Försvarsbeslut 2004 - ny omgestaltning av försvaret?

Referat från föredrag med Håkan Juholt på Skövde högskola den 16 mars
I ett arrangemang av Skaraborgs FBU-förbund talade Håkan Juholt, ordförande i försvarsberedningen, tisdagen den 16 mars om sin syn på försvaret nu när arbetet med Försvarsbeslut 2004 pågår för fullt. Med stor stringens och öppenhjärtighet genomförde han ett anförande på 30 minuter följt av en frågestund på en och en halv timme inför en talrik publik , med cheferna för P4 och F7 i spetsen. Kvällen berörde vilken inriktning försvaret av Sverige behöver ha idag och framöver, från hotbild och varför en förändring av försvaret är nödvändig, via frågan om Sveriges alliansfrihet, till vilka uppgifter som kommer att läggas på de frivilliga försvarsorganisationerna. Inledningsvis klargjorde Juholt försvarsberedningens roll i det politiska livet och att det han skulle säga enbart var hans egna tankar, att han således inte talade i egenskap av beredningens ordförande eller som regeringens talesman. Tack vare detta blev det en mycket öppnare frågestund, utan så många ”pass”, som förmodligen annars skulle ha blivit resultatet. Publiken fick själva avgöra hur troligt det är att hans tankar omsätts i beslut när den politiska processen når i mål mot slutet av året.
juholt_fc.jpg
Håkan Juholt med förbundsstyrelseordförande Hans Ingbert, Öv1 Anders Lindberg, P4 och Öv Fredrik Hedén, F7
Vad är försvarsberedningen?
Försvarsberedningen är inget alternativt försvarsutskott. Det har funnits ett tag och är ett diskussionsforum mellan regeringen och övriga partier, där försvarspolitiska frågor kan beredas utan att de traditionellt partipolitiska argumenten kommer fram. I dessa diskussioner kommer såväl samsyn som brytpunkter mellan partierna fram på ett tydligt sätt. Som ordförande i beredningen skriver Juholt en rapport till regeringen som sammanfattar vad beredningen kommit fram till. Den ledamot som har en avvikande åsikt, skriver helt enkelt ett tillägg som bifogas rapporten, innan den sänds in till regeringen, som beaktar eller avslår innehållet efter eget tycke.

Ska försvaret avskräcka eller användas?

Den centrala punkten i Juholts resonemang varför försvaret måste omstruktureras är att det krävs en förändring i det mentala sättet att se på försvarsmaktens uppgift. I tanken med invasionsförsvaret fokuserades på att bygga upp något som först efter mobilisering skulle vara starkt nog att möta ett storskaligt angrepp mot Sverige, kriget skulle vara ett faktum. Hela idén med totalförsvaret var att staten skulle besluta om höjd beredskap i landet och då skulle alla funktioner slås om till att stödja försvarsmakten som skulle möta det fientliga angreppet. Försvaret skulle finnas till i avskräckande syfte; en angripare skulle dra sig för konsekvenserna att anfalla Sverige. Försvaret fanns till för att inte behöva användas…

Enligt dagens hotbildsanalys måste produktionen inriktas på att med oerhört kort varsel använda de resurser som står till buds just vid tillfället. Produktionen av förband och enheter måste därför ha som målsättning att vara användbara omgående, samt att ha en utvecklingspotential för framtiden.

Hotbildsanalys

I avsaknad av hotet om en invasion från en främmande stat växer i stället andra hot fram. Juholt anser att de står att finna i skärningspunkten mellan grov organiserad kriminalitet, terrorism och krig. Terrorism är inget nytt påfund, däremot tar den sig nya former. Gårdagens grupperingar hade tydliga ekonomiska eller politiska mål med sin verksamhet. Man ville t ex uppnå territoriellt självbestämmande som på Nordirland, eller kapa ett flygplan för att få politiska fångar frigivna.

Dagens grupperingar utmanar hela vårt tankesätt. Man har inga materiella krav, slår mot symbolvärden i stället för mot territorium och agerar utan att ge någon förvarning som ofta skedde förr.

