Dagbok Mali 07

Dagbok Mali 07


En grupp fältartister har tjänstgjort i Mali

Deltagare:

Johannes Kotschy – Regissör/Sång
Sara Carlsson – Sång
Jonas Gideon – Keyboard
Sebastian Ferger – Trummor
Tomas Boström – Ljudteknik
Johan Dereborn – Bas
Marcus Frykén - Gitarr

Bild lördag

21/1-24/1 Rotation på Livgardet

En kall kväll utanför grinden till Livgardet samlades sju förväntansfulla fältartister redo att ta sig an uppgiften att åka till Mali. Vi checkade in på LG, därefter tog vi oss i ilfart in till Kungsängen centrum för en bättre middag och lära känna varandra. 
Tre dagar med fullspäckat schema följde. Information om Mali, uthämtning av materiel, sjukvårdsgenomgångar samt besök på Sjukan där vi injicerades med rejäla vaccin. Tre mycket trevliga dagar som bådade gott inför vad som komma skulle…

//Sara&Jonas

 


6/3-8/3 Musikrep

Efter egen instudering hemma träffades vi i Parashoot Studios (stavning?) vid Globen och repetitionerna drog igång. En bred repertoar skulle repas in, allt från Iron Maiden till Zara Larsson. Första repdagen gick som smort men dag två stötte vi på patrull och blev tvungna att omgruppera. Vår magsjuke keyboardist fick ersättas av två briljanta akutvik. STORT TACK för hjälpen Manfred Hulebo och Jocke Niehoff. Med huvudena fullproppade av låtar var vi nu äntligen redo för avfärd mot Mali.

//Sara&Jonas



måndag 12/3 Resdag

Turkish Airlines bjöd oss på en lång men galet smidig resa söder över och vi landade i Malis huvudstad Bamako mitt i natten. Eskorten stod och väntade och transporterade oss galant till Camp Midgård/Bifrost där vi skulle spendera de kommande 4 dagarna. Det som slog oss direkt var Afrika-värmen som var ett stående samtalsämne hela resan. Framme på campen tilldelades vi varsin liten ”puppa”.

//Sara&Jonas

 



Tisdag 13/3 

Tisdagen började vi med att äta en fantastiskt välbehövd frukost. Mumsfillibubblan! Gröt, mackor, frukt, pålägg, kaffe, juice, ja allt en hungrig musikant kan önska sig. Till vår stora glädje fann vi även att matsalen gömde en svalkande skatt - SLUSHMASKINEN. ”Slushpaus” blev hädanefter ett obligatoriskt inslag varje dag. 
Därefter följde en rundvandring på Campen så att vi med ett betydligt sämre lokalsinne än en normal militär fick en möjlighet att hitta inne på området. Vi tog oss sedermera in till FN-högkvarteret inne i Bamako för att fixa FN-id och lite annat smått och gott som behövdes för vår fortsatta vistelse. Detta var en bilfärd på ca 30min. Vi fick en inblick i vardagen för den lokala befolkningen längs vägarna. Människor sålde dryck, mango, bensin i små 1,5-liters flaskor och överallt var det skitigt och smutsigt. Plastpåsar, plastpåsar och plastpåsar. 
Eftermiddagen bestod i att rigga för första spelningen senare på kvällen. Med dryga 40 grader i skuggan lärde vi oss en viktig läxa - Rigga tidigt på morgonen. Mellan kl. 10-18 är det ALLDELES för olidligt varmt för att ens röra sig som en sengångare. Med resorb i kroppen och ett taggat band blev det ett jättemysigt akustiskt gig för svenskarna på plats och ett fint första möte med våra landsmän. 

//Sara&Jonas

Foto 2018-03-13 08 48 46

Foto 2018-04-04 23 48 04

Foto 2018-04-04 23 47 52



Onsdag 14/3

Dagens uppdrag - Storgig för våra egna svenskar på plats samt inbjudna internationella gäster. 
Riggningen skedde givetvis på morgonen - och tur var det. Denna dag uppmättes 44 grader i skuggan och ett så kallat ”Svart läge” var utlyst, vilket innebär att varje soldat jobbar max 10 min, vilar 50 min (faktakoll?). Detta tog vi givetvis på största allvar och slog rekord i slushpauser redan andra dagen. 
Kl. 20.00 kickades kvällens konsert igång som fick bland annat sjukvårdarna från Benin och Militärpoliserna från Egypten att slå klackarna i den röda sanden framför scenen. Fantastiskt rolig kväll för alla inblandade och enormt hedrande för oss att svenska ambassaden hade representanter på plats. 

