Patrick Sundelin från KBM

Totalförsvarsupplysning den 1 mars
Föreläsningsreferat
kbm1.jpg Hur ser Sveriges krishanteringssystem ut? Vilka uppgifter har egentligen krisberedskapsmyndigheten? Vilken roll spelar de frivilliga om krisen kommer?

Dessa och andra frågor besvarade Patrick Sundelin vid en totalförsvarsupplysning arrangerad av Försvarsutbildarna Skaraborg på Skövde högskola den 1 mars.

Åhörarna bestod av personal från P4 och Skaraborgsgruppen samt medlemmar inom olika frivilligorganisationer i Skaraborg.
Patrick Sundelin som har ett förflutet som yrkesofficer vid T3 i Sollefteå inledde sitt föredrag med att gå igenom krisberedskapsmyndighetens organisation och ansvarsområden. Myndigheten har idag kontor på två platser, huvuddelen med ca 130 anställda i Stockholm och en mindre utlokaliserad del om 55 anställda i Sollefteå – ett led i statens ersättningspaket efter regementsnedläggningen. Uppgifterna är att påvisa sårbarhet inom samhället och att ge kommuner, länsstyrelse/landsting och myndigheter stöd i sin krisplanering samt i samband med kriser. Sundelin påpekar dock att den kritik som dök upp i media från allmänhetens sida efter flodvågskatastrofen i Asien och stormen Gudrun i huvudsak är orättvis och bottnar i okunskap. Myndigheten har nämligen inga operativa uppgifter och inte heller befogenhet att ge direktiv till andra myndigheter.

KBM upprätthåller ändå en beredskap med en vakthavande beslutsfattare, som är en av verksledningen utsedd person, dygnet runt – året runt. Man har en lägescentral i Stockholm som även kan upprättas i Sollefteå. Centralens syfte är att genom omvärldsbevakning samla in data i samband med kriser, för att lämna områdesvisa lägesrapporter till regeringskansliet, men även för att ge möjligheter att analysera situationerna och lära sig något för framtiden.

kbm2.jpg
Några av åhörarna

Krishanteringssystemet i Sverige

Hanteringen av en kris bygger på tre olika principer; Ansvarsprincipen, Likhetsprincipen och Närhetsprincipen. Kortfattat kan man säga att den som har ansvaret för något under normala förhållanden ska ha kvar ansvaret även i en kris. Enligt likhetsprincipen ska en verksamhets organisation och lokalisering överensstämma så mycket som möjligt oavsett om det är fred, kris eller krig. Eftersom alla kriser inträffar i en kommun – i samband med större händelser kan flera kommuner vara inblandade – ska krisen hanteras så nära där den inträffar och inte lyftas upp på en onödigt hög nivå. Den högre nivån tar över ledningen först när åtgärderna behöver samordnas mellan flera kommuner. Det enda undantaget från närhetsprincipen är att länsstyrelsen med automatik går in i händelse av en kärnteknisk olycka.

Det kommunala ansvaret

Enligt lagen ska det i varje kommun finnas en krisplan och en krisledningsnämnd utsedd. Denna nämnd kan snabbt gå in och ta över ordinarie nämnders ansvar och beslut i syfte att skapa snabbare insatser och kortare beslutsvägar. Krisplanen och krisledningsnämndens sammansättning revideras varje mandatperiod.

Grundtanken är också att varje kommun ska ha en beredskapssamordnare. Enligt rekommendationen från KBM bör den personen ha minst en halvtidstjänst för dessa uppgifter, men det finns kommuner där den personen har så lite som 3 % tjänst när man väger ihop det med andra ansvarsområden…

Kommunerna har fått ekonomiska bidrag från staten för sin krisplanering och för övningsverksamhet. Länsstyrelserna kommer i framtiden att kontrollera att kommunerna har använt pengarna som avsetts.

kbm4.jpg
Några av åhörarna

Frivilliga resursgrupper - FRG

KBM har gett Svenska Civilförsvarsförbundet ansvaret att rekrytera och utbilda FRG-ansvariga och FRG-grupper. Det är upp till varje kommun att besluta om det finns ett behov av FRG i kommunen och i så fall hur det behovet ser ut. Det är det uppställda behovet som styr sammansättningen på FRG-gruppen. Grundkravet är att den som ingår i en FRG också ska vara efterfrågad. Ett annat krav som gäller idag är att en FRG-medlem också måste vara medlem i en frivillig försvarsorganisation för att det ska utgå statliga ersättningar för utbildning och övning. Sundelin tog här upp en problematik att en del norrländska kommuner kan se ett behov av att knyta till sig medlemmar ur snöskoterklubbar till sin FRG. Kommunen måste enligt dagens regler i så fall själv stå för kostnaden att utbilda och öva dessa medlemmar. Sundelin menar att det borde vara rimligt att även sådana organisationer kan komma ifråga för statligt stöd från KBM.

Skälet till att ansvaret för FRG gick till civilförsvarsförbundet var att de oftast redan hade inarbetade kontakter i många kommuner. Detta har på många ställen fungerat bra, men i vissa fall har det varit sämre. Dels har civilförsvarsföreningarna inte alltid varit mäktig uppgiften och dels har det på några ställen skapat missförstånd, rivalitet och osämja mellan civilförsvarsföreningarna och övriga frivilliga försvarsorganisationer. KBM har nu gett SCF uppdraget att under 2006 rekrytera FRG-ansvariga, främst ur andra organisationer än den egna, som är lämpliga för befattningen. Myndigheten kommer också att genomföra ett samverkansmöte med samtliga frivilliga organisationer för att undvika framtida problem.

kbm3.jpg
Patrick Sundelin från KBM

Slutsatser

KBM har kommit fram till att Sverige behöver en särskilt förstärkt förmåga att hantera extraordinära händelser, men att denna förmåga inte är detsamma som ett reviderat civilförsvar. För att åstadkomma detta måste emellertid regering och riksdag anvisa särskilda, nya, medel i statsbudgeten.

Sundelin slog under sin dragning fast att frivilliga alltjämt behövs inom krishanteringssystemets samtliga nivåer, men att det numerära antalet av fast kontrakterade frivilliga är avsevärt lägre än med det gamla totalförsvarssystemet som baserades på att användas när Sverige kom i krig. KBM och Försvarsmakten avråder från att ha dubbla avtal, exempelvis med såväl hemvärnet som en FRG, eftersom grundtanken måste vara att alla kontrakterade står till förfogande vid en insats och det är sannolikt att såväl FRG som hemvärnet behöver användas vid en extraordinär händelse i en kommun. Det är dock i slutändan kommunen som avgör om de vill ha personal med dubbla avtal, men det måsta klaras ut i förväg hur avtalspersonalen hanteras i ett läge när både hemvärnet och FRG är inkallade samtidigt.

Sidan publicerad/ändrad 2010-02-05 kl. 11:55 av Per Nordlund.