Dagbok FS 16

Fältartistgruppen FS16, som tjänstgör vid den svenska kontingenten under vecka 11 består av följande medlemmar: Mia Löfgren - Fältregissör/ Sång Linda Gustafsson - Trummor Peter Löwgren - Bas Roland Rosenqvist - Sång Kristoffer Appelquist - Stand Up Anders Pettersson - Gitarr Andreas Nordqvist - Keyboard/ Gitarr Tomas Boström - Ljud/ Ljus
0 FS16 The Howling Wolfs.JPG
17 -18 mars 2009

Hemresa.
Upp i ottan, Frukost och iväg till Flygplatsen där vi fick vänta i 7 timmar innan planet till Abu Dhabi lyfte. Väl i AD fick vi endast vänta 5 timmar J Men vi hade trevligt och kollade lite taxfree och åt en god middag. Planet lyfte som beräknat i tid och via Amsterdam så var vi hemma på förmiddagen i kalla Sverige och som alltid när man kommer hem så är det underbart att få njuta av det där första djupa andetaget av vår alpfräscha luft här i Sverige.

Vi kramades länge på Arlanda och det var lite tungt att säga hejdå.

Tack mina kära soldater för en underbar vecka. Love You.

/Kapten Löfgren

16 mars 2009

Kristoffer följde med ut på äventyr med ”jägarna”. Stannade och åt hemma hos en gästfri familj och fick med det också ”smaka” på lokalbefolkningen, Han sa att det var det godaste han någonsin ätit!! Kokt ägg i olja med färska kryddor och ett jättestort bröd. De var ute i hela 6 timmar och åkte runt på olika ställen, De var till och med så gulliga att de gav honom en utmärkt karta med de ställen de besökte över dagen. Kristoffer var så lyrisk som bara ett barn kan vara när han kom hem till campen och det med all rätt. Jag är oerhört glad för hans skull att den möjligheten dök upp, Tack så mycket till er som gjorde detta möjligt!

Vi andra var kvar på CNL och Tomas tog befälet över musikutrustningen och den storstädades grundligt efter hans direktiv och alla lådor packades omsorgsfullt och vi skrev på dem och Tomas knäppte kort till efterföljande fältartisters resor och vi hoppas att vi kan ”lead by example”

På eftermiddagen avrustades det mesta av vår utrustning och sedan hade vi audiens med CO Håkan Höglund där vi småpratade under en fika och fick även ta emot FS16 s vackra Coin, mycket trevligt! Tack Håkan!

/ Chefen

15 mars 2009

Söndag, en välbehövd sovmorgon för de flesta som inte hade viktigare saker för sig, t.ex fixa snygg affisch till snygg stå-upp komiker. Kvällens stora avslutningsspelning skulle börja med en intim stand-up show inne i mässen för endast svenska soldaterna. Efter affisch-fixet bar det av till korum i kapellet, Mia och Andreas underhöll stämningsfullt på musikgudstjänsten. Vi andra satt och fick en rogivande stund, och kunde smälta intrycken vi fått här nere. Korumet avslutades med att vi tände varsitt ljus för någon vi ville ge en extra tanke.

Dags för lunch, LASAGNE, grymt god!

Efter lunch började vi rodda inför kvällens spelning. Scenbygge utanför mässen för att få en intimare känsla än torsdagens spelning i matsalen. Plus att vädret tillät spelning under bar himmel. Jag, Linda, fick ledigt en stund för att ta en sväng förbi massage-rummet, och blev riktigt genomknådad. Spelning varje dag sliter en hel del på en gammal tant!

Gubbatimme hanns med innan middagen. Sedan var det dags för Kristoffers ”Mitt-i-prick comedy”. En fullsatt mäss med glada soldater som blev på ännu bättre humör. Kristoffer var verkligen i sitt esse denna kväll och alla fick träningsvärk i skrattmusklerna!

Efter Kristoffers show mjukstartade vi med önskelåten ”Basker Blå”, som följdes av drygt 2 timmars oavbruten rock´n roll . Hela bandet gav allt och lite till, och den fantastiska publiken var riktigt med på noterna. Trotts kraftig förkylning lyckades keyboard/gitarr-Andreas sjunga två låtar, detta uppskattades helt enormt och han fick känna sig som en riktig rockstjärna! Det var en underbar sommarkväll, ca 25 grader i luften och stjärnklart. Kapten Mia fick CO:s personliga förtjänstsköld, efter otrolig skönsång stagedivade CO Håkan Hedlund ut i folkhavet. Lillgrisen Löwe lyckades till och med stagediva och kände sig lätt som en fjäder på jägarnas biffiga armar. Några välbehövliga pilsner och nattpromenad, sedan tack och god natt!

