Dagbok KS17

Gruppen tjänstgjorde vid den svenska kontingenten i Kosovo mellan den 28 juli och 1 augusti. Fältartisterna som ingår i gruppen är: Mia Löfgren - ledare, sång. Carina Nilsson - keyboard, kör. Maja Stenram - bas, kör. Helene Norrman - gitarr, kör. Linda Gustafsson - trummor, kör. Martin Soneby - stand up. Tomas Boström - ljud och ljus.
Gruppbild-KS17.jpg
Fredagen den 1 augusti

Upp i svinottan för mer militär verksamhet. Jag börjar bli sliten nu. Man är igång hela dagen, sen ska man vara på topp och snabb i mun och huvud klockan tio på kvällen. Det börjar kännas. Normalt hemma i Sverige ser mina arbetsdagar ut ungefär så här:

10:00 – Vaknar. Drar mig nån timme. Funderar på oviktiga saker.
11:00 – Googlar grejer. Dricker kaffe. Käkar ostmacka.
12:00 – Tar det lugnt en stund.
13:00 – Funderar på vad jag ska äta till lunch.
15:30 – Äter lunch.
17:00 – Kollar upp var jag ska uppträda ikväll.
17:01 – Inser att det är i en annan stad. Försöker desperat att boka tågbiljett. Svär över priset.
19:00 – Sätter mig på tåget. Stressad. Taggad. Försöker intala mig själv att jag hinner.
20:53 – Anländer till stället jag ska uppträda på.
21:00 – Skojar.
22:00 – Slutar skoja. Åker hem.
00:30 – Hemma. Tar ett par glas Villa Antinori.
01:30 – Somnar.

Nu är det hundraåtti från att man satt fossingarna i golvet.

Vi drog ut till Den amerikanska jättecampen Bondsteel för lite studiebesök på deras fältsjukhus, spanade in deras ”Black Hawk” (Helikopter som vår busschaufför Bosse hemskt gärna hade bytt ut mot sin buss) och shoppade massor. Jänkarna har ett enormt stort px. Px är en affär som tillhandahåller saker man kan tänkas behöva som soldat. Jänkarna har tagit px-verksamheten till en nivå som tyder på att de anser att plasmaskärmar är något som man kan tänkas behöva som soldat. Det var mycket elektronik, mat och fula kläder. Dessutom har man Burger King och Taco Bell på basen.
Jänkarna krigar med stil!

Sen direkt till Camp Ville för ännu en show. Camp Ville befolkas mest av finnar, irländare och diverse östeuropéer. Dricks det öl? Så in i mössan. På Camp Victoria har man en ”two can-rule”- max två öl. På Camp Ville har man också en two can-rule – max två öl i varje hand.

Hemåt runt midnatt. Bra show, kul dag. Imorgon har vi vårt Live at Leeds.

/ Martin.

Torsdagen den 31 juli

Jag vet inte om de andra kom upp till frukosten. Jag gjorde det definitivt inte. Kom i säng klockan fyra efter att ha snackat med vakterna i Maingate i två timmar. Alla hade gått och lagt sig, jag kunde inte somna och var sällskapssjuk och vakterna var uttråkade så jag slog två flugor i en smäll.

Idag var den enda dagen utan show, så efter lunch (brunch?) åkte alla ut med vår brandchef Lasse till skjutbanan Razorback för lite okynnesskjutning, På vägen dit åkte vi bandvagn och stannade lite då och då för att kolla på den magiska naturen och höra Lasse berättade mycket intressanta fakta och historier kring diverse monument. Vi fick en utbildning på Beretta 9mm (pistol) av Amerikanerna, Vilket är ytterst få förunnat berättade Lasse.

Maja har blivit utsedd till vår ”Killer Queen” och pangade pistol och sköt poängen 192 / 200. Alla var RUSKIGT impade av henne , jag var en av dem.
Snabb middag efter skjutningen, sen en kaffe utanför px:et som en av de lokalanställda lagade till. Jag har hittat campens bästa kaffe. Det tog bara tre dagar. Matsalens kaffe är knappt drickbart, Welfarekontoret har helt okej kaffe, px-mannen gör helt otroligt kaffe. Utan kaffe kan man inte kriga.

