Falskt alarm

Det är natt när en hög smäll hörs. I två tält i skogen på Kungsängens övningsfält sover ett tjugotal ungdomar.
Tältlagschefen vaknar och beordrar alla att snabbt snöra på sig kängorna och söka skydd utanför tältet. Det går inte så fort som det borde. Innan alla ens hunnit ta sig ut får man reda på att det inte var något eldöverfall, utan bara ett skott från någon av alla dem som övar på Kungsängenfältet. Alla kan gå och lägga sig igen och att det utanför blir minusgrader för första gången i år märks inte i de kamineldade tälten.

Det är Försvarsutbildarföreningen UING som har fältövning för sina ungdomar på Kungsängens övningsfält. För grundkursarna (gk) är det näst första övningen i fält någonsin. Denna helg ska de, förutom att få mer fältvana, lära sig att skjuta med gevär 22long. Hela kvällen får de öva ladda/patron ur, så att det nästa morgon när det ska skjutas på riktigt går alldeles automatiskt.
Höstens första frost ligger fortfarande kvar på marken, och det är stela fingrar som laddar vapnen. Ändå skjuts det bra för att vara första gången, alla träffar måltavlan iallafall.
”Det var skitballt att skjuta” berättar gk Henrik Johansson. Fast efter att ha legat i skjutställning länge hittar han blåmärken på armbågarna. Det är det värt – och skavsåren och att somna direkt när man har kommit hem och tagit av sig grönkläderna också. På övningarna får man så bra sammanhållning med kompisarna. Och så är det bra träning inför lumpen, man får inblick i militär verksamhet, tycker han.
En annan som sätter vänskapen i föreningen högt är gk Anders Fredholm. ”Det var på grund av den jag stannade i försvarsutbildarna. Och maten är förresten inte alls lika äcklig som man får höra” säger han under middagen som består av korv, vita bönor och tomatsås ”död mans finger” i guldburk.

Under lördagen har grundkursarna fått lära sig att bygga observationsplatser (OP). De har byggt en OP klass två (en OP som är skyld från alla håll), och under natten sitter ungdomarna på post i OP:n som fortsättningskursarna byggt. Det händer inte så mycket, och efter halva natten slutar radion att fungera. Kallt är det också, men intressant iallafall; ”Man känner sig cool när man får göra saker som de stora grabbarna, de som gör lumpen, gör” uttrycker en grundkursare det.
Ett eldpostpass var har man också. Ungdomarna tycker olika om vad som är jobbigast; OP är kallare, men det är mer att tänka på under eldposten. Hålla liv i kaminen, passa radion, väcka dem som ska ut på post…

Sista dagen marchar de från skogen där de sovit tillbaka till Livgardet för att vårda materielen. Det är ganska tyst i den drygt tjugo man långa kolonnen. Under tidigare marscher har småprat hörts, men nu gör ansträngningen av en natt i skogen sig påmind, och nästan bara kängornas knarrande hörs.
Ungdomarna är trötta, men de har hela höstlovet att vila upp sig på. Och som en grundkursare sa på söndagsmorgonen: ”Tänk, det är typ sju timmar tills vi åker härifrån, hem till duschen och soffan. Och jag skulle absolut inte byta det mot det här.”

Maria Persson

Bild 008.jpg

Bild 017.jpg
Sidan publicerad/ändrad 2009-09-19 kl. 20:43 av System user.