Hitta försvunna i fjällterräng, våren 2008

Det var med spänd förväntan som jag anlände till Gällivare tillsammans med de andra deltagarna i kursen, vilka jag träffat på Arlanda.
Utanför fönstren på flygplatsen var det snö, mycket snö, åtminstone för oss från Stockholmstrakten som bara sett snö vid ett par tillfällen under hela vintern. För min del var just snön en av anledningarna till att jag anmälde mig till den här kursen, en fortsättningskurs för MIC där vi skulle lära oss eftersök enligt MSO metoden.

MIC står för Militär Insats Chef, det vill säga den som leder den militära personalens insats vid samverkan med polis och/eller räddningstjänst. MSO är en internationellt använd metod för att söka efter personer som av en eller annan anledning är försvunna och som bygger på statistik och beteendevetande. Allt handlar om att dela upp området i mindre delar och använda tillgänglig personal för att i första hand söka där det har bäst chans att lyckas.

Naturligtvis kan man öva eftersök enligt MSO-metoden var som helst men nu fick vi chansen att lära oss det av en av de främsta i landet, Johan Barkman. Johan arbetar som polis i Gällivare och är ansvarig för fjällräddning i Norrbotten där man under högsäsong nästan dagligen använder metoden i skarpa lägen. Dessutom fick vi under kursen möjlighet att få se hur man tillämpar MSO och eftersök i verkligheten ute på fjället med de lite speciella problem
och utmaningar som fjällterrängen erbjuder, med väder som snabbt ändrar sig och där de flesta mobiltelefoner inte går att använda.

Väl ankomna till Gällivare så transporterades vi ner till centrum där vi åt lunch tillsammans med kursledningen och de båda MSO-experterna som skulle hålla i kursen. Utöver Johan var det Yvonne Antoft som också utbildar poliser i bland annat MSO-metoden. Johan passade samtidigt på att visa oss spåren efter den lavin som bara dagarna innan gått nedför. Dundret och lämnat rejäla spår efter sig utefter fjällsidan. Den gången gick det bra och inga rapporterades saknade.

Några timmar senare hade vi avverkat de knappt 20 milen till Ritsem där vi inkvarterades i en barack som även inrymde den lokala polisstationen. Vädret var bra, lite mulet men bara några minusgrader och det var vackert med de höga bergen och den gnistrande snön.

Redan första eftermiddagen körde vi några timmar utbildning men på morgonen därefter började det på allvar. Vi varvade teori och gruppövningar med praktiska tilllämpningar och tillbringade även några timmar ute på fjället där vi lärde oss hur man uppträder på fjället, hur man klär sig och lite om utrustning och fick också se hur eftersök med hund går till.

Till kvällen blev vädret snabbt sämre och det började snöa och blåsa kraftigt och vi tog skotrarna tillbaka ner till stugan igen. Vi fick en mycket påtaglig demonstration i hur viktigt det är att följa med i vädrets växlingar och se till att man hittar hem igen om vädret blir sämre.

De följande dagarna fortsatte vi med varvade teoripass och att öva i grupp. Vi fick också möjlighet att öva i praktiken när polisen i Gällivare en kväll fått in inte mindre än fyra olika larm om försvunna personer i Norrbotten. Vädret hade blivit sämre igen och skarpt var nu totalt drygt ett femtontal personer saknade. Vi fick tillämpa det vi lärt oss och tillsammans med Johan lade vi upp eftersök för de två grupper som försvunnit närmast oss, de ena i riktning mot norska gränsen, den andra gruppen i riktning mot Kebnekaise.

Vid midnatt avbröt vi vår planering eftersom vädret var dåligt och det var mörkt. Johan sade att inget kommer att hända förrän till morgonen när det ljusnade. Tidigt på morgonen åkte några fjällräddare ut och började söka och strax före lunch var de och alla de övriga som var försvunna, påträffade välbehållna. Vi fick många värdefulla tips av Johan om hur man ska tänka och resonera i sådana lägen. Yvonne berättade hur olika personer i olika åldrar rent statistiskt beter sig, något som är grunden i MSO. Hon hjälpte oss att räkna på olika sannolikheter för var personerna kan finnas och var det är störst chans att hitta dom när man väl ska starta eftersöket.

Dagarna gick fort, dom gör ju det när man har roligt, och efter att vi städat och packat påbörjade vi färden tillbaka mot Gällivare igen. Ett par dagar innan hade det gått en lavin över vägen några mil bort och det blåste kraftigt från sjön så Johan skickade med oss ett antal snöspadar med ett leende: ”Dom här kanske ni kan behöva”...

Mycket riktigt, efter några mil fastnade vi i en rejäl snödriva som blåst upp på vägen och det blev att skotta en bra stund innan vi fått loss båda bilarna och kom vidare.

Resan tillbaka till våren gick bra och snart var man tillbaka i verkligheten igen efter några underbara dagar i fjällen med inkvartering och mat i toppklass och kompetenta instruktörer som verkligen bjudit på allt man kan begära. Chansen att just vi ska få hjälpa till vid eftersök i fjällterräng kanske inte är så stora men principerna är ju dom samma oavsett var man söker.
Dessutom är det ju, som bekant, så ”hälsosamt och stärkande i fjällen” som dom sjöng i radio för ett antal år sedan.

Jag ser redan fram emot nästa fortsättningskurs.

Christer Jonsson


Sidan publicerad/ändrad 2009-09-19 kl. 20:42 av System user.