Linda och Tomas

14 mars 2009

Vaknar upp i min nätpuppa, ger mig ut ifrån tältet för morgonbestyr, värmen och solen slår mot mitt ansikte, det känns skönt att vara i solen efter en sådan tråkig vinter.
Idag ska vi bege oss till Shebergan och jag ser fram emot det, har aldrig varit där så det känns spännande att få se en ny plats, vi sitter upp i patrian ”pansarfordon” , vi sätter på oss skyddsväst hjälm, skyddsglasögon och hörselkåpor, tyvärr har patrian inga fönster rutor att tala om, men soldaterna är snälla och öppnar upp en lucka till oss så att vi kan få se lite av detta vackra land.
Vi rullar ut från campen och Bob Marley´s is this love som dånar ur högtalarna, dax att färdas i 2,5 timme nu.
Eftersom jag varit här förut så låter jag mina medpassagerare titta upp i luckan, dom är som små jordekkorrar som tittar upp ur ett hål från marken, väldigt roande att titta på, att se deras nöjda leenden att få se lite av verkligheten här nere, efter vi kommit ut ur Mazar e shariff så är det bara ökenlandskap till Sheb, mina vänner börjar tröttna på att stå i luckan och jag hoppar upp, det är en fantastisk syn jag slås av, ett grönt ökenlandskap, herdar som vallar sina djur, folk som är på väg, våren här har inte bara tagit mig i sina klor. I 4 mil står jag i luckan, vi rullar in mot stan, dofterna slår mot mitt ansikte, en slags sötsur doft, blandning av te, damm, frukter och sopor, barn vinkar och dom flesta vuxna ger oss sina leenden, vi rullar in till campen och det är dax att ta av sig utrustningen och torka av sig lite svett.
Det är ett ganska spartanskt boende dom har på Po Sheb vi får en rundvandring, sen är det dax för mat och direkt på det rodda för gig.
Vi började med Kristoffers gig, den killen är ett geni, jag är så glag att få möjligheten att åka med honom, han ordnade skrattsalvor på löpande band.
Sen var det dax för musik, vi drog av 1,5 timme, publiken njöt av att få komma bort från vardagen en stund, det man känner över lag på denna mission är att soldaterna har en enorm arbetsbörda, jobbar dygnet runt och att dom har svårt att slappna av, så jag hoppas att vi ger dom lite påfyllning i batterierna.
Vi riggade ner snabbt för 2,5 timmes resa hem, jag tycker det alltid är spännande att resa på natten, det var molnfritt och månen lyste upp det karga landskapet, då och då stannar vi upp för att sondera terrängen, det har varit en del vägbomber på sista tiden på den väg vi åkte, dom söker av med mörkerseende samt lysraketer som när dom tänds gör att det blir dagsljus, fantastiskt att se och få uppleva. Upp i luckan igen och nu är det kylan som biter på i ansikten och doften blir friskare, man känner doften av dagg och sand.
Framme på campen kl ca 01.00
Nattmacka och sen in i min lilla nätpuppa igen, god natt.
Over and out
Roland Rosenqvist

13 mars 2009

Tjingeling.

Vi är en trött samling kulturmilitärer nu. Vi har precis gjort en spelning hos norrmännen på deras camp Nidaros inne på Marmal. Marmal är tyskarnas största camp utanför tyskland. Därinne håller även andra länders militärer till. Bland annat italienare och norrmän.

Norrmännen var sjukt trevliga och vi blev bortskämda med mat, dryck och trevliga människor. I publiken fanns även ett gäng tyskar och en himla massa Italienare. Italienarna gav verkligen allt. De avslutade spelningen med att gå upp på scenen och hissa Kapten Löfgren. De där krigarna behövde verkligen lite AC/DC. Någon standup blev det tyvärr inte. Jag tog det beslutet efter att ha försökt prata engelska med några av Italienarna. Som att försöka prata tyska med en giraff ungefär. Såklart vill jag hemskt gärna upp på scenen. Men faktum är att tidspressen idag gjorde att det passade bra att jag roddade med ljus och el på heltid. Två helsvenska spelningar kvar och då ska jag fanimej skoja brallorna av dem..

Här nere åker vi Patria (bildgoogla). Till min stora lycka fick jag stå upp i luckan bredvid "tailgunnern" och titta ut på vägen hem. Vi åkte genom Mazar mitt i natten och det var fantastiskt att se allla ljusdekorationer man hängt upp inför firandet av naw roz (det persiska nyåret). Elektrisk kommunalt julpynt var det jag minst väntade mig i detta krigshärjade land. Det är svårt att förklara hur glad man blir av att se tecken på att livet går sin gilla gång även i ett av världens farligaste länder.

