HAW/ Papa 2016

 

Mamas at The Papas  
Mamas at The papas  

 

Fältregissör Nina Söderquist ledde gruppen som underhöll HAW/ Papa
i Ungern under slutet av augusti 2016.

Gruppen bestod av:

Nina Söderquist, fältregissör, sång
Marina Johansson, sång
Alexander Kronbrink, gitarr, sång
Per Björling, bas, sång
Carina E Nilsson, klaviatur, sång
Niklas Gabrielsson, trummor, sång

Fredrik Andersson, stand-up
Daniel Eriksson, ljud


 

Livgardet 17 maj 2016

Så blev det äntligen den 17/5. Som jag längtat!
Härligt att komma tillbaka till livgardet igen , för andra gången för min del. Sist jag var där var 2008 när jag skulle ner till Tchad. Minnena kommer över mig.

Vi alla (Nina Söderquist, Daniel Eriksson, Alexander Kronbrink, Per Björling, Carina Nilsson, Niklas Gabrielsson och jag Marina Johansson. Fredrik Andersson var tyvärr sjuk🤒) sågs vid stora grinden tidigt på morgonen för att registrera oss hos vakten. Sen mötte vi upp Johan Falkemo som skulle se till att förrådet tog emot oss osv . Mycket bra och trevligt mottagande .

Den ständiga frågan som rullar i huvudet är... Hur lång tid tar det att rusta på idag då??? Hur många minnen och skratt får jag med mig ifrån klädförrådet denna gång???
Det blir alltid något skratt att ta med sig i minnet ifrån klädförrådet och så blev det även denna gång!
Tyckte i alla fall att det gick ovanligt snabbt och smärtfritt.
Vi tog även det obligatoriska fotot på oss.

Efter detta blev det lunch och där pratade vi ihop oss om repertoar och vilka repdagar vi skulle ha.

När lunchen var över var det dags för sjukan ( inte så efterlängtad hos mig pga sprutorna som jag milt sagt inte gillar ) där vi skulle tömmas på lite musikerblod för att få fram våra blodgrupper och få eventuella sprutor (2 st för mig plus ett rör för blodgrupp, Phuuu men jag måste säga till mig själv att jag var mycket duktig). 

Plåster.PNG  
Personalen gav mig ett fint plåster  

 

På sjukan hängde också en souvenir ifrån The Tchad's som var där 2008. Härliga minnen!
Många souvenirer hänger där ifrån alla olika fältartistmissioner.

När vi var klara på sjukan var det dags att lämna Livgardet för denna gång.
Carina lyckades gå vilse när hon skulle hämta bilen.

Trots vägbeskrivning så ringde hon ett par gånger och undrade var hon var och framförallt var bilen stod...ha ha ha. Det ser likadant ut överallt sa hon. Det kan vi skratta åt än idag.

Nästa gång hela gänget skulle ses var på repet . Det var ett bra tag tills dess men tror vi alla längtade till det.

Klart slut!
Marina Johansson


 

Torsdag 25 augusti 2016


Det är inte ofta en komiker går upp klockan sex på morgonen. Senast var nog 1965 när Tage Danielsson druckit för mycket te kvällen innan.
Men idag gjorde jag det!  Och var faktiskt såpass pigg att jag den här gången kom ihåg att ta ut soporna innan jag lämnade hemmet. Något har jag alltså lärt mig sen mitt senaste uppdrag.

Jag var nog extra pigg för att jag visste att jag skulle få flyga Herculesplan för första gången.
En taxi hämtade upp mig klockan sju. Jag fick en egen, medan de övriga  fältartisterna samåkte i andra bilar. Nina försäkrade mig om att det är för att jag bor lite avsides, och  att det inte har något med min personliga hygien att göra.


Vi möttes upp en timme senare vid Ärna flygfält utanför Uppsala. Totalt var vi ett gäng på åtta fältartister: Fältregissör & kapten Nina Söderquist, vår tekniker Daniel Eriksson, Carina Nilsson på piano, Niklas Gabrielsson på trummor, Alexander Kronbrink på gitarr, Per Björling, bas och Marina Johansson på sång. Och så jag då, på skämt.


Vi drack en kaffe i en väntsal, och hejade på övriga passagerare. Bland andra följeofficer Mats Karlsson, och Anne Törnqvist från högkvarteret.
Efter en kort väntan fick jag äntligen flyga Hercules. Bullrig men trevlig resa på tre timmar. Efteråt var personalen tydliga med att informera om att gällande rutin för transport av fältartister är att vårt bagage bara lastas av efter att ett shownummer levererats på stående fot. Och så blev det.

