Dagbok KS04

Den 16-21 september 2001
Nu är vi alla hemma igen och har väl återhämtat oss lite. det blev tyvärr
lite dåligt m dagboksskrivande de sista dagarna av olika anledningar, så nu
skriver jag en liten sammanfattning istället.
I lördags hade vi vårt sista gig på svenska campen, det började som en dröm, alla var laddade, både publik och band, men efter en timme ungefär så var vi tvungna att avbryta pga att en tjej i publiken blev skadad, hon fick en stagedivare på sig, men hon klarade sig utan värre skador har vi hört efteråt. Dessutom började det regna (vi körde utomhus) direkt efter det vilket gjorde att vi inte kunde ta upp spelningen igen, tråkigt, men det
löste sig på måndan istället då vi tog upp spelningen där vi slutade på
lördagen.
I söndags var det en halvtimmes mässa i kapellet på campen där Rickard,
Claes, Matte och jag deltog. Mässan var delvis en stunds eftertanke efter
USA-katastrofen och det kändes som om det var välbehövligt för alla. Vi
fältartister gjorde tre låtar där. Det var en skön stund av stillhet.
I övrigt har vi spelat på KFOR-MAIN, C2, Spybar och i Skopje. När vi var på spybar o gigade hade de ordnat lite aktiviteter för oss på förmiddan, bla
annat fick vi prova köra PBV (vilket jag hade sett fram emot hela tiden nere i Kosovo) det var otroligt kul, mäktigt att sitta och ha kontroll över ett sånt fordon.
I Onsdags spelade vi i Sjopje, det var sista giget och det var en otroligt
fin kväll, underbart väder, en riktig sommar kväll, en bra avslutning på den
här resan. Vi kom hem vid två-tre tiden på natten och fick några timmars
sömn innan vi skulle väga in vårt bagage för att sedan åka Herka tillbaka
till Sverige och Swedint. Jag tror att alla tyckte det var skönt att komma
hem. Det har varit en oförglömlig resa men det var faktiskt riktigt
underbart att komma hem till den svenska luften. Man har hunnit bli ganska matt efter alla upplevelser.
På Swedint hade lämnade vi in vår utrustning och hade samtal med en psykolog för att lufta lite intryck, sedan åkte vi hem till våra efterlängtade nära och kära.

Så här i efterhand när jag sitter hemma i Sundsvall kan jag känna att det är först nu man börjar förstå vad det egentligen är man har varit med om, det har varit så mycket olika intryck där nere så vissa har man inte reflekterat över förrän nu.
Det känns lite plötsligt att komma hem till vardan efter att ha levt så
intensivt i två veckor, och även om jag gärna skulle göra om en sån här resa nån gång i framtiden så är det otroligt skönt att vara hemma.
/Frida Pettersson



Den 15 september 2001
Idag skulle vi egentligen ha åkt till camp Bondsteel (amerikanarnas camp) men det blev ingenting av det pga terrorattackerna, så därför blev det en välbehövlig sovmorgon. Vissa klev upp tidigt i alla fall och tog en sväng med en Sisu (väger som 9 cadillacs!!!!!!) dom fick till och med provköra så det sken lite extra i deras ögon när dom kom tillbaka.
Ikväll ska vi göra våran andra och sista spelning på camp Victoria, det ska bli väldigt roligt, vi får se om det blir inomhus eller utomhus, det vankas åska...
/Frida Pettersson


Den 14 september 2001
Igår spelade vi för lokalbefolkningen i den albanska byn Ajvalija, en otroligt speciell upplevelse, det var väl mellan 1000-1500 pers. i publiken och de flesta var barn eller ungdomar. Det var väldigt fascinerande att se vilken skillnad det är på albanska barn jämfört m svenska barn. De var helt vilda. De är verkligen inte lika hårt hållna som svenska barn är, här sprang de omkring som tokar och var verkligen överallt, men de var glada och tyckte att det var jätte roligt att vi var där. Det är så svårt att förklara exakt hur man upplever det här med att spela för lokalbefolkningen, det är så speciellt, stämningen, hur folk ser på en mm. Det är en sån kulturkrock, sånt som är självklart för en annan är helt annorlunda här, allt från mentalitet, levnads standard och tillvaro till barnuppfostran.
Idag åkte vi till Trastfältet och var upp i det serbiska monumentet, det var intressant och jag måste bara försöka spegla mentaliteten och inställningen här genom att citera vad som står på utsidan av monumentet, men det får jag göra någon annan dag då jag har fått fram en översättning så jag återkommer om det.
På eftermiddagen åkte vi till KFOR main och shoppade loss, massor av mediciner blev det eftersom alla utom Matte och Micke har åkt på en kraftig förkylning, så nu vore det konstigt om vi inte blir friska.
På kvällen blev det mässbesök.
/Frida Pettersson