Nu ska jag in i tältet, pilla in öronpropparna och sova riktigt gott. Och riktigt länge.

Klart slut /Appelquist

12 mars 2009

Vi har hunnit komma in i camplivet ganska bra nu och jag måste säga att jag skulle kunna tänka mig att stanna kvar här i ett par veckor till. Alla jag träffar är trevliga och dessutom är vädret helt fantastiskt. Vi har haft förmånen att få komma hit under den tiden på året som påminnner om svensk högsommar. Jag var förberedd på att se hemska saker i Afghanistan men ankomsten hit var en ren lättnad. Igår fick vi hänga med på en patrull i området närmast campen och det var helt fantastiskt (bilder är på väg..). Jag hälsade nog på hundra barn. Alla var otroligt glada över att se svenska soldater. Det är skönt att se att våra soldater har ett så gott rykte. Jag tror inte någon av oss ännu så länge har känt någon rädsla. Jag tror inte att det kommer heller. Jag tror aldrig att jag har varit på en tryggare plats i hela mitt liv. Fyra läkare och en vaktstyrka bestående av unga män som kör bänkpress med sopbilar och käkar handgranater till frukost gör att jag sover gott om natten.

Igår kväll hölls den första riktiga konserten. Tyvärr hände det prylar under kvällen som gjorde att många på campen inte kunde komma och titta. Men våra rockstjärnor gav allt och de som trots allt var i publiken var svettiga och nöjda efteråt. Precis som det ska vara.

Om jag var rolig? Sådär. Men på söndag kör vi igen och då ska varenda soldat kissa på sig av skratt. Det tänker jag se till. Ikväll uppträder vi för Norrmän och Tyskar på Camp Marmaal. Håll i hatten.

Over and Out/Appelquist

11 mars 2009

Efter vår första natt på campen i MeS håller vi alla på att försova oss. Den halvtimma som skiljer i tid fråd Abu Dhabi och Afghanistan är en av anledningarna, en annan kan vara att vi alla är ganska trötta efter den långa resan. Jag har sovit gott trots den brummande AC´n. Ett par öronproppar och så somnade jag nästan direkt. Vaknade mitt i natten och behövde slå en nia. Försökte så gott det gick att smyga ur sängen och myggnätet, ta på mig ngt för att sedan ljudlöst ta mig ut utan att väcka ngn. Det slutade med att vi var tre stycken som ”smög” ut tillsammans, alla i samma ärende. Hörde senare att de flesta hade varit uppe mitt i natten av samma anledning. Är det så att blåsan krymper i Afghanistan?
Efter frukost ägnade vi förmiddagen åt lektioner. Vi fick information om IED´s , folkrätt och läget I Afghanistan och MeS just nu. Väldigt intressant och matnyttigt, man blir verkligen varse om allvaret här nere. Efter lunch plockade vi av all vår backline och övrig utrustning från containern de packats i. Vi roddade upp en mindre del av det i mässen för kvällens ”unplugged” gig.
Vädret -Soligt varmt (27 grader)och skönt, fast samtidigt lite svalkande vind – perfekt!
Efter lunch plockade vi ut extra utrustning , hjälmar, Skyddsväst mm. En kort pingismatch och lite tid i solen och sedan dusch, ombyte och sedan skulle vi göra det vi kom hit för – Spela.
Gig i mässen. Vi körde ett ”Önskelåts-gig”. Det var lite segt i början med önskningar så vi körde några låtar för att komma igång. Efter ett tag kom det dock in lite önskningar. Eftersom en viss standuppare fanns i publiken fick vi önskningar som Monica Törnell mm. Hela två Lasse Berghagen, lite Judas Priest och Iron Maiden... Även de sistnämnda på akustisk gitarr, men det gick ju det också. Mässen var fullpackad och publiken var glad men lite blyg, några få sjöng med i vissa låtar, några fler i andra låtar och alla i ”We Will Rock You”. Även om det var trevlig så tror jag de flesta i bandet ser fram emot morgondagens konsert i matsalen då det förhoppningsvis blir sk ”fullt ställ”.
Efter ca ett dygn på plats så är jag trött efter resan, men också glad att vara här. Det är helt nya intryck på många sätt. Det militära är jag inte speciellt van vid, det känns lite som en Hollywood film, och hur var det nu han sade på Folkrätts föreläsningen? ”Rules of Engagement” – Är inte det en film? När vi åker i konvoj från tyskarnas flygbas till den svenska campen får alla åka pansarfordon - utom jag och Peter, vi åker Toyota, men vi är å andra sidan de enda som kan se ut.
Det är intressant att komma till en annan del världen där man inte kör Volvo utan snarare åsna. Bilar finns också men det märks att det är ett fattigt land bara genom att åka den korta bilfärden från flyget till campen. Kvinnor som bär burka känns olustigt att se medans barnen på ngt sätt ger hopp om framtiden. De är överlyckliga över att se konvojen och de skrattar, hejar glatt och gör tummen upp. Jag vinkar tillbaka. Hade det varit en film antar jag att jag hade jag slängt choklad till dem. Men det är på riktigt. Vi är här. Jag är en musiker som råkade hamna i Afghanistan....Vem kunde tro det?
Inte jag..
Kram på er!