Herka  
Uppställning bakom "Herkan"  

 

På plats i Pápa tog Mats och Anne oss runt till platserna vi ska göra våra shower på, och sedan åt vi lunch i strålande sol vid en restaurang på stora torget.

Vi åkte sen tillbaka till flygbasen för att plocka upp den utrustning vi ska använda vid showen på skolan imorgon. Märkte att en gitarr som vi trodde skulle vara där alls inte var det. Det krånglade till saker en smula, men med hjälp av intensivt underrättelsearbete lokaliserades en vänlig norrman i utkanten av Pápa som skulle kunna tänka sig låna ut en gitarr. Vi plockade upp den, och åkte sen till hotell Villa Classica, checkade in, och vilade en halvtimme.

Därefter åt vi en lugn middag på hotellets bakgård. Fick en chans att prata med kontingentschefen Bengt Friberg och hans fru, om vad arbetet och livet i Papa innebär. Inte bara intressant i sig, utan även viktigt för mig som ska uppträda för dem, att förstå min publik.

När jag gick och la mig kl 23, satt de andra fältartisterna kvar och gjorde morgondagens låtschema.

Ser fram mot första showen imorgon!

Fredrik Andersson, Fältartisterna Pápa 2016
 


 

Fredag 26 augusti 2016

Första dagen i Papa, ikväll skall vi ha spelning för svenskarna. All vår utrustning skall därför fraktas ifrån basen till Papa support där spelningen skall äga rum. Jag blir hämtad på morgonen av Micke, en loadmaster på C17 Globemaster, som kör mig till basen där våra vita containrar skall tömmas. Idag har jag fått ca 8 killar som skall hjälpa mig att rigga allt då resten av fältartisterna är och underhåller på skolan. Vi lastar allt i en skåpbil som får köra i två omgångar till Papa support.

Väl på plats på spelstället så lastas allt ut och jag skall försöka leda arbetet med att få allt på plats, det går ganska långsamt inser jag men alla är så glada och entusiastiska och vi har väldigt roligt. Hans Utterberg, vår kontakt på plats, kommer och lämnar lunchlåda till oss och vi får ett välkommet avbrott i riggandet.

Vid 2 kommer resten av fältartisterna och packar upp sina instrument och vi försöker oss på ett soundcheck. Inte det lättaste då lokalen är väldigt avlång och taket består av korrugerad plåt och golvet är klinkerbelagt. Vi tar ganska snart beslutet att morgondagens spelning skall ske utomhus, dels med tanke på att det skall vara upp emot 450 gäster och ljudvolymen, och temperaturen för den delen, kommer då att bli outhärdlig inomhus.

Kvällen bli dock väldigt lyckad och man får äntligen uppleva denna glädje hos publiken som alla ”yxor” berättat om på kurserna. Man känner sig så oerhört välkomnad och det sjunker sakteligen in hur mycket vi verkligen betyder för dem som bor här nere.

Daniel Eriksson

Acke Rigga
Skolgig Rigga, rigga, rigga!

 

Efter frukost på det trevliga hotellet skjutsar våra underbara följeofficerer Ann och Mats oss till den internationella skolan för barnen till de anställda på basen. Ett före detta ryskt soldathem som rustats upp till superfräscha lokaler med trevlig atmosfär.

Vi blir visade runt och träffar den ungersk-svenska läraren Monica och hennes kollegor Bea från Åsele samt ms. Sandra, mycket trevlig musiklärare med för mig oklart ursprung, hon talade iallafall inte svenska.
Vi får husera i musiksalen och använda deras ak-gitarr och elpianot samt lite allmänt skrammel.

När vi gjort oss hemmstadda kommer barnen in, de svenska skolbarnen i blandade åldrar mellan uppskattningsvis 10 och 16 år. Mycket trevliga och artiga kids som verkar tycka att vi är åtminstone lite fräsiga. Kapten Nina presenterar oss på ett som vanligt förnämligt sätt, och vi lirar Justin Timberlakes senaste brottarhit ihop med barnen, samt Bruno Mars "Locked Out of Heaven", som dock inte är på något sätt lika "ny" i ungarnas värld som i vår. Nåja...
Trevlig samling med resten av barnen i skolan, Fredrik gör ett bejublat trollkarlsframträdande med totalt fokus från skaran, och vi framför våra låtar med de svenska barnen, med fint resultat.

