Utbildning

Enligt grundstadgarna var FBU-föreningarnas allmäna uppgift att stärka vårt totalförsvar. Tyngdpunkten i Pontonierernas verksamhet låg på befälsutbildning och försvarsinformation. Den kamratliga samvaron spelade självklart en viktigroll i verksamheten.

Det dröjde inte länge efter krigsslutet 1945 förrän föreningen kom igång med kursverksamheten. Till en början dock i stark begränsad omfattning.

"Det kalla kriget" utåt manifesterat genom Pragkuppen 1948 och Berlinblockaden 1948-49, Koreakriget 1950 och Berlinmuren 1961 medförde en ökad medvetenhet om vikten av ett starkt försvar.

Förändringarna inom armén var samtidigt stora. Taktik och stridsteknik tog tillvara erfarenheterna från världskriget. Förbandens organisation sågs över, brigadorganisationen infördes. Dessa förändringar och inte minst införandet av repetitionsövningssystemet skapade ett ökat behov av utbildning på alla nivåer. Behovet av utbildning hade sin motsvarighet i ett väsentligt ökat intresse för frivillig utbildning.

1951 blev dåvarande kaptenen vid ING 1 Åke Runwall chefsinstruktör för den frivilliga ingenjörbefälsutbildningen inom dåvarande Fo44. Hans tid som chefsinstruktör kom att betyda mycket för föreningens utbildningsverksamhet. Runwall baserade utbildningen på ett nära samarbete med regementet. Instruktörer hämtades från regementet och regementets personal samt utbildningsanordningar nyttjades.

Den stora tillströmningen av elever gjorde det möjligt att bedriva kaderövningar i större förband än ingenjörkompani. Muntliga stridsövningar och rekognoseringsövningar kunde övas i bataljon. Realismen ökade och intresset för utbildningen stimulerades.

Utbildningen har alltid bedrivits som

- centrala kurser på kursgårdar
- specialkurser på kursgårdar eller hemorten
- krigsförbandskurser sedan 1965

De centrala kurserna för ingenjörbefäl bedrevs under många år som tvåveckorskurser i Transtrand. Kursernas längd begränsades från 1970-talet till en vecka. Krigsförbandskurserna var normalt förlagda till ING 1 eller krigsförbandets mobiliseringsområde. Kurserna ordnades i nära samverkan med ING 1 eller med respektive brigad eller Fo. Specialkurserna avsåg i allmänhet en för flera föreningar gemensam utbildning.

Chefen för arméns utbildningsanvisningar omfattade studier i organisation men också övningar i försvar av nästen, fördröjningsstrid etc. Vid vissa övningar övades gruppering av infanteribataljon till försvar, rekognoserades minfält och studerades eldlägen för tung eld, andra ägnades åt utbildning i minering och blockering. Muntliga stridsövningar ingick som ett viktigt element i denna utbildning.

 
Sidan publicerad/ändrad 2011-11-17 kl. 17:27 av Göran Andersson.