 4/1-1954 och fick regnr 356-7-53. Åttonde kompaniet blev hans hem under 280 dagar. Den 23/8-54 blev han förflyttad till 11 spaningspatrullen, 11 spr. Där var han placerad i 13 dagar. Mellan tiden 5/9 till 22/10 (47 dagar) var han förlagd på försöksverksamheten, men i hans inskrivningsbok står det förkortningen ”KJ” . Total inskrivningstid blev 340 dagar.

Den sjunde juni 2010 klockan 14.00 samlades 24 olivgröna kajaker i havet utanför hamnen på Berga för att i två led påbörja den paddling som skulle ta oss de 120 distansminuterna från Berga och norrut runt Värmdö och tillbaka. Kajakerna var bemannade av inneliggande kustjägarkompani förstärkt av sex KJ-veteraner som tillsammans under 48 timmar skulle genomföra den sista distanspaddlingen i den försvarsorganisation som varit uppbyggd kring värnpliktiga soldater.

Sommaren har äntligen lägrat sig över kustjägarland och midsommar närmar sig med stormsteg. För soldaterna på KJ-Komp hägrar inte bara midsommars ljusa natt och dans runt stången utan även MUCK som sker dagarna innan. Men ännu kan ingen ropa hej, utan redan på måndag (7/6) ger sig kompaniet ut på den sista prövningen – den klassiska distanspaddlingen. Låt mig dock börja i rätt ordning.

Om jag inte minns fel var det SVT:s program ”20:00”, som på allvar triggade igång allting vintern 1991. Man visade upp en svartvit och ganska dramatisk stillbildserie från Kustjägarskolans årgång 89/90; med rakade skallar och våldsamma övningsmoment. Samtidigt fick dåvarande chefen för Kustjägarskolan, överstelöjtnant Peter Wilpart, stå till svars för det som media ifrågasatte som okonventionella utbildningsmetoder.

Härmed inleds artikel nr 2 om kustjägarna. Vi fortsätter här att berätta om tiden 1960 till 80-talet d.v.s. Amfibieba­taljonens tillkomst.

EU:s marina insats heter till fullo European Union Naval Force – Somalia – Operation Atalanta. Insatsen inleddes i december 2008 för att vara i ett år, därefter förlängdes operationen till december 2010 och nyligen ytterligare 2 år. Operationen syftar till att skydda FN:s hjälpsändningar till ett svältande Somalia inom ramen för World Food Program­me, skydda sårbara handelsfartyg, övervaka fiskeri samt avskräcka, förhindra och avbryta kriminell piratverksamhet.

Sällskapet har under lång tid verkat för nätverksskapande mellan föreningens medlemmar. Under det senaste året har sällskapets nätverksgrupp arbetat med att formalisera nät­verkandet. Vår ambion är att skapa specifika yrkesnätverk, varav ett är sjukvårdsnätverket.

Slutövningen och distanspaddlingen har precis genom­förts och en intensiv vår för Kustjägarkompaniet lider mot ”Förlängt övningsuppehåll”, eller med andra ord MUCK, för de värnpliktiga i kullen 2009-10. Denna årskull är naturligtvis speciell och den bästa på sitt sätt, precis som alla tidigare årskullar kustjägare som utbildats. Dock är det så att beslu­tet om att lägga värnpliktslagen vilande från och med den första juli i år gör 2010 års MUCK lika unik som inrycket för den första årskullen 1956-57 som utbildades efter att Kust­artilleri order nr 77 undertecknats 1956. Det är den sista värnpliktskullen kustjägare som rycker ut genom Amfibiere­gementets grindar den 23 juni 2010! Detta ska inte tolkas som att den sista kustjägaren är utbildad utan tvärtom nu börjar en spännande och utmanande tid för Kustjägarkom­paniet.

Kärlek har flödat över vår huvudstad och H.K.H Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel, är numera hustru och man. Mången kustjägare har varit engagerad i bröllopet, såväl inneliggande kompani som tidigare instruktörer och värnpliktiga. Min före detta kollega och tillika instruktör från PBS-tiden, Daniel Ottosson tjänstgör som Kronprinsessans adjutant.

Det finns inte här anledning att ta upp ursprunget och det arbete som nedlades innan beslutet om kustjägarnas tillkomst fattades. Hela den processen finns föredömligt beskriven i kustjägarnas jubileumsbok ”Kustjägarna 50 år”.

Att bestiga Seven Summits - det högsta berget på var och en av jordens sju kontinenter - är de flesta klättrares dröm. Många har försökt, få har lyckats.

