Vaknar den ryska björnen?

Försvarsutbildarna Skaraborg har varit värd för ett föredrag av professor Stefan Hedlund på temat den dagsaktuella situationen i grannlandet Ryssland. Föredraget lockade drygt 40 åhörare.
Foto på Fos ordförande Bengt Andersson, professor Stefan Hedlund samt styrelseordförande Hans Ingbert

Inledningsvis konstaterar professor Hedlund att det sedan Sovjetunionens fall inte bedrivits någon nämnvärd övnings- och utbildningsverksamhet inom den ryska försvarsmakten.

Vladimir Putins återkomst till presidentposten har inneburit ett ökat tryck mot oppositionen, framför allt mot sådana vars åsikter och göromål inte passar Kreml. En hårdare attityd gentemot väst kan konstateras. En massiv militär upprustning planeras. Samtidigt har Ryssland noterat ett ekonomiskt uppsving mot bakgrund av lyckad devalvering och höga oljepriser.

Den federala säkerhetstjänsten (FSB) har fått utökad makt på bekostnad av övriga säkerhetstjänster. Den är dessutom direkt underställd Putin. I princip hela den nuvarande maktstrukturen kommer från militärledningen eller säkerhetstjänsten. Putins parti Enade Ryssland har ersatt kommunistpartiet som statsbärande parti.

Landet brottas med en omfattande korruption som man försöker komma tillrätta med. Den oklara maktfördelningen gör att i princip all makt koncentreras till en person. Någon självklar efterträdare till Putin kan inte identifieras. Stefan Hedman anser att förtroendet för Putin är minskande hos den ryska allmänheten, med koncentration främst till de stora städerna.

Omvärlden noterar att de utländska företagen som verkar i Ryssland saknar inflytande på den inhemska situationen. Utländska organisationers verksamhet inom Ryssland avtar. NATO utpekas i den rådande militärdoktrinen som huvudfiende. Denna uppfattning saknar motsvarighet inom NATO. Stefan Hedman bedömning är att situationen i Kaukasus och förhållandet till Kina utgör ett större hot för Ryssland än NATO.

Ryssland genomför en militärreform som syftar till uppbyggande av ett antal insatsbrigader (85 st.). I dagsläget är bedömningen att såväl kompetens som soldater saknas. Cirka 600 miljarder dollar bedöms avsatta för upprustning under perioden 2010-2020. Den omfattande korruptionen, menar professor Hedman, gör att ca 20 % av pengarna försvinner till olika mellanhänder. Militärindustrin saknar i stora delar förmåga att leverera efterfrågad utrustning. Stora vapen- och materielköp från väst planeras som kompensation.

Slutsatser

Den militära upprustningen kan i första hand ses som en modernisering av gammal materiel och teknik. Ryssland vill med upprustningen visa att man är en stormakt. Landet förfogar alltjämt över en stor mängd kärnvapen.

Ryssland är starkt beroende av oljeexportinkomsterna från väst.

Den interna instabiliteten är ett större osäkerhetsmoln och det är mycket svårt att spå om den framtida politiska utvecklingen inom landet.

Det största krigshotet bedömer professor Hedman utgörs av en storkonflikt i söder kring Kaukasus. Väpnad konflikt mot Europa bedöms som mindre troligt, men Rysslands agerande i framtiden är delvis oförutsägbart.

Sidan publicerad/ändrad 2012-12-17 kl. 21:16 av Jörgen Öberg.