Dagbok FS12


070117

Vi vaknade när vi landade i Frankfurt. Daniel fastnade i tullen med kompressorn, Fritz fick hälla ut sin handkräm medan undertecknad hade glömt en sax i handbagaget som ingen upptäckte. Vi fick vänta i fyra timmar, planet var en timma försenat. Kom till Arlanda ca 14.00 lokal till och möttes av Wängelin. Vi åt middag ihop och utvärderade resan och vistelsen, skildes sedan åt, snyft! Summa summarum: Vi har haft enormt kul tillsammans både på och vid sidan av scenen!

Allt gott,


Reveny

070116

Sista frukosten! Känns tråkigt att lämna alla som vi lärt känna här nere. Vi lämnade in våra väskor och tog på oss civila kläder för att sedan åka till Herkan. Vi kom iväg som planerat, fick bra mat på planet, fastnade en stund på militärflygplatsen i Abu Dhabi. Sedan lämnade vi in bagaget på hotellet och tog en taxi till Marina Mall där vi shoppade elektronik. Åkte därefter till Emirat Palace som är det andra sjustjärniga hotellet i världen. Hela världens
guldproduktion under ett år gick åt till utsmyckningen där. Väl tillbaka på vårt hotell bjöds vi på en buffé. Vi väntade några timmar på flygplatsen i Abu Dhabi och sedan började den långa flygturen. Alla sov ganska bra.

Allt gott,

Reveny

070115

Idag fick vi åka på tur i MeS. Tre fältartister åt gången i tre jeepar med tre soldater i varje bil. Det märks att det är är riskabelt att ge sig ut. Det regnade i natt och "vägen" var svår att
åka på, kändes som att vi skulle välta hela tiden. Det är svårt att förstå hur människor kan överleva här. Efter turen började vi förbereda för den sista spelningen som skulle vara i Mässen. Allting har gått väldigt fort och det känns lite dystert att behöva lämna campen. Tony, Peter, Anders och Fredrik bjöd på en god avskedsmiddag, biff, potatisgratäng, levande ljus och riktigt porslin! Mässen var full av folk på kvällen och spelningen gick riktigt bra. Vi fick avskedspresent i form av en afghansk militärmössa som kliade härligt. Efteråt blev det som vanligt nattmacka i matsalen.

Allt gott,

Reveny

070114

Idag var det meningen att vi skulle åka till Masar-e-Sharif men våra chaufförer fick ett annat uppdrag. Det blev istället en dag för rast och vila.
Vi roddade i kapellet där vi skulle spela kl 20.00. Vi tillverkade även percussioninstrument av muggar, silvertejp och sand...fungerade sådär.
Det blev en otroligt fin och intim stämning i kapellet. Vi fick tid för eftertanke och nu förstod man verkligen varför vi är här. Prästen Anders pratade om harmoni/disharmoni och Calle tog för första gången i sitt liv ett C-dur ackord i grundläge. Efteråt serverades "churchcoffee" i mässen. Vi vill verkligen tacka Anders som har varit vår ledstjärna under vistelsen i Afghanistan. Allt från livets djupa frågor till vilken matta som är det bästa köpet.

Allt gott,

Grenholm, Fritz & Reveny

070112

Fritz och Borch inledde dagen med ett träningspass. Vi andra sov. Fria aktiviteter fram till kl 13.45 då det bar av till den norska campen Nidaros. Vägen dit skulle enligt uppgift vara i bättre skick än den vi åkte på igår men allt är ju relaitvt...
Vi välkommnades av trevliga svenskar och norrmän och började rodda eller snarare vårt crew började rodda. Vi gick till PX:et och köpte diverse onödiga prylar såsom afghanska kuddfordral och t-shirts. Vi bjöds på en härlig middag och fick äta med riktiga bestick för omväxlings skull. Maten var god och kaffet smakade kaffe till skillnad mot det amerikanska vad man nu ska kalla det. Spelningen uppskattades, de norske gutterna blev extra glada när vi spelade deras nationalsång dvs La de Swinge.

Trötta, frusna och glada åkte vi hem och åt mat igen.

Allt gott,

Fritz & Reveny

070111

Samling vid flaggstängerna klockan 11.00 för avfärd mot amerikanernas camp Mike Spann. Grenholm och Reveny fick åka softskin, vilket är en Toyota Land Cruiser som inte är bepansrad på något sätt. Trots att det kändes lite läskigt var nyfikenheten större så vi tog risken. Det var otroligt att se miljön som vi passerade, i stort sett öken med lerhyddor som folket bor i. Vägen var i nästintill ofarbar vilket kapten Borch återigen fick erfara. De andra åkte Sisu eller snarare Patria som det heter nuförtiden.

