6375: Fjällräddning på Östermalm (föredrag)

Det är torsdagkväll i en konferenslokal på Östermalm
I lokalen finns närmare 60 personer, som kommit för att höra Johan Barkman föreläsa om fjällsäkerhet, fjällräddning och eftersök av försvunnen person i subarktisk miljö. Johan Barkman är polisinsatschef och samordnare för fjällräddningen vid Norrbottens polismyndighet. Där har han jobbat i 10 år, och detta är andra gången han är nere i Stockholm för att berätta om sitt jobb.

Bilderna han visar är som en annan värld jämfört med den regngrå gatan utanför fönstret; de föreställer snöiga bergstoppar och klarblå himlar, och helikoptrar som ser hemskt små ut i de majestätiska landskapen. Vi får se bilder från olika övningar som fjällräddarna genomfört, exempelvis en övning där en lavinhund ska hitta en person som begravts i snö. Det tar bara några minuter innan hunden hittar rätt, berättar Johan Barkman. Där finns också några bilder från skarpa situationer, som en när en helikopter flugit rakt in i en bergvägg och alla ombord omkom. Fjällräddarna var tvungna att ta sig igenom den klippiga, för en ovan person alldeles livsfarliga, terrängen för att hämta kropparna.

Annars handlar de flesta uppdragen om personer som gått vilse eller fått problem med det föränderliga fjällvädret. Johan berättar om stockholmare som köpt häftig utrustning och ger sig ut för att fjällvandra.
– När de sedan märker att maten inte räcker ringer de från nödtelefonen och då får vi skicka upp mat till dem eller komma och hämta dem, berättar Johan. Det väcker reaktioner bland åhörarna:
– I Sverige tycker man att det är en samhällelig rättighet ätt bli räddad från allt, det är som om man förväntar sig polispådrag och helst varm choklad och mackor också så fort det händer minsta lilla, tycker en man i publiken. Johan håller med: – Många verkar inte förstå att det inte är vår skyldighet att ta reda på skavsår. Och han berättar att han har vart med om ovana fjällvandrare som ringt efter räddning för att de har ont i fötterna och börjar bli trötta, – När de inser att vi inte kommer att skicka helikoptern för att hämta dem, säger de ’vad kostar det att få hit en helikopter?’, och då säger jag att det kostar 3 – 5.000:- /tim, och då svarar de ’ta hit helikoptern’. Publiken skrattar, liksom flera gånger under kvällen när Johan talar om ”stockholmare”, turister utan vana som tror att de ska klara sig i fjällen bara för att de har exklusiv utrustning.

Senare får vi se en vybild på ett vintervackert snölandskap. – Det här är Tjuonajokk morgonen den 24 augusti, berättar Johan, och visar nästa bild: – Det här är Tjuonajokk samma dag fast mitt på dagen. På bilden syns samma landskap, men som sommaridyll med grönt gräs och en röd stuga i bakgrunden.
Johan nämner flera gånger det oberäkneliga fjällvädret som en stor orsak till olyckorna i fjällen.
– När det kommer snö i juli frågar man sig ’är det här den första eller sista snön i år?’

Johan Barkman trivs med att vara samordnare för fjällräddningen i Norrbotten, men det finns problem i branschen. Det är brist på resurser; i hela regionen finns bara en ambulans-helikopter, visserligen en av Sveriges förnämsta men den kan bara användas i yttersta nödfall förklarar Johan: – Om man tar ambulanshelikoptern till ett handledsbrott kanske någon annan dör nån annanstans.

Personer i publiken frågar flera gånger hur nedskärningarna på försvarsmakten påverkat fjällräddningen. Johan talar om att försvarsmakten är en enorm resurs, – Men vadsomhelst duger inte, vi har provat med att ta hjälp från militärer söderifrån men de saknar vana vid fjällklimatet och har fullt upp att hålla reda på sig själva.
Vana är enligt Johan en av de viktigaste egenskaperna hos en fjällräddare. – Man måste kunna klara sig själv i det jävligaste fjälloväder för är det inte dåligt väder försvinner inte folk.
Så för att klara jobbet måste man bo i fjällen, och där ligger ett stort problem: – Vi har problem med återväxten uppe i norr. Ungdomarna flyttar därifrån och inga flyttar dit, för ingen vill väl bo i vildmarken där ICA ligger tjugo mil bort, berättar Johan.

Lite siffror och statistik får vi också se i bildspelet. 237 personer räddades av fjällräddningen förra året.
– Ibland kan man ju fråga sig om det är värt pengarna att hålla i gång en så stor organisation. Och ja, det tycker jag om tvåhundratrettiosju personer annars skulle stryka med, säger Johan.

Maria PerssonUngdom i Försvarsutbildarna Stockholm

AP3250060.JPG
Polisinspektör Johan Barkman med sina fjällräddare under uppdrag. Foto: Fjällräddarna, Ritsem
Fjällräddning 9 nov 2006 012.jpg
Polisinspektör Johan Barkman med fru. Foto: Nina Dhejne, Försvarsutbildarna Stockholm
Fjällräddning 9 nov 2006 017.jpg
Denna kväll med fjällräddning, fjällsäkerhet och efterforskning av försvunnen person som tema rekryterades många nya medlemmar till Försvarsutbildarna Stockholm. Foto: Nina Dhejne, Försvarsutbildarna Stockholm
Fjällräddning 9 nov 2006 031.jpg
Föredraget lockade många av förbundets ungdomar. Knästående är kvällens föredragshållare polisinspektör Johan Barkman.
Fjällräddning 9 nov 2006 036.jpg
Förbundssekreterare Rolf G. Dhejne i samtal med artikelförfattaren Maria Persson och ytterligare ett par ungdomar från förbundets ungdomsverksamhet. Foto: Nina Dhejne, Försvarsutbildarna Stockholm
Sidan publicerad/ändrad 2009-09-19 kl. 20:41 av System user.