Den 13 september 2001
Vi åkte till Mermeritgrottorna idag i Gadilmje och fick en guidad tur. Det var fantastiskt fint men det gick fort, hade velat va där lite längre.
Sedan åkte vi till C1 och spelade. Det var ett akustiskt gig och där blev vi bjudna på veckans måltid, vi fick grillspätt med världens godaste potatisgratäng som de hade gjort själva, oj vad jag blev mätt.
Idag har det varit väldigt varmt och det är vi tacksamma för, det har inte varit så bra väder här tidigare, men idag är det fantastiskt, hoppas det håller i sig.
Nu ska jag gå och slaka ett tag innan vi åker till Ajvalija (en albansk by) för att spela för lokalbefolkningen där.
Ps. Om du kikar på galleriet så borde du kolla in mustaschutvecklingen hos alla.
/Frida Pettersson



Den 12 september 2001
Idag var vi lediga på förmiddan igen, skönt. På eftermiddan åkte jag, Rolle och Matte till en lokal radiostation i Gracanica. De ville göra en intervju med oss eftersom vi skulle spela där på kvällen. Det blev en bra intervju tror jag, vi hade med oss en svensk-serbisk tolk som hjälpte oss med språket. Sedan åkte hela gänget ner till skolan i Gracanica för att spela för lokal befolkningen där (det är för övrigt en serbisk by). Den spelningen var otroligt speciell, vi spelade i en gympasal och publiken bestod mest av barn och ungdomar. Det var otroligt härligt att se hur det bara lös i barnens ögon när vi spelade, vissa tog chansen att hoppa upp på scen och leka rockstjärna. Man blir alldeles varm i hjärtat att se det här, befolkningen är verkligen inte bortskämd med underhållning och att kunna bjuda på det och se hur mycket det betyder för dom gör att man känner sig oerhört previligerad.
Efter spelningen åkte vi till en restaurang i byn (som tydligen är nationellt erkänd) och unnade oss en kväll där. Det var otroligt roligt och jag tror att vi behövde det. Det blev ett gästspel också, de hade underhållning där av serbiska trubadurer (tror jag man kan kalla dom) och vi var ju inte sena med att bjussa på lite av vår repertoar, lite dowop-körer mm.
Så småningom var det hemfärd som följdes av en nattmacka och god sömn.
/Frida Pettersson



Den 11 september 2001
Efter en förmiddag ledigt åkte vi iväg till Bifrost för att spela, vi kom dit vid 17 tiden och eftersom det ligger drygt 1000 m upp så slogs man av att det var väldigt kallt, men med alla lager kläder man hade på sig gick det bra ändå.
Hur som helst så hann vi bara kliva ur bussen innan vi fick höra om terrorist attackerna i USA. Det blev en otrolig vändning, alla var naturligtvis chockade och vi visste inte om vi skulle spela eller inte, men efter att befälen träffats och diskuterat det hela så blev det spelning i alla fall. Det kanske är just i såna här lägen det verkligen behövs upplyftning. Men stämningen var tryckt, vi i bandet fick verkligen en prövning. Det är inte det lättaste att spela och vara glad i en sån här situation. Det blir liksom så påtagligt när man befinner sig här också, i sina gröna militärkläder.
Innan spelningen talade majoren och vi hade en tyst minut, sedan var det dags att spela. Det tog några låtar innan stämningen blev lite lättare men sedan gick det bra, det kändes väldigt roligt att spela trots allt.
Egentligen skulle vi ha stannat kvar över natten på Bifrost men bla. pga. det som hade hänt så beslöt vi oss för att åka tillbaka till camp Victoria på natten. Vi kom fram, tittade på nyheterna och gick och la oss.
/Frida Pettersson



Den 10 september 2001
Igår spelade vi på camp Ville, finnarnas camp. En mysig camp med en mycket fin mess, lite timmerstuge-feeling på det. Det var tacksamt att spela för finnarna också även om dom var en aning tröga i starten. Mot slutet klingade ett finskt "Rolle Rolle Rolle, we want more", så det blev två extra inklappningar. Efter en god natts sömn klev vi upp, åt frukost och hade hela förmiddan ledig, vissa, bla. annat jag, valde att bara ta det lugnt medan vissa fick en inbjudan att åka en sväng m. MP (polisen) i deras Mamba (väger lika mycket som 6 Cadillacs!!!!!!), en macho bil m. pansarglas mm. Matte berättade att dom åkte igenom några byar för att sedan åka till Pristina, en ganska kokande stad som är otroligt överbefolkad. Den är gjord för ca 300000 inv. men det bor ungefär det dubbla där. Det innebär ju också lite svårigheter vad det gäller det romantiska...det kan ju bli lite genant med mormor vid sidan... Men det har dom löst med en sk "Blowjob-road" och den vägen åkte de förbi (vid utkanten av Pristina) och jag tror att dom fick se ett flertal bilar m. immiga rutor. När de åkte igenom Pristina åkte de igenom några mindre kvarter och där kunde det tydligen vara svårt för en sådan macho bil att komma fram, så Matte, Micke, Fredrik, Tomas och Claes fick använda sina vältränade muskler och helt enkelt lyfta undan en bil som stod ivägen!!!!
På kvällen åkte vi till Mitrovica för att spela lite där. Vi åkte ca 1h (fyra mil... dåliga vägar...) och kom fram till en camp där de endast får vara i ca 4 veckor, efter det kan det bli för farligt pga utsläpp från en batterifabrik (medellivslängden i staden är 45-50!!!!). Vi spelade för bla svenskar och britter. Det kändes som en uppskattad spelning, dom behövde nog verkligen lite upplyftning med tanke på i vilken miljö dom bor i.
Nu måste jag rusa, ska iväg till Bifrost och gigga.

