Polenresan blev en succé, – endast två skadade

Kort lista över vissa attraktioner varav en del kommer att behandlas i detta reportage. Upprorsmuseet, Universitetsbiblioteket, Varglyan, Malbork slott, Stutthof, Marinbas och Westerplatte samt stadsrundtur till fots i Gdansk, allt inom loppet av fyra dagar. För att förflytta oss mellan platserna så inbegripes även in­emot 100 mils bussfärd.

 

Redan vid inflygningen till Warszawa skördades det första offret i gruppen, blodtrycksfall troligen orsakat av tryckfall i kabinen och ambulans mötte vid planet. Det är krut i Trängarna och vår kvinnliga medlem ville inte åka ambulans och var hur pigg som helst.

Vi kan väl inte skylla detta på illasinnade polacker men vårt nästa offer fick värre skador. Sigurd, vår ålderman, blev grymt fälld på Mrongovia hotell av något illasinnat föremål och blev omplåstrad, hoplappad och hopsydd på ett närliggande sjukhus.

 

Medan vi ändå är inne på sidospår, ett par ord om maten. Man kan väl säga att Polen har en mycket rak matsmak. Soppa­/buljong, kyckling/fläskkött och dessert. 

Nisse Bovin rörde om i grytorna och det blev även kåldolmar, vildsvin och fisk samt en mexikansk kväll med jätteportioner. Dryck var alltid vatten om man inte unnade sig något fylligare förstås, vilket var vanligen förekommande.

 

Till allvaret. Upprorsmuseet i Warszawa, Muzeum Powstania Warszawskiego, skildrar upproret som skulle befria Warszawa från tyskarna och startade den 1 augusti 1944. Man trodde att det hela skulle vara över på några dagar men dessa några blev 63. De tyska styrkorna bestod av det värsta avskrapet från tyska armén inklusive befälhavarna och de lyckades med oerhörd brutalitet slå ner upproret som resulterade i 20 000 döda upprorsmän, det vill säga varannan soldat samt uppskattningsvis 200 000 civila. Ryska armén stod på andra sidan Wisla och brydde sig inte. Först i början av 1945 gick Sovjettrupperna in i ruinstaden Warszawa.

 

Varglyan

 

 

Gierloz, Varglyan är Hitlers ”trivsamma” uppehållsplats under operation Barbarossa, det vill säga tyskarnas anfall mot Ryssland. Här bodde och levde Hitler och ett par tusen man under tiden 24 juni 1941 ända till den 20 november 1944. Platsen ligger väl skyddad och bestod av ett 80-tal byggnader däribland 50 bunkrar, stora betongkolosser som skulle stå emot rejäla bombangrepp.

 

Tyskarna sprängde anläggningen när de övergav den med hjälp av 100 ton trotyl men det räckte inte att helt knäcka 173 000 kubikmeter armerad betong. Därför kunde vi bland annat betrakta gästbunkern och Hitlers egen bunker samt platsen (baracken är borta) där von Stauffenberg gjorde sitt misslyckade attentat den 20 juli 1944 mot Hitler. Hitler dog inte men genom hans försorg gjorde von Stauffenberg och en hel del andra som var anstiftare eller medhjälpare till attentatet det.

 

Stutthof

 

Stutthof, en gudsförgäten plats några mil utanför Gdansk, fick nog de flesta av oss att få nattsömnen förstörd. Stutthof var ett koncentrationsläger men efter juni 1944 ett utrotningsläger och där inpasserade cirka 110 000 människor. 65 000 kom aldrig ut eller som tyskarna upplyste dem om, här kommer ni in och ni kommer ut genom skorstenen på krematoriet. Judarna var förstås överrepresenterade, 50 000, och resten var polacker, ryssar och ytterligare ett antal nationaliteter.

Vi fick se en baracklänga där man arrangerat sovsal, matsal, läkarrum (där man oftast aldrig kom levande ut ifrån) tvättrum samt en del utställningsrum. Gaskammare och krematoriet besågs förstås och en uppförd lång betonglänga där askan efter alla de som eldades upp i skogen, låg utströdd under glas. Man gjorde eldar med ved varvade med människor och tände på, krematoriet hade inte kapacitet att elda upp alla.

Vi lämnar detta område och kunde andas ut när vi kom utanför stängslet.

 

Vi hann också med ett kort besök på Westerplatte, en strategisk halvö som försvarades av 182 man och mot sig hade man flera tusen tyskar och bland annat pansarkryssaren Schlezwig-­Holstein med sina kanoner. Anfallet började redan den första september 1939 och de polska soldaterna lyckades stå emot ända till den 7 september. Tyskarna förlorade över 200 man och fick många skadade. Vi hann med att se en vaktbunker och den symboliska kyrkogården med sina 15 gravar. De var länge tomma men 1971 förflyttades kvarlevorna av befälhavaren Henryk Sucharski från sin grav i Neapel och begravdes på kyrkogården och senare kom även en av hans soldater att begravas där. De övriga 13 gravarna lär vara tomma.

Tyvärr finns det inte plats för Malbork och det Marina besöket denna gång.

Jag tror mig ha alla resenärerna ba­kom mig när jag framför mitt varma tack till vår härförare Nils Bovin. Vi ser fram mot resan till Finland nästa år!

 Finland

 

Text: Stig Cedervall Foto: Agneta Cedervall

Sidan publicerad/ändrad 2010-03-07 kl. 15:30 av Sture Nystrand.