//Sara&Jonas

IMG_4185

IMG_4156



Torsdag 15/3 Quiz

Nu när vi hade rutinen inne gick vi upp i ottan och riggade för kvällens quiz. Därefter följde en svettig promenad runt den så kallade ”Mangorundan”. Ett varv räckte. Vi intervjuades av PIO (?) som bland annat jobbar med Malibloggen (länk?). 
Quizet på kvällen bjöd på god stämning med mycket garv och musik. Ett enormt mega tack till våra fantastiska, hjälpsamma, skojiga, varma, hjärtliga och alldeles…alldeles underbara kamrater på Camp Midgård/Bifrost(?) som tog hand om oss dessa dagar. 
Vår tid i Bamako var över och vi förberedde oss på en kort natts sömn för att sedan ta oss med ryskt flygplan till...

//Sara&Jonas

IMG_4197

 

 



Fredag 16/3

Alarmet börjar ljuda klockan 02:30, vi samlas alla utanför våra tält för att bege oss till invägningen, vi väger våra väskor och får dela upp packningen mellan oss då en väska överskrider 20kg gränsen. Vi får en snabb briefing om hur transporten till flygplatsen kommer att gå till. Vi lämnar Camp Midgård bakom oss, och kommer till flygplatsen, allt går enligt planen och vi boardar det äldre ”ukrainska” planet, jag hamnar bredvid en svensk veterinär som också är på väg till Camp Nobel vi samtalar en kort stund, jag somnar och vaknar precis vid inflygning på Timbuktu flygplats. Vi kliver av planet och jag möts av ett trevligare klimat, ”det är rätt skönt här ändå” säger jag, men skenet bedrar mig, klockan är endast 07:30 och solen har ännu inte nått sin fulla styrka, vi kommer in i en mycket nergången ”vänthall” och blir bemöta av två mycket trevliga svenska soldater som transporterar oss till Camp nobel, transporten sker via Mulor (större fyrhjulingar med släp).
Väl på plats blir vi tilldelat vårat tält, och denna gång bor vi alla under samma tak.
Vi beger oss till förrådet och där hämtar vi ut vårat ”alphapack” med skyddsutrustning och även ett par mycket välkomna sandfärgade shorts helt i enlighet med regelverk.
Vi installerar oss i pupporna (små sovrum i tältet) och får efter detta en rundvandring på Camp Nobel.
Vi går igenom schemat, och käkar lunch, den första riktiga måltiden sen 16:30 dagen innan. Vi börjar rigga inför kvällen och det är då vi får känna på det heta klimatet i Timbuktu, det är obeskrivligt jättevarmt och vi får ta åtskilliga pauser för att lyckas forma en scen, temperaturen ligger kring 45 grader i skuggan, på scenen där vi verkar utan tak är det säkert 60 grader, men ändå håller vi alla humöret uppe.
Frasen”Nu är det varmt” börjar att användas allt mer frekvent. Vi blir klara med soundcheck och drar vidare på ännu en liten rundvandring. Kvällens gig nalkas och vi gör iordning en låtlista för kvällen. Giget är på Maffes veranda (en samlingsplats på Camp Nobel) och det drar igång klockan 20:00.
Quintus Martin (stridsteamet) anländer Camp Nobel efter ett 10 dagars långt uppdrag, dom kommer samtliga på giget. Giget går jättebra trots en väldigt lång dag utan sömn och ordentligt med mat. Efter giget umgås vi med personalen en kort stund innan vi alla går hem till tältet, har en backspegel, går och duschar (två tryck i duschen á 30 s. om du har tur och väljer rätt dusch) och lägger oss, det tar inte många sekunder innan vi alla sover sött i våra puppor.

//Sebastian

DetärvarmtiMali

GigMaffes


 

Lördagen 17/3

En lugn och rofylld morgon blev det då vi spelade på samma ställe som igår och slapp packa upp och ner utrustningen efter en briljant lösning över scenen med partytält och camonät.
Efter frukosten var det dags för oss att träffa olika delar av personalen på plats för att få en mer grundlig inblick i hur deras organisation fungerar. Hela förmiddagen blev väldigt intressant då vi gick runt och besökte alla olika delar av campen och fick genomgång på genomgång av pratglada soldater. Allt från operationssalar, lager/förråd, vapen och fordon där ingen tackade nej till en runda med Galten och dess funktioner.
Lite ledig tid hann vi även med innan det var dags för ljusandakt och ljuständning. Under det satt Jonas och spelade en bit av Pat Methenys ”Last train home” och avslutade ännu mer stämningsfyllt med en egenskriven låt som heter ”Good girl”.
Efter andakten var det raka vägen till ett fullsatt ”Maffes” för en härlig grillbuffé och Musikquiz för laddade soldater. Det var en skön och avslappnad stämning men eftersom det var priser på spel kom tävlingslusten krypande bland lagen.
I rättningspausen blev det till och med en sandsäckstävling där den som gjorde flest knäböj med den 77 kg tunga säcken, som Johannes hade fyllt med äkta Malisand, fick en stock snus. Fram kom de tre största krigarna på campen med benmuskler som heter duga. Segraren (såklart en dalmas) gjorde 26 lyft utan att se det minsta berörd ut.
När quizet var klart förberedde vi utrustningen för morgondagens riggning.
En spännande dag med mycket skratt, tjo och tjim!