På kvällen, ett par öl på Muddy Mess med vår skjutledare och campens brandchef Lasse. Lasse har varit överallt med svensk militär. Han har så många små yxor i sitt halsband att han får dålig hållning. Många har gjort FN-tjänst. Jag tror att Lasse kan ha gjort NF-tjänst. Nationernas Förbund, FN:s föregångare.

/Martin

Onsdagen den 30 juli

Idag gav Maria oss som sagt en välbehövd sovmorgon till skillnad från de övriga morgnarna med uppstigning kl 06.30. Jag och Linda lyckades smöra till oss varsin ostfralla i matsalen trots att frukosten stängt. – Morgonen fulländad! Morgnarna och kvällarna är de mest behagliga här nere mitt i högsommaren, och ändå har vi haft det svalare än vad det kan vara vid den här tiden på året.

Dagen sparkade igång ordentligt efter lunch, då vi fick följa med soldaterna på deras olika uppdrag för att vi skulle få inblick i arbetet här nere i Kosovo. Vi fältartister placerades ut i varsin bil och därefter bar det iväg på deras olika uppdrag.

Uppdragen varierade mellan bland annat att visitera folk vid en vägspärr, patrullera i Pristina, besöka sjukhus (och djurpark!) spionera på misstänkta personer och genomsöka förbipasserande bilar på misstänkta föremål. Allt detta iklädd full mundering och skottsäker väst. – Svettigt och intressant!

Kvällens spelning på vår egen kamp Victoria blev lyckad och uppskattad. Vi spelade inne på ”Muddy Mess”, som bjöd på en gemytlig klubbkvällskänsla. Kul var det även att lyssna på vår ”Funny Guy” Martin som körde hela kvällens standup-show på Svenska, till skillnad från gårdagens utmaning med tio nationaliteter. Han var helt klart i detta sammanhang i sitt esse när han gick loss med militärskämten som haglade över publiken. Vågat och roligt!

En lyckad dag och kväll!
/Helene

Tisdagen den 29 juli

Vaknade med en varm känsla i kroppen, som inte enbart berodde på att det var 40 grader i vårt sovrum.... Känslan av det fantastiska välkomnandet satt kvar och vi ser fram emot att få komma i gång att JOBBA också!
Vi började morgonen med en audiens hos CO Lars Gerhardsson som berättade om läget i Kosovo och hur deras arbetssituation är.

Vi åkte därefter till Camp Ville, som är den finska campen, för att få ut våra KFOR-ID.
Efter en stunds välbehövlig siesta gick färden till KFORs högkvarter för att förbereda inför kvällens spelning. Det faktum att vi fick lite tid över, plus att vi är en övervägende kvinnlig besättning gjorde att vi genast tog det närmaste shoppingcenter i besittning. Vår kapten Löfgren visade var skåpet skulle stå och handlade så mycket så att hennas shoppingbag nu väger mer än Alpha-packet!

Vår spelning var för ett flertal nationaliteter och der var kul att äntligen vara igång efter alla förberedelser. Martin som är vår – allt enligt namnskylt – ”funny guy” var publikuppvärmare och kom sedan tillbaka och gladde oss och publiken med både sköna engelska punchlines, samt en tävling. En av de tävlande bar kilt och vi vet nu därför svaret på vad de har – eller inte har under kilten. Vi andra rockade på och giget var mycket väl emottaget och vi fick även mitt i ett av våra set besök av ett gäng säckpipeblåsare (därav ovan nämnda kilt) som gav oss en liten show som avslutades med en magisk tolkning av Amazing grace vilken vi hakade på vilket resulterade till ett perfekt avslut på deras gästframträdande . Helt magiskt!!

Vi åkte ”hem” trötta, men med ett stort leende. Vi blev ännu gladare när Maria gav oss sovmorgon!!!

