Ungdomarnas vinterkurs

Försvarsutbildarna har under vecka nio hållit i en vinterkurs för Stockholms ungdomsavdelningar. Kursen har givit ungdomarna en inblick i vinterjänst och givit dem grundläggande kunskaper i hur
man klarar sig i vintermiljö. Kursen genomfördes på övningsområdet Älvdalens Skjutfält och har innehållit allt ifrån fältdygn i tält till tolkning efter motorcykel.

Vi var 33 glada ungdomar, i 15 till 18-årsålderna, som ställde upp utanför kavallerikasern, klockan 09.30, på måndagsmorgonen. Man såg att många var nervösa och för de flesta var det deras första vinterkurs. Detta skulle komma att bli min tredje och en av de absolut bästa. Efter en drygt sex timmar lång resa så var vi framme i Älvdalen. Arbetet startade direkt. Vi inkvarterades på våra logement, hämtade ut materiel och såg till att den passade. Inte en sekund slösades bort. Vi fick lära oss hur sängarna skulle bäddas, hur snödräkterna skulle sitta och hur vi skulle bete oss på kasernområdet. Inte förrän klockan nio var vi färdiga och klockan 23.00 var det tyst och släckt på logementen. Veckan hade bara börjat.
 
Varje morgon väcktes vi 06.30. Dagarna startades på militärt manér med en stärkande frukost, morgongymnastik, visitation av logementen och självklart otaliga omvisitationer. Väl klara med morgonrutinerna så sattes dagens övningar igång. Vi övade för att förbereda oss inför det kommande fältdygnet. Först var det teoretisk och praktisk utbildning kring vintertjänst, kyla och köldskador.Trots att det är det enklaste momentet under hela veckan var det förmodligen det mest givande och viktigaste. Utan kunskap klarar man sig inte i vintermiljö. Dagarna fortsatte och så gjorde även förberedelserna. Vi övade skidteknik på plan mark, uppför och nerför. Nerför var speciellt roligt och  man fick se många intressanta tekniker på att hålla balansen. Det var en salig blandning av oerfarna och duktiga skidåkare. Det var ingen som undgick att falla under övningarna men den mjuka snön var ingen fara att ramla i och snabbt var vi uppe på benen igen och fortsatte kämpa. Man såg under dagarnas lopp att vi alla gjorde framsteg både i skidteknik och balans.
 
Det fanns väldigt lite ledig tid och dagarna gick fort. I slutet av veckan kom de absoluta höjdpunkterna, tolkningen efter bandvagn och fältdygnet. På torsdagen hade kursen två bandvagnar av modell 206 till sitt förfogande. Hela torsdagen ägnades åt att tolka både längs med väg och ute i terrängen. I början var vi alla ovana och vi föll som käglor. Men efter några timmar började vi få kläm på tekniken  och då blev det riktigt roligt. Lunchen utspisades ute. Självklart var det ärtsoppa med fläsk och sedan pannkakor till efterätt. Efter lunch fick vi även prova på att köra bandvagnen en kortare sträcka. Det var mycket roligt och det var svårt att förstå hur ett så stort fordon kan ta sig igenom djup snö så enkelt. Vi tolkade hela vägen hem och efter materiellvård, middag och förberedelser inför fältdygnet så gick vi trötta och glada och lade oss.

Efter nästa morgons rutiner tog vi packning, skidor och pulkor och började stava mot vårt mål. Efter någon timmas skidåkning var vi framme vid vår förläggningsplats. Som en av de äldre och gruppchef för första grupp så blev jag även plutonchef. De kommande 24 timmarna skulle komma att bli bland de svåraste men samtidigt roligaste jag någonsin upplevt. Vi var alla ovana på våra respektive befattningar men trots vår ovana gick arbetet bra och vi såg ut att bli klara långt tidigare än beräknat. Sedan hände det som inte fick hända. Samtidigt som det blev mörkt började tältspikarna lossna. Vi hade alla arbetat konstant i mer än åtta timmar och vivar alla oerhört trötta. Arbetstakten drogs ner markant och stannade nästan. Vi kämpade för lösa problemet och få de sista detaljerna på plats. Dödströtta som vi var var det svårt men med en sista insats från alla och välbehövlig hjälp från våra duktiga instruktörer fick vi till slut allt på plats. När vi väl fick gå och lägga oss hade vi arbetat i mer än tolv timmar. Ingen av oss tvivlade länge på att allt tar längre tid när det är mörkt, kallt och mycket snö. Det var med tunga ögonlock och mängder med erfarenheter som vi återvände till kasern nästa dag. Vi hade klarat fältdygnet.
 
Efter att ha vårdat materiell och personlig utrustning kom den sista stora ansträngningen för veckan, motorcykeltolkningen. Det var ett glatt gäng från FMCK som hade övat uppe i Älvdalen under veckan vi var där och de visade nu den stora vänlighet att låta oss tolka efter deras motorcyklar. Trött efter fältdygnet fick man verkligen kämpa för att hålla sig på benen. Krafterna var helt slut och man stod upp endast på ren viljestyrka. Det var oerhört roligt och jag hoppas att det blir en återkommande del i vinterkursen i Älvdalen.
 
Denna vinterkurs har varit oehört givande. Vi har har lärt känna nya kamrater, fått erfarenheter och minnen för livet. Vi har fått sammarbeta i fält som en hel pluton och fått uppleva kasernlivet, något som majoriteten av oss ville uppleva igen. Efter denna fantastiska vecka var det inte utan sorg som vi klev på bussen som 
skulle ta oss hem igen. Trots trötthet, stress och mycket slit så har denna vecka varit en av de roligaste i mitt liv. Trots allt slit har den enbart förstärkt min vilja att arbeta inom försvaret senare i livet och jag ser med glädje fram emot nästa års vinterkurs!
 
Lk1 Love Liljegren
Bromma Ungdomsavdelning

 

 

Sidan publicerad/ändrad 2015-01-15 kl. 15:44 av Per Nordlund.