//Markus

Korum i kapellet


Söndag 18 mars

Ikväll är det dags för den stora spelningen för alla nationaliteter på Supercampen.
Med erfarenheten av att inte rigga under de varmaste timmarna på dagen så skuttar ett gäng pigga Fältartister ut ur sina ”Puppor” klockan 05:45.
Vi möter upp 10-15 av soldaterna på ”Maffes” för att förflytta vår utrustning till området utanför vakten till vår Svenska del av Campen (Blue Gate). Truckar och en hjullastare på steroider med den största skopa man kan tänka sig rullar in och förflyttningen går på ett kick.
Scenen byggs av 2st lastbilar som vi lägger paletter på för att få bort skarvarna i mellan. Sedan lyfts tältet som vi använder som solskydd upp. Nu är det bara att rigga på som vanligt.
Halv åtta så är det frukost och efter det så bär det av i rask takt till Ghanas Camp med Fältprästen Jimmy i spetsen (långa ben gör att det går fort). Där fick vi vara med på deras Söndagsgudstjänst som bestod av mycket glädje men hellre än bra sångmässigt. Vi fick stå ut med en och en halv timmes bas-rundgång som grädde på moset.
När den upplevelsen var över så passade vi på att rigga färdigt och soundchecka innan värmen slog till för fullt.
Efter lunch tog vi några timmars välförtjänt vila och laddade batterierna inför kvällen.
Innan vi skall dänga i ordentligt på scenen så är det dags att medverka på Korum i kapellet. Vi riggar upp en sånganläggning och lite instrument. Det blir en fin stund under ledning av Jimmy med nattvarden och några melodier.
Konserten på kvällen blev dundersuccé och det dansades friskt framför scenen.
Någon i bandet fixade hjälp av transportenheten som bistod med tidigare nämnd storskopa som turnébulle och entrén blev spektakulär kan man säga.
Vi var klara med gigget ca: 21.00 och sen gick det undan med riv. Färdigt inlastat tillbaka på ”Maffes” inför morgondagen vid 22.00.
Tack alla för hjälpen, vilket teamwork!
Efter det körde vi backspegel i tältet och sen nattinatti!

Over and out/ Tomas

Mäktig entré på storgiget

Scenbygge

Ibland är det lättroddat!


Måndag 19 mars

Morgonen började med att rigga upp utrustningen på ”Maffes” för det sista giget innan hemfärd. Vi hann även förbi tvätten innan vi gick på rundvandring hos de olika sektionerna inne på campen.
Etersom det var soldaternas önskekväll så gick hela eftermiddagen åt att planka, skissa och svettas lite inför giget.
Extremt rolig spelning då vi fick höfta lite med låtarna de önskat och för att det var våran sista spelning tillsammans. Ett skönt häng blev det efter när vi städade och tvättade alla kablar. Och självklart fick vi även hjälp från underbara soldater! Extra plus i kanten för att vi fick besök av en lite kamelspindel!

//Markus

Maffes


Tisdag 20 mars

Sista morgonen. Vi vaknar upp till dagen som tidigare känts väldigt avlägsen men nu så var den då här.
Vi städar, väger in väskor, hänger i wellfaretältet och väntar på färden till flygplatsen.
Detta gör vi mitt ibland alla dessa nya och nygamla vänskaper. Människor som vi träffade för några dygn sen och som vi snabbt fick bli en del av.
Det känns lite märkligt att byta ut uniformen mot civila kläder och även känna att det var alltför kort tid här i Mali.
Vi samlas vid hygienbarackerna, därifrån vi ska åka tillsammans med de som ska hem på leave. Vi kramas, flera gånger om och vi hoppas alla att vi ska ses snart igen.
Vi sätter oss i mulorna och solen steker oss på väg till flyget. Vi får uppleva hårfönsvindarna en liten stund till när vi väntar bredvid landningsbanan och vi är lite i ett töcken då vi inte riktigt hinner med att förstå att resan går mot sitt slut.
Flyget lyfter från Timbuktu och väldigt snart så är vi åter i Bamako. Där får vi kära återseenden av de som vi fick lära känna lite för några dagar sen.
Helt plötsligt är vi på planet och vips är vi på Arlanda.
Då var det dags. Krama om varandra och åka vidare hem till våra respektive liv och leverne.
Glada och tacksamma för denna resa och alla som vi fått förmånen att träffa.
Tack till alla i Bamako och tack till alla i Timbuktu...! Hoppas vi ses snart igen!

//Johannes
 

Sidan publicerad/ändrad 2018-04-13 kl. 13:32 av Roger Lander.