Vad vet vi egentligen om vårt ursprung och de symboler som vi tycker är självklara? Hur länge har kustjägarna burit basker, för det har vi väl alltid gjort, eller..? Vad är ursprunget till Neptunigaffeln och Torleifsymbolen som bärs på olika ställen på uniformen?

I det förra numret av Kustjägaren nämnde jag att julen precis stod för dörren, men att det var en liten detalj kvar för de värnpliktiga vid Kustjägarkompaniet, nämligen övning NEPTUNI. En prövning som det stora flertalet soldater sett fram emot med skräckblandad förtjusning allt sedan de sökte sig till Kustjägarutbildningen.

Studier under 1980 talet visade på en rad svagheter i det svenska kustförsvaret. Utvecklingen hos våra tänkbara motståndare innebar att inledande landstigningsföretag kunde genomföras med svävare och helikopter nästan var som helst längs vår kust. Slutsatsen av detta var att det fasta kustartilleriet behövde kompletteras med rörliga förband. De kustjägarkompanier som fanns utgjorde givetvis en viktig komponent i det rörliga försvaret, men saknade eldkraft mot sjömål. Efter prov och försök med olika förbandskonstellationer föddes amfibiebataljonerna under tidigt 1990-tal. Totalt organiserades sex amfibiebataljoner. I varje bataljon ingick två kustjägarkompanier tillsammans med ett stabskompani, ett granatkastarkompani och ett amfibiekompani.

I föregående nummer av KUSTJÄGAREN ägnade John Andersson ett antal sidor för att reflektera över konferensen om civilt meritvärde på Karlbergsslott 11-12 november 2009. Försvarsmakten genom ÖB stod som värd för konferensen efter initiativ från Kustjägarveteranerna tillsammans med kamratföreningarna för Fallskärmsjägare och Militärtolkar. I detta nummer blickar vi framåt med den utgångspunkten.

En eftermiddag i februari 2010 sitter jag i Birgitta och Håkan Syréns bibliotek i deras bostad i Bryssel. Jag har fått förmånen och möjligheten till ett långt samtal med generalen. Vårt samtal skall inte handla om det förflutna utan om framtidsfrågor, dels av allmän försvarskaraktär och dels med fokus på amfibiekåren.

Verksamheten i våra två föreningar har under de senaste åren förändrats. Under perioden 2005-2008, när Förbundet Kustjägarna (FKJ) påbörjade sin etablering med Kustjägarnas Utbildningsgrupp (KJ-UG) som spjutspets, tvingades vi till kraftsamling.

Sällskapet Kustjägarveteranerna (KJV) har bedrivit försäljning av det Gula Bandet och behållningen av försäljningen hitintills, 30 000 SEK, överlämnades vid Sällskapet Kustjägarveteranernas årsmöte den 20 mars till stiftelsens ordförande, Anna Jonsson.

Hotbilden mot Sverige och den svenska försvarsförmågan har sedan 90-talets mitt bl.a. baserats på att Ryssland saknar överskeppningsförmåga i Östersjön. Ryska marinens tidigare mycket omfattande landstigningsförmåga decimerades kraftigt i samband med Sovjetunionens fall och sedan drygt tio år saknar Ryssland egentlig landstigningsförmåga i Östersjön.

Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har sedan kalla krigets slut, för snart två decennier sedan, förändrats i grunden. Konfrontation har ersatts av samarbete. Nästan alla Europas stater är nu medlemmar i såväl EU som Nato. Sveriges säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra länder, med gemensamma demokratiska värderingar.

När vi låg inkallade så sade kapten Olivenbaum när vi skulle rycka ut att vi blev tillfälligt civila men att vi alltid skulle finnas tillhands som kustjägare. Detta har några av oss som tjänstgjorde i början på 60-talet tagit fasta på, och förutom sedvanliga repövningar har vi lagt till en övning sista helgen i augusti varje år.

Internationell tjänst för amfibiekrigare med bas i Mälarområdet är sannerligen inget nytt! Härförleden gjorde jag en bilresa i Ryssland för att finna eventuella spår av våra kustjägarbröder modell äldre.

Då var årets tuffaste terränglopp avklarat. 4400 löpare tog sig igenom tio kilometer av den mest ogästvänliga terräng man kan föreställa sig. Jag pratar givetvis om Tjur Ruset 2009. Ingen normal löprunda har en bansträckning över stora stockar och stenar och genom kilometerlånga sumpmarker och meterdjupa vattenhinder, såvida man inte genomför värnplikten på KJ-komp förstås.