/Carina

Måndagen den 28:e juli 2008-07-29

7.00 kom taxin och hämtade upp oss i bandet för vidare färd till Arlanda.
Och VI är inga mindre än Green Girls Rock and the two gentlemen.
Fem rockande damer (dock inga samer) stå-upp-komiker och ljudtekniker.

Där på Arlanda klampade vi omkring i kängor och vapenrock på, bland alla toffelklädda svenskar på väg till sina respektive chartermål. Något försenat lyfte planet – märkt 007 på bakvingen ! – till Kostic (Slovakien) för tankning och sen vidare till Pristina.

Där väntade buss och med Bosse bakom ratten kom vi säkert till kamp Viktoria.
Efter en god middag var det ett kortare infomöte om allt vi ”entertainers” behöver veta, bl a när mässen och PX är öppen och när baren stänger. Till vår förtjusning visade Tony, welfare, upp Crew-tröjor med texten The Green Girls på bringan. Det här kommer att bli bra, det känns i luften! Tomas, vår tekniker, satte mannarna i arbete: packade ur en kontainer med utrustning som ska till KFORs högkvarter i morgon: vår första spelning...
Efter en öl var det natti-natti. I morgon börjar allvaret - eller skojet?!

Maja

Onsd:
Sista dagen.
Test av skyddsmask och brandövningar.
In i tårgaskammaren och stå, stampa och gå och andas. Carina kände lite av gasen och fick tårar i ögonen men det var ingen fara men det är ju lite otrevligt för det svider ju som sjutton. Undertecknad vet, då jag för 2 missioner sedan fick en mask som läckte och det kändes ungefär som att röka en hel limpa cigaretter utan filter på en gång och tårarna sprutade, Omöjligt att andas utan att hosta. Nåja efter tätheten av skyddsmasken så blev det brandövning och det gick ju galant.
Lt Stenram hade en lite speciell släckningsteknink när hon skulle släcka en brinnande docka med hjälp av en filt. Man kan säga att hon ”kickade” ner elden. Efter den sedvanliga promenaden tillbaks till vårt näste på en timme så var det dags för lunch.
Sjukvård var det som stod på schemat och det var jätteroligt och lärande. Vi fick spela rollspel och även där kan man verkligen säga att Lt Stenram spelade sin roll med största inlevelse. Mycket bra och vi alla hade mycket roligt.
Sedan bar det av hem igen efter dessa tre dagar och det känns att vi är en superbra grupp och nu längtar vi tills det att vi får åka till Kosovo och att också få ha Martin med.
Tack till mina superfina och talangfulla gruppmedlemmar nästa gång vi ses är för att repa vecka 30. På återseende!

Många Kramar!

Capt Löfgren

Tisd:
Sjukstugan.
Efter Blodgruppering och påfyllning av vacciner så hade vi ”egen tid” vilket vi så klart utnyttjade på bästa sätt. Vi tog med oss gitarr, bas, dator etc. och lämnade livgardet för att åka ut till Lt Boströms sommarstuga i Bålsta. Där ”plankades” låtar, valdes tonarter och jammades lite ute på gräsmattan medan Lt Boström skötte grillningen och tog hand om oss så att vi fick känna oss som prinsessor vilket var mycket uppskattat
Wow vilket fint ställe och vilket strålande väder vi fick. Tack Tomas!

Kramar

Capt Löfgren

Månd:
Inryckning.
Alla samlade utom Martin som gick sin utbildning för 3 veckor sedan eftersom han hade förhinder denna vecka. Allt flöt på bra och vi kom igenom det beryktade förrådet utan större problem förutom att de inte visste att vi skulle komma? Pårustade till tusen började den traditionella ”syjuntan” och jag måste säga att Lt Boström (tuppen i gänget) var mycket kunnig med sin lilla nål och har gjort ett starkt intryck på kapten. En ”läskeblask” i mässen utgjorde en fin avslutning på kvällen och alla somnade utan några problem.

/ Capt Löfgren.


Sidan publicerad/ändrad 2010-10-14 kl. 10:28 av Tomas Boström.