Det moderna samhällets sårbarhet är vår största utmaning idag. IRA har vid ett tillfälle varit minuter från att fullständigt slå ut elförsörjningen i Londonområdet. Analysen visar att det troligen hade tagit upp till 6 månader att helt återställa alla effekter, ifall de hade lyckats. Det är därför inte heller de traditionellt militära målen som måste försvaras i framtiden.
Vad blir vårt svar på hoten?
Juholt menar att Försvarsmaktens huvuduppgift är den väpnade striden, det ska man vara expert på och det ska inte finnas någon annan myndighet i Sverige som ska lösa den uppgiften. De internationella uppgifterna kommer att öka i betydelse för försvarsmakten.

Däremot är han mindre tydlig när det gäller uppgifter inom Sveriges gränser, till stor del därför att hotbilden ser ut som den gör. Juholt förespråkar ett ökat samarbete mellan olika myndigheter och resurser. ”Det måste till fler hängrännor och färre stuprör” som han uttryckte det. Det måste bli ett slut på sektorstänkande mentaliteten ”vi sköter vårt så sköter ni ert”.

Eftersom det nya hotet verkställs så gott som utan förvarning, är lokalt i sin utbredning och påverkar många aspekter av samhället måste varje situation lösas med de medel som är mest lämpliga för det tillfället. Vid varje insats måste det prövas vilka resurser som ska användas. Om försvarsmakten har lämpliga enheter ska de på ett naturligt sätt tas i anspråk. Försvarsmaktens NBC-förmåga kan exempelvis komma till nytta vid indikering eller sanering vid ett attentat mot Stockholms tunnelbanesystem. Han utesluter inte att även terroristbekämpning kan komma ifråga, även om det i första hand är en uppgift för polisen och arvet efter Ådalen fortfarande sätter sina spår i den politiska debatten.

Det som är det svåra för samhället är att tänka i nya banor för att identifiera nya hotbilder och agera mot dem. Människan har alltid lättare för att agera på något inträffat än att vidta åtgärder för att förhindra något. Exempelvis har flygplatssäkerheten höjts ännu fler steg efter attentaten den 11 september, men det finns inga bombhundar på järnvägsstationer eller säkerhetskontroller i färjeterminaler…

Försvarsmaktens framtid – det nätverksbaserade försvaret?

Som redan fastslagits är försvarsmaktens främsta uppgift den väpnade striden. Den ska också medverka vid internationell krishantering och för att hävda territoriell integritet. Enheterna ska ha en hög verkanskraft vid insats och ha en hög flexibilitet.

Juholt menar att Försvarsmaktens framtid ligger i utvecklingen av det nätverksbaserade försvaret, NBF. Han anser visserligen att det till en början handlat om uppblåsta teorier, men att detta varit nödvändigt för att få igång utvecklingsprocessen. Nu måste NBF få växa fram underifrån genom praktiska förslag och idéer så att det också blir användbart. Han hänvisar till ett spelexempel där enheter från arméns luftvärn, en kustkorvett och flygvapnet fick uppgiften att bekämpa en kryssningsmissil. När de arbetade enskilt löstes uppgiften dåligt, men när man arbetade gemensamt och hade tillgång till varandras information uppstod en rad intressanta effekter.

Personalförsörjningssystemet behöver ses över. Det kan inte vara rimligt att den färdigutbildade värnpliktskullen inte tas till vara för exempelvis utlandstjänstgöring. Lika stort resursslöseri är det att de enheter som använts för internationella insatser sällan tillför en förbandskompetens inom landet. I stället upplöses det förbandet efter hemkomst och debriefing.

Frivilligrörelsens framtid

Juholt noterar att det finns en ökad trend internationellt att vilja ta till vara frivilligheten eftersom det är ett kostnadseffektivt sätt att nå resultat och det positivt påverkar balansen mellan fasta och rörliga kostnader för försvaret och samhället. Det traditionella synsättet med organisationer som utbildar och avtalsskriver personer för totalförsvaret tror Juholt dock mindre på. Det är däremot otvetydigt att det kommer att behövas ett stort mått av frivilliga vid lokala kriser eller miljöpåfrestningar. Det är också upp till kommunernas krisplanerare att inventera sina förutsättningar och behov, så att man med kort varsel kan efterfråga folk med rätt kompetenser. Frivilligorganisationerna kommer att ha en roll att fylla som sammanhållare för intresse och utbildningsfrågor, men inte med försvarsmakten som huvuduppdragsgivare. Det kommer därför att vara viktigt för dessa organisationer att också finna nya samarbetspartners lokalt så att man blir efterfrågade den dag då behovet uppstår.

Sidan publicerad/ändrad 2010-02-05 kl. 11:55 av Per Nordlund.