Efter god och näringsriktig lunch på stans bästa gulaschställe blir det hotellet en stund för omgruppering och laddning inför kvällens gig i helt nybyggda samlings- och trivsellokalen på Pápa Support-området.
Akustiskt utmanande lokal med hårda golv och tak gör att vi får tänka om lite i repertoaren, mjuka till det lite. Vår ljudman Daniel gör ett fint jobb att slipa av det hårda, och efter ett tag låter det riktigt fint.

Lokalen fylls med ett 70-tal vuxna och barn och giget kan börja. Några små mysiga middags-set under tidiga kvällen med allsång och fint få-igång-folket-jobb av Wallmans-rävar Nina och Marina och sen kommenderar Nina fram folk att röra sig närmre scenen och skaka loss dansbenen under sig. Detta ger resultat, och snart är vi alla helt genomsvettiga och har glömt allt vad gäller hålla igen och spela svagt, det blir fullt ös i sann fältartistanda. Starkt som böfvelen på scenen och fruktansvärt roligt!
Halv nio tuffar vi i den ljumma becksvarta kvällen mot hotellet, för lite snack, trevnad och snapsviserep inför morgondagens kräftskiva.
Kanondag!

Per Björling


 

Lördag 27 augusti 2016


"Pápa's got a brand new band"

Del I
"Kollektivets kraft"
Efter alla år av rådd-dogdeing, naturligtvis främst från diverse andra musikanter i min bekantskapskrets..., fick jag bevittna och till viss del även medverka till hur fort det faktiskt går att flytta en hel scen (instrument, PA, monitorer och själva scenen) om alla hugger i. Och är det nåt försvarets gossar, flickor och henar kan, så är det just att hugga i. Därför var det naturligtvis inga som helst problem när vi ville höja nämnda scen, med den ödmjuka formuleringen att "det vore ju tråkigt om inte alla i publiken fick se oss"
Motorsågen åkte fram och stockar sågades till i perfekt höjd för att placeras under scenkonstruktionens ben. Allt detta, inklusive ett soundcheck/rep var över på 2 timmar, 13 minuter och 27 sekunder. Runt räknat.
53 minuter gick till monitorinställning.

Roddare  
Rigga, rigga, rigga!  

 

Del II
"Terminalbad"
Efter det gick vi och badade.
Ungern är känt för sina termalbad.
Vi hamnade på Papás motsvarighet till Vanadisbadet i Stockholm. Före ombyggnaden.
Resterna av min forndom enorma bacillskräck drog med mig hem till hotellet igen.

Kräftskiva  
Laddade inför kräftskivan  

 

Del III
"Abracadabra"
Nu var det dags för kräftskivan. Vårat huvuduppdrag på den här resan.
Det här var tredje gången jag såg gruppens ståuppare/trollkonstnär Fredrik Andersson svälja en fullt uppblåst ballong och trolla fram ruter tre. Jag fattar fortfarande inte hur han gör!
Apropå kollektivet. Eller är det uniformens anonymitet. Eller ett bevis för att våra kammoflagedräkter funkar. Jag fick iallafall enormt mycket beröm för mina ballongsväljarkonster. Från festens alla nationaliteter.
Hoppas Fredrik fick åtminstone nån ryggdunk för sitt trumspel.
Vi musiker bjöd bland annat på de, bokstavligen, torraste snapsvisor som nånsin sjungits, heavy metal, soul, disco, rock'n'roll, rythm'n'blues, billboardhits, twist, Beatles, Stones, Elvis, Ray Charles, Ebba och ABBA. Och så naturligtvis Tomas Ledin. Alla! Framförallt amerikanerna. Älskade det!
Kapten Nina Söderqvist provade flytförmågan på det tämligen blöta publikhavet i en crowdsurf. Alla! Framförallt amerikanerna. Älskade det!
När showen var slut meetade och greetade vi med festens alla deltagare av olika nationaliteter. Vi blev kramade, high fiveade och ryggdunkade. Och alla! Framförallt amerikanerna. Sa att de älskade oss!

Trolleri  
Trolleri på hög nivå  

 

Del IV
"Simsalabim"
Nu var det dags för råddning igen.
Några av våra hjälpare var en aning för snapsade för att kunna bistå oss på det snuskigt effektiva sätt de uppvisat tidigare på dan.
Kort sagt. Det gick inte speciellt fort den här gången. Jag gick lätt förvirrat runt och försökte se beredd och redo ut.
Till slut hade vi ledda av råddmäster/ljudtekniker Daniel Erikssons varliga men bestämda hand lyckats klämma ner den sista 100-meterskabeln i den sista 2x2-meterslådan. Ett trolleritrick i sig. Vårt värv var över och vi rullade mot hotellet och en välförtjänt vila.... Jag kanske drack en öl innan jag somnade... Bara en.