Andreas (Wolf) Nordqvist

Somnade av skällande hundar och sjungande afghaner och vaknade av ihållande böneutrop gick vi upp en haltimme för sent då vi fortfarande gick på abu dhabi tid (30 min skillnad) Tur att Rolle kom på det i tid så vi inte kom för sent. Frukost sedan camp walk och genomgångar av säkerhet osv.
Nu börjar förberedelserna inför kvällens jukebox spelning… Återkommer
/Capt Löfgren.

9-10 Mars 2009
Nu har äventyret börjat!!
Nu är vi äntligen framme och har blivit installerade i vårt fina gästtält. Vi bor i en varsin liten kokong bestående av säng+ ett något sånär tätt nät runtom. Mitt var kanske inte det bästa men förhoppningsvis har inte skorpionerna vaknat ännu  Vi kom hit till Camp Northern Lights i eftermiddags runt 17 tiden och blev väl mottagna av Pers chef Janne Mathiesen och CO Håkan Höglund och alla andra så klart. Åt fantastisk mat och fick uppdaterad info om läget. Efter att ha ringt hem för att rapportera att vi var framme så gick alla till mässen utom LT Appelquist (jag är så imponerad) och styrketränade i gymmet. Bra Jobbat!! Vår resa från start såg ut så här:
Åkte från Arlanda efter lite strul med överviktsbiljetterna som blivit fel, vi hade bara fått för hälften av vikten, men som tur var så gick det att ordna via internet, puh. Tog planet mot Amsterdam för att därifrån börja vår resa mot Abu Dhabi. Hälften av oss blev tyvärr utspridda i planet och fick sitta själv men det visades så många filmer på planet så det gjorde inte så mycket. Väl framme i Abu Dhabi möttes vi av en skinande blå vänthall som var oerhört vacker. Utanför möttes vi upp av svensk personal och vi åkte vidare mot ”villa Nobel” där vi skulle övernatta. Efter nattabuffé på ett närliggande hotell stöp vi i sängarna i staden bland palats och en av världens största moskéer. Tidigt i morse började vår mest spännande resa, Mot Afghanistan. Väl framme i Mazar El Sharif där wellfare officer Tove Hansson väntade transporterades vi till CnL via en Sisu (kolla bilderna).
Ja vad säger man, Äventyret har börjat på riktigt!!

God natt mina tappra fältsoldater
/Capt Löfgren

Repdagarna samt Fältartisternas årsmöte 2, 3, 4 mars 2009.

Såå roligt att träffas igen. Vi möttes upp på Sami och fikade sen bar det ner till replokalen och vi satte igång och jäklar vilka musiker. De hade förberett sig så de kunde allt utantill, Allt gick som en dans och jag är extralycklig över att alla sjunger och det låter helt fantastiskt dessutom!! Vilket Gäng!! Vi träffade även tvår fältartister till på Sami, Sonja Aldén och Bengan, Roligt!! Den 3 mars slutade vi lite tidigare för jag och Rolle var tvungen att vara på styrelsemöte kl 16 för att sedan ta del av fältartisternas årsmöte kl 18.30, där alla vi skulle vara med. Mycket roligt att se en sådan skön samling fältartister i varierade åldrar. Vi hade ju också fått äran att få spela så vi sjöng 4 låtar för att sedan få en liten improviserad stand up av Kristoffer Appelquist som hade varit och roastat Henrik Schyffert(även han fältis) på Berns. Så då var vi alla FS16 fältisar samlade för en kväll vilket var mycket trevligt!! Resulterade som alltid i vilt jam för att avsluta kvällen i Karaoken där Kristoffer bjöd på sång (I will Survive) vilket var en riktig höjdaravslutning på kvällen. När vi skildes åt på Onsdagen var det med en skön känsla i kroppen och en längtan som bara kan stavas Afghanistan.
/ Capt Musiclover.

Sidan publicerad/ändrad 2010-10-14 kl. 10:28 av Tomas Boström.