Återblick

Den första frivilliga befälsutbildningen i Sverige började i Stockholm 1903-04. Idén spred sig över hela landet och 1912 bildades Sveriges landstormsföreningars centralförbund.
Förbundet hade till mål att utbilda befäl för landstormen, dåtidens lokalförsvarsförband. Även kvinnor och ungdom kom efter hand att knytas till landstormsrörelsen. Ungdomsavdelningarna utgjorde ända fram till andra världskriget en viktig rekryteringskälla till officerare på stat och i reserven.

Kriget 1939-44 ställde väsentligt ökade krav på det svenska försvaret. Det blev nödvändigt att på alla sätt söka stärka detsamma. Statsmakterna såg den frivilliga befälsutbildningen som ett viktigt medel att nå detta mål. Med 1942 års försvarsbeslut stärktes den frivilliga befälsutbildningens ställning samtidigt som den fick en ny och effektivare organisation. Rörelsen omfattade nu samtliga försvarsgrenar och inom armén alla truppslag.

Den 11 december 1944 bildades INGENJÖRBEFÄLSFÖRENINGEN.
Föreningen, som vid starten räknade 14 medlemmar, var under första arbetsåret en övningsavdelning inom stockholmsförbundet, men blev från arbetsåret 1945-46 en självständig förening. Föreningens verksamhetsområde är sedan dess östra Sverige men föreningen har medlemmar spridda över hela landet.

1957 beslutades att föreningen skulle förena tradition med modernt språkbruk genom att namnet ändrades till INGENJÖRBEFÄLSFÖRENINGEN PONTONIERERNA. Dessförinnan hade en ny föreningsnål och medalj instiftats. Styrelsen då med bl.a Gösta Boström som ordförande och Allan Hammarlund som sekreterare hade lagt ned ett omsorgsfullt arbete och förankrat resultaten i förbundsstyrelsen och hos Riksheraldikern.

Mot slutet av 1960-talet och början av 1970-talet minskade intresset för frivillig utbildning och verksamhetens omfattning minskade. En försvårande faktor för föreningens arbete var regementets flyttning till Södertälje. En annan åtgärd, som mycket kraftigt sedan dess påverkat verksamheten i negativ riktning var bortfallet av kravet att värnpliktigt befäl för att bibehålla sin militära grad under varje fyraårsperiod skulle fullgöra viss utbildning. Bestämmelsen togs bort 1966. Därmed försvann ett för många viktigt incitament för frivillig befälsutbildning.

Sidan publicerad/ändrad 2009-09-19 kl. 21:00 av System user.