Året är 1981 och Kustjägarskolan skulle fira 25-årsjubileum. Undertecknad var då chef för 1:a jägarkompaniet, som omfattade tre kompletta jägarplutoner. Skolchef var Övlt B. Strömgren. Vi var överens om att fira jubileet med någon form av uppvisning för anhöriga och tidigare jägare. Efter mycket om och men fick jag ta tag i och planera det hela. På eget initiativ hade jag förberett ett annat ärende som kom väl till pass vid detta tillfälle.

Jag får ibland frågor gällande hur vår tidning produceras. Säkert har det sett olika ut beroende på vem som, för stunden, varit redaktör. Här kommer dock en sammanfattning som beskriver hur jag som redaktör organiserar arbetet på Tidningen Kustjägarens redaktion.

Jag har en vision om att det arbete som de senaste åren investerats i Förbundet Kustjägarna (FKJ) skall generera ett bestående värde; ett värde till Försvarsmakten, för Kustjägarsoldaten och till samhället i stort. Syftet med verksamheten har varit att vidmakthålla och höja den militära kompetensen efter genomförd grundutbildning samt att därtill stärka och utveckla relationer mellan enskilda soldater, kamratföreningar och förband.

I samband med det av KJV uppstartade projektet med konferensen om civilt meritvärde framkom önskemål om att det även i Sverige borde finnas en symbol som visar på stöd för soldater. Internationellt finns det ”gula bandet” som ett tecken. I Storbritannien har man en röd blomma som stöd för sina soldater. Mer känt är ju det rosa bandet som stödjer cancerforskningen.

Sedan förra numret av tidningen har aspiranterna hunnit bli soldater och nu står övning Neptun för dörren. Den grundläggande soldatutbildningen (GSU) avslutades med överlevnadsutbildning och baskerprovet Thorleif.

Det var en upplevelse att bevista konferensen om civilt meritvärde på Karlbergs slott, anordnad av veteranföreningarna från KJ, FJS och Militärtolkarna. Det kändes lite som att vara på ”celebrity-spotting” tour när jag kom till hörsalen. Där satt politiska, militära och näringslivshöjdare som man annars bara ser i media. Flera av dem finge man nog betala rätt mycket i minuten för att lyssna till under ordinarie (konkurrensutsatta) omständigheter.

Året som gått har varit ett av det intensivaste i Kustjägarveteranernas historia. Verksamheten har bedrivits på bred front, allt från bildandet av kustjägarnas idrottsförening till konferens gällande Försvarsmaktens framtida personalförsörjningsmodell.

Den 2 november 2009 kallade KJV styrelse ett antal kustjägare med stor erfarenhet av privat- och offentlig verksamhet till ett möte, för att presentera funktionerna ”Advisory Board” och ”Ambassadörsmedlem” i föreningen.

Under sommaren 2009 hade jag förmånen att få tillgång till ett förhandsexemplar av boken “Nordiska elitförband”. Det är en ambitiös ansats av militärhistorikern Lars Gyllenhaal att beskriva bredden av nordiska elitförbands tillkomst och utveckling. En i många stycken mycket lyckad ansats, särskilt med tanke på de restriktioner avseende information som normalt omger militära förband och i synnerhet elitförband som ofta är beroende av att kunna verka i det fördolda för att kunna lösa sin uppgift.

Arrangören hade lyckats pricka sommarens sista högtryck för ett fantastiskt tvådagarsäventyr. Paddlingsguden var på sitt allra bästa humör och bjöd på strålande sol, nedförsbacke, glittrande fjärdar och ljumma vindar som gav fläkt åt svettiga pannor. En perfekt inramning till en trevlig samvaro i glada vänners lag.

Årskull -56 har med rätta blivit känd här i Sverige och i flera fall även i utlandet för ett antal bemärkta personligheter. Namn som t ex Ingemar Stenmark, Björn Borg, Linda Haglund och Frank Andersson får människor världen över att le igenkännande och uppskattande. Det kan kanske tyckas som en slump att kustjägaren föddes samma år, eller kanske var det inte så, utan istället helt naturligt. Årgång -56 var något särskilt extra.

Söndagen den sjunde juni var vi ett 15-tal jägare från blandade årskullar som samlats för att genomföra en halvdagskurs i spårning. Vi hälsades välkomna av Conny Andersson som startat och driver Tracker School Sweden. Conny jobbar som polis och kände tidigare ett behov av att kunna läsa av och söka spår. Han har själv läst litteratur i ämnet och även fått ett stipendium av polisen, vilket tog honom till Tom Browns sjudagarsutbildning i New Jersey. Senare har han även vidareutbildat sig hos Tom Brown i Redwoods, Kalifornien. Conny gick igenom dagens upplägg och berättade att vi skulle börja med så kallad ”Fox walk”, därefter lära oss att se och hitta ett spår, för att slutligen ta oss till “sandlådan” för att lära oss att läsa av och tyda ett spår.