/Frida Pettersson



Den 9 september 2001
Nu är det strax efter lunch och jag, Matte, Rickard och welfare Nina kom för en stund sen hem från en mycket bra resa. Vi hade förmiddagen ledig och fick en liten tur i Gracanica av en av grabbarna på VCP3. Han körde oss genom några byar, både albanska och serbiska. Det var otroligt intressant och man börjar få sig en inblick i hur dom lever här. Dessutom var vi förbi en zigenarby och det var riktigt hårt att se. De har det enormt fattigt och lever i princip på det de hittar i soporna. Det var många enorma intryck som man kommer ta med sig hem till Sverige.
Nu är vi lediga, några ligger och vilar och det ska nog jag också göra, tror jag, innan vi åker iväg till Finska campen för att gigga./Frida Pettersson


Den 8 september 2001
Igår gjorde vi vår första spelning, det var för ca 15 personer på VCP3. Det gick bra och var mycket uppskattat. Då började man känna varför vi fältartister egentligen finns. Idag hade vi vår första STORA spelning och det var på camp Victoria där vi ju också bor. Fast innan spelningen, på förmiddagen, åkte vi till Pristina och kollade in marknaden där, fikade lite och några hittade lite grejer som dom köpte. Det var en trevlig liten utflykt.
Hur som helst så hade vi ju den här stora spelningen idag och det var en otrolig upplevelse, det var verkligen skitkul!!!! Det var ett otroligt drag på publiken och vi fick nog alla en kick, både fältartister och publik.
Nu ser vi fram emot att spela på Finska campen imorgon./Frida Pettersson


Den 7 september 2001
Nu är vi här!!! Efter tre dagars utbildning på Swedint har vi kommit hit till den svenska campen i Kosovo. Det känns otroligt roligt att vara här och vi har blivit väl omhändertagna.
Vi åkte från Swedint tidigt igår vilket innebar att vi var tvungna att kliva upp kl. 03.45 för invägning av våra grejer, det behövs väl ingen kommentar om den tiden, den talar för sig själv!!! För att slippa kliva upp så tidigt gick vi aldrig och la oss. Så när vi kom fram till Kosovo var man rätt så slut i både kropp och huvud, men det gick bra ändå, vi hade mine awarness- utbildning, rundvandring på campen och lite genomgångar. På kvällen satt vi i mässen och bekantade oss med vårat crew som ska hjälpa till på våra spelningar. Det blev ändå en väldigt tidig kväll (Rolle gick och la sig halv nio!!!) och sedan sov man gott.
Idag klev vi upp kl halv 8 eller nå´t, åt frukost och hade programgenomgång på förmiddagen.
Se´n blev det lunch vilket är en upplevelse i sig, maten här är fantastiskt bra!
På eftermiddagen har vi repat igenom våra låtar och nu sitter jag här och skriver. Ikväll ska vi spela på VCP3. Det blir en liten akustisk spelning och det är den första. Jag ser verkligen fram emot det.
Än så länge har vi bara varit på campen och det har redan varit mycket nya uttryck så jag antar att det bara blir fler. Det ska bli väldigt roligt, spännande och intressant att få uppleva allt det här. Nu ska jag gå och äta middag.
Frida Pettersson


Den 6 september 2001
Så äntligen är då fältartisterna på plats i Kosovo.
- Det känns fantastiskt roligt och spännande att äntligen komma iväg, det sa Mats Lagerwall idag på morgonen.
Tillsammans med ett 70-tal svenska soldater reste de med ett Herculesflyg till Kosovo från Skavsta flygplats utanför Nyköping.
- Det känns som om vi har satt ihop ett bra program och jag hoppas att vi kommer att sprida både glädje och kärlek under de här två veckorna som vi kommer att vara i Kosovo, sa Mats Lagerwall strax innan han gick ombord på flygplanet i morse.

Den 5 september 2001
De nio fältartisterna är nu färdiga med sina förberedelser på hemmaplan. I tre dagar har de fått en grundläggande utbildning vad gäller att söka efter minor, provat skyddsmask och övat sjukvård. Dessutom har de fått en föredragning om det nuvarande läget på balkan. Torsdag morgon, den 6 september, klockan 08.00 reser de med ett Herculesplan från Skavsta flygplats utanför Nyköping till Kosovo.

Den 3 september 2001
Idag ryckte nio förväntansfulla fältartister in vid Swedint i Södertälje. Första dagen ägnades åt att kvittera ut, prova och kontrollera utrustning.




Sidan publicerad/ändrad 2010-10-14 kl. 10:28 av Tomas Boström.