Market Garden

LL.jpg

Den 6 juni 1944 landsteg de allierade i Normandie. I början av september närmade sig den brittiska armégruppen under Montgomerys befäl den belgisk-nederländska gränsen, medan söder om Ardennerna den amerikanska 12. armégruppen under general Bradley stod ungefär lika nära den tyska gränsen. De allierades uppmarsch saktade nu av, eftersom ammunition, drivmedel och annan materiel först måste föras fram från Normandie. Samtidigt ökade det tyska motståndet ju närmare tyska gränsen man kom.

Medan Montgomery ville gå fram mot Berlin i ett enda svep genom Ruhr-området, eftersträvade general Patton att med sin 3. armé, underställd general Bradley, göra en liknande operation, men i hans fall genom Saarland. Uppfattningen var att inte ge tyskarna tid att reorganisera sig. De allierades överbefälhavare ”Ike” Eisenhower ansåg att ett sådant genombrott skulle vara alltför riskabelt, varför han därför hellre ville rycka fram något långsammare och på bred front. Montgomery som förgäves försökt få Eisenhower att tänka om, gav dock inte upp utan lade fram en djärv plan i förhoppning om att kunna driva sin vilja igenom.

”Market Garden”
Montgomerys viljeinriktning var att snabbt trygga ett brohuvud över Rhen vid Arnhem. Därigenom skulle de tyska trupperna i västra Holland komma att avskäras från sina bakre områden. Från Arnhem avsåg Montgomery att göra en stöt mot Ruhrområdet genom att gå runt Västvallen, som hade sin norra begränsning vid Kleve. Han skulle då kunna slå ut de viktiga tyska industrierna i området och sedan låta framryckningen fortsätta över det nordtyska slättlandet mot Berlin. Brohuvudet skulle upprättas av brittiska 2. armén, som stod söder om belgisk-holländska gränsen. Längs framryckningsvägen från belgiska gränsen till Arnhem skulle luftlandsättningstrupper sättas in vid alla flod- och kanalbroar. Dessa skulle bilda en slags korridor, genom vilken de brittiska trupperna snabbt skulle kunna nå fram till Arnhem.
Eisenhower godkände planen.

För att genomföra luftlandsättningen ställdes 1. flygburna kåren under general Browning till Montgomerys förfogande. Denna bestod av;
amerikanska 101. flygburna div. under genmaj. Maxwell D. Taylor,
amerikanska 82. flygburna div. under genmaj. James M. Gavin,
brittiska 1. flygburna div. under gen. R.E. Urquhart, och
polska 1. fallskärmsbrigaden under genmaj. S. Sosabowski.

Dessa flygburna divisioners styrka på 35 000 man var nära nog dubbelt så stor som vid invasionen i Normandie. Denna den hittills största luftlandsättningsoperationen skulle genomföras för att säkra broarna över de viktiga holländska vattenvägarna och på så sätt hålla en korridor öppen för marktrupperna som anföll upp mot Arnhem.

Uppgiftsfördelning
Amerikanska 101. flygburna divisionen skulle landsättas vid Son, Sint Oedenrode och Veghel, inom ett område beläget mellan Eindhoven och s´Hertogenbosch. Den skulle ta bron över Wilhelminakanalen och Zuid-Willemsvaart. Den skulle också besätta en del broar över Dommel och Aa för att sedan rycka in i Eindhoven i syfte att få kontakt med den brittiska 30. armékåren som skulle anfalla från söder.

Amerikanska 82. flygburna divisionen skulle landsättas vid Grave, Overasselt och Groesbeek och ta bron över Maas vid Grave jämte några andra broar över Maas-Waalkanalen och bron över Waal vid Nijmegen. Den höglänta terrängen öster och sydöst om Nijmegen skulle besättas och hållas för att hindra tyska trupper att tränga in i området från Reichswald.

Den brittiska divisionen skulle landsättas vid Arnhem. Dess huvuduppgift var att ta bron över Rhen vid Arnhem och upprätta brohuvuden vid brons norra och södra fästen. Denna division var förstärkt med generalmajor Sosabowskis polska 1. fallskärmsjägarbrigad, som skulle landsättas söder om bron vid Elden. I ett senare skede skulle de upprättade brohuvudena förstärks med brittiska 52. Lowland-divisionen, som skulle landa norr om Arnhem.

Brittiska 30.armekåren under generallöjtnant Brian Horrocks skulle rycka fram genom ”korridoren” till Arnhem och vidare i riktning mot Ijsellmeer för att avskära de tyska trupperna i västra Holland. Allt som allt omfattade 30. armékåren ungefär 22 000 fordon och 100 000 man, som endast kunde föras fram längs en enda smal väg. Marktruppernas manöver gick under täcknamnet ”Garden”, medan de flygburna och marktruppernas samordnade operation fick täcknmanet ”Market Garden”.
När morgondimman hade lättat vid 9-tiden söndagen den 17 september 1944 stod förbanden ilastningsklara bredvid sina flygplan på de brittiska flygbaserna. Det yttrades inte många ord.

Klockan 09.45 var det dags för flygplanen att starta. De satte kurs mot samlingspunkterna Hatfield och March norr om London. Luftflottan bestod av mer än 1 600 trupptransport- och glidplan. och omkring 500 lastglidplan. Över 1500 jaktplan ledsagade flottan för att skydda den mot fientlig jakt och luftvärn. Inom två timmar befann sig en armada med 20000 man, 511 fordon och 330 artilleripjäser i luften, som fylldes av ett öronbedövande dån.

Striderna blev oerhört hårda i synnerhet för förbanden vid Arnhem. I det stridsavsnittet stupade 1200 man, och mer än 6000 var sårade, saknade eller tillfångatagna, av de 10000 som från början ingick i förbandet. De allierade lyckades ta bron vid Nijmegen och övriga förbindelser söder därom. Dock blev det en bro för mycket - bron vid Arnhem. Tisdagen den 26 september 1944 hade tystnaden lägrat sig över Arnhem. Invånarna i Oosterbeek och Arnhem fick nu order av tyskarna att utrymma hela området. Det skulle dröja ända till början av 1945 innan befrielsen genom de allierade blev verklighet.

Några eftermälen
Torsdagen därefter, den 28 september 1944, tog Montgomery emot Urquart i sitt högkvarter i Eindhoven.

” – Jag är glad att Ni kommit välbehållen tillbaka” sade Montgomery.

Urquart avlade rapport och fick sedan ett brev av Montgomery med bland annat nedanstående innehåll:

” Jag känner behov att till Er och allt befäl och allt manskap uttala mitt tack för vad Ni har gjort för de allierades sak. Det råder inget tvivel om att hela operationen hade råkat i allvarlig fara om Ni sviktat. Ni har inte sviktat och därför kommer allt att sluta väl. I framtiden kommer det att ha sin särskilda betydelse när någon kan säga: ”– Jag kämpade i Arnhem”. Jag ber Er att framföra mina lyckönskningar och mitt tack till allt befäl och allt manskap i Er division.”
(B.L. Montgomery)

Vackra ord från Montgomery. Men de döda kunde inte höra dem. Hade de gett sina liv för ingenting? Den frågan kommer aldrig att kunna besvaras. Montgomery bedömde att operationen hade lyckats till 90 procent. Avsåg han därmed att åtta av de utsedda nio broarna hade erövrats?

Men det egentliga målet för operationen var att upprätta ett brohuvud på båda sidor Rhen och det hade inte lyckats.


 

Sidan publicerad/ändrad 2010-12-03 kl. 13:31 av Reneé Björnö.