Väl framme på campen fick vi amerikansk lunch bestående av saker i frityrsmet, omelett, macaroni & cheese. Sedan bar det av till afghanernas del av campen där spelningen skulle genomföras i en träningslokal. Efter avslutad soundcheck besökte vi svenskarna som verkade ha det bra. Efter det blev det hummer, ännu mer frityrsmet och köttbitar stora som dasslock.

Klockan 19.00 skulle vi börja och endast 20 personer fanns framför scenen vilket gjorde oss nervösa. Vi väntade en liten stund och sedan körde vi igång. Efter ca fem minuter var stället proppfullt av afghaner, amerikaner, tyskar och svenskar. Det blev ett bra drag.
Efter tre frierier och ett och annat primalskrik var konserten slut och alla var nöjda och glada. Den kvinnliga delen av bandet fick eskorteras till toaletten för att undvika att bli påhoppade av afghanerna.

Färden hem gick bra. Vi avslutade kvällen med nattamat.
Allt gott,

Fritz & Reveny

Frukost.jpg
Frukost
070110

Tröttare kan ingen vara...

Lätt jetlaggade vaknar hela högen för att spendera hela förmiddagen i skolbänken. Mycket intressant briefing om läge och historik här i Afghanistan. Tänk att det går så fort att bryta ned ett land men så lång tid att återuppbygga det.

Instrument och personlig utrustning anlände vid lunchtid och vi inventerade. Allt var med inklusive en elgitarr indränkt i diesel. Vi började den stora rodden och soundcheckade länge och väl och för en gångs skull känns det som att man har god tid på sig eftersom första giget inte är förrän imorgon. Vi fick hjälp av vårat crew bestående av fyra flinka gossar: Putte, Dan, Kjell och Fredrik som byggde scenen.
Middagen var som vanligt god och ölen efteråt i mässen dito.
Då det visade sig att ca 40 soldater skulle åka hem på leave imorgon, och det skulle innebära att de missade vårt stora gig, drog vi ihop en spontan unpluggedspelning. Det var väldigt uppskattat och efter utfört uppdrag somnade alla med gott samvete.

All gott,

Fritz & Reveny

Flygplats-Abu-Dhabi.jpg
Flygplats Abu Dhabi
070109

Avfärd 06.30 efter en fin frukost som ingen orkade eller direkt hann avnjuta. Herculesflyg mot Mazar-e-Sharif, tog ungefär 4 timmar, alla sov. När vi kom fram blev vi lotsade till Camp Northern Light. Vi åkte Sisu, kapten hade tuggat x antal åksjuketuggummin innan vilket kändes tryggt för oss andra. Väl framme, mitt i öknen, välkommnades vi och fick lunch sedan en rundvandring och kort briefing. Resten av dagen användes till att installera sig på campen, lära känna de som arbetar här samt inmundiga en välförtjänt öl i mässen.

Allt gott,

Fritz & Reveny

Clas-i-Hercules.jpg
Clas i Hercules
070108

Isaf The Sheriff redo att ge sig av! Vi har utbildat oss i tre dagar och repat lika många.
Daniel Zangger Borch är kapten och vi andra består av: Linda Grenholm. Calle Flemsten, Clas Olofsson, Magnus Fritz och Karin Reveny.
Olofsson saknar kontrakt, Fritz saknar blodgruppering, vi har ingen Isaf-legitimation...very bad!

Taxin hämtade 06.30, färd mot Arlanda där vi samlades. Ganska krånglig incheckning men det fungerade till slut. Plan mot Frankfurt där vi bytte till ett större som skulle ta oss till Abu Dhabi.
Vi fick inte sitta bredvid varandra vilket uppskattades speciellt av kapten...not.

Landade i Abu Dhabi lokal tid 23.30 och åkte till hotellet. Otroligt häftigt att hamna här tyckte vi allihop och tog en öl i baren för att sedan gå vidare till ett skumt disco med ett beundransvärt dåligt coverband...kanon! Olofsson fick ca 20 skamliga förslag på grund av sin speciella ansiktsbehåring. Sedan en liten promenad i city och läggdags, 2 ½ timmars sömn. Väcktes av böneutropare...kanon!

Allt gott,

Fritz & Reveny

Sidan publicerad/ändrad 2010-10-14 kl. 10:28 av Tomas Boström.