Som fallskärmsjägare är det ett invant mönster att snabbt och snärtigt säga JA till olika typer av utmaningar, trots att man i förhand inte riktigt vet all fakta om vad som komma skall. Så var det för mig när jag fick en inbjudan om att öva mot hundpatruller tillsammans med FKJ under en vecka uppe i Gävle.

Våren 1808. I turbulensen av Napoleons aggressiva maktambitioner hade Sverige hamnat som enda nation allierad med hans motståndare Storbritannien. Fransmännens storpolitiska spel gav ryssarna fria händer mot Sverige. I februari invaderade de vår östra rikshalva. Det finska kriget 1808-09 hade inletts.

Det var med högt ställda förväntningar ett tämligen stort antal Kustjägarveteraner tog sig mot Stavnäs helgen 11-13 september för högtidlighållande av KJ-dagen år 2009 på Korsö. Jag kan redan nu avslöja att helgen som väntat inte blev någon besvikelse…

Helgen den 11-13 september, genomfördes med tyngdpunkt på lördagen, Kustjägardagen 2009 på Korsö. Under lång tid hade KJV, FKJ och Kustjägarkompaniet förberett evenemanget och veteraner, inneliggande soldater och befäl från Kustjägarkompaniet fanns på plats. Totalt runt 250 personer vilket är rekord för en Kustjägardag.

Så var det dags för den stora dagen med stort D, inryck vid Första Amfibieregementet. Måndagen den tredje augusti, en solig sommardag där Horsfjärden visade sig från sin allra vackraste sida, var den dag som ca 470 förväntansfulla killar och tjer sett fram emot under lång tid. Vissa anlände redan på söndagen till regementet, men under måndagen välde den stora massan in genom grindarna. Vissa med glada blickar, och andra med blickar fästa i marken påtagligt nervösa för vad som komma skulle.

Att åka på utlandsmission är en stor omställning för den enskilde och i de flesta fall även för dennes familj. Man ger sig iväg till krigshärjade områden och världsdelar där fattigdom, laglöshet och misär är ett vanligt inslag. Man har som soldat en förhoppning om att bidra med något som skall förbättra vardagen för befolkningen i gällande land men det är inte alltid man ser att närvaron hjälper, vilket kan bidra till frustration.

Det är en självklarhet att vi skall få det bästa omhändertagande om vi skulle bli skadade i strid under våra utlandsuppdrag. Erfarenheterna visar att det inte är lika självklart att vi får ett bra omhändertagna då det gäller psykiska skador som om vi skulle skadas fysiskt. Det visar erfarenheterna från Bosnien och Kosovo. I dag vet vi att personal i specialförbanden drabbats och därför ökar betydelsen av att kustjägarna och fallskärmsjägarna höjer beredskapen och utbildar kamratstödjare.

Det är höst, snart vinter och temperaturen börjar bli låg på nätter och mornar. Ute i skärgården är det klar luft, gulnande löv och vattnet kallnar sakta. Detta är ur mitt perspektiv en av de finaste tiderna under året.

För att åtgärda den brist på lägre befäl som idag råder inom Försvarsmakten anställer Amf1 ”visstidsanställda” (VA) sergeanter. För att kvalificera sig till denna anställning krävs endast en fullgjord värnplikt. De av oss som sökt och antagits som sergeanter inställde oss på Amf1 på morgonen den 12 januari med den knapphändiga arbetsbeskrivningen: ”Föregångsman, gruppchef”.

Värnpliktig Brock och värnpliktig Österström från kullen 1970-71 har valt olika vägar efter avslutad värnplikt på Kustjägarskolan. Den ene återfinns idag som en av Sveriges mest respekterade och meriterade företrädare inom industrisektorn, den andre är entreprenören som driver storskalig rederiverksamhet. Två synnerligen imponerande karriärer inom vitt skilda affärsgrenar, men med en gemensam nämnare i bakgrunden; Oskar-Fredriksborg, Rindö och Korsö. Kan civil applicering av Kustjägarskolans mödosamma lärdomar om uthållighet, vilja, drivkraft och ledarskap möjligtvis vara en liten del i förklaringen till denna framgång?

I förra numret av Kustjägaren kunde du läsa artikeln CIVILT MERITVÄRDE där kamratföreningens samverkan med Försvarsmakten, Fallskärmsjägarklubben och Militärtolkarna inom ramen för Civilt meritvärde introducerades. Vid en gemensam konferens den 11-12 november på Karlberg kommer vi att bjuda in representanter från näringslivet, politisk sektor och media.