Nina  
Alla är med  

 


 

Söndag 28 augusti 2016

Söndagen inleddes med ett besök på flygbasen i Pápa. Vi var där för att få en guidad tur på basen. På basen huserar ett flygplan av typen Boeing C-17. Av en ren slump fanns två av de tre planen på plats på flygbasen, varav vi besökte ett av dem. (I vanliga fall vill man ha dem i luften så mycket som möjligt och inte stående på marken.)

Sverige har inga egna C-17, men är delägare i de tre plan som utgör den europeiska flygflottiljen Heavy Airlift Wing, ett samarbete mellan Sverige, Finland och tio Natoländer.

Efter det var det dags för det fjärde och avslutande gigget på missionen. Detta skulle hållas offentligt på eftermiddagen på stora torget i Pápa. Svenskarna i Pápa hade ordnat kontakt med en av krögarna som har restaurang på torget. Vi satte upp vår scen på deras uteservering riktade ut mot torget.

Torgetgig My way
Torget "My way"

 

Vi framförde en lite lugnare del av repertoaren, eftersom de flesta i publiken var slutkörda från kvällen innan. (Då en klart rockigare repertoar med Iron Maiden och AC/DC framfördes!) Och på ett eftermiddagsgig en söndag passar det bättre med lite Lisa Nilsson-soul, 50-talsrock och Frank Sinatra.

Daniel  
Daniel lyckas nästan gömma sig  

 

Spelningen var mycket uppskattad av både de stationerade och den lokala befolkningen. Och upp på scen kom en handfull dansare i åldern 4-6 år som inte ville gå av scenen över huvud taget! Hela gigget rundades av med att Niklas Gabrielsson framförde sin version av Frank Sinatras ”My Way”.

Barninvasion  
Barnen invaderar  

 

Kvällen avslutades med en gemensam middag utomhus på en restaurang i stadens centrum.

// Alexander Kronbrink


 

Måndag 29 augusti 2016

Bakom Herkan igen  
Snart hemfärd  

 

Sista dagen i Papa och dags för hemresa.
Vi fick uppleva de sista timmarna i högsommarvärme. Marina passade på att sola medan vi andra mindre modiga stod och gömde oss i skuggan.
Denna dag ägnades åt logistik och åter logistik.
Både planerad och oplanerad kan man säga… Då ”någon” i gruppen hade på något outgrundligt vis tappat bort sin telefon, Visakort och skjorta (!), fick vi återigen ett bevis på den effektivitet som vår eminente ”turnéledare” Ann tillsammans med övrig personal på plats hela tiden har uppvisat. Några samtal ringdes och sakerna kunde hämtas. (På baren svarta hålet, men det tänker jag inte skriva här )
Vi hann även med – som vi tyckte - livsnödvändig shopping i form av div inköp av traktens specialiteter. Vissa av oss köpte charkuterier och Tokajiviner, medan någon annan passade på att handla soppåsar…
Efter shoppingen var det dags att bege sig till Airbase för hemtransport.
Vi träffade på flera av den internationella personalen som var så entusiastiska över våra uppträdanden och deras ord och svenskarnas stolthet över fältartisternas närvaro värmer in i själen.
Någon frågade hur vi hade upplevt Herkulesresan ner och då Per beskrev det som ”tre timmar i det starkaste ljud jag har upplevt”, svarade personen att ”jamen det var ju precis det vi sa om ert gig!” 
Resan hem gick smidigt och det var ett ganska trött gäng som möttes av ett grått och regnigt Sverige.
Några fantastiska dagar är över och jag känner enorm tacksamhet över att få alla dessa upplevelser i form av nya möten och erfarenheter, spelglädje, samtal och kunskaper tack vare musiken och inte minst för att vår eminente kapten Nina hade den goda smaken att ta med just detta gäng.

Carina E Nilsson


 

Avslutningsord från Nina

Som alltid snurrar tankarna runt runt efter en mission. Oj, Vad mkt vi hunnit med om på bara några få dagar,,,vilka fantastiska människor vi mött, vilka häftiga saker vi har fått uppleva, hur gulliga var inte barnen på skolan, vilket underbart gäng jag fick åka med och vilket otroligt "ställ" det blev på gigen.
Kontingentschef Bengt Friberg tog emot oss med öppna armar och har verkligen visat en enorm glädje över att få ha oss på plats. Tusen Tack, det värmer hjärtat.

Hans Utterberg (Cheif Swedish National Support Element) som tagit så väl hand om oss, fixat å trixat. Så underbart effektiv att du totalt tömt hela IKEA på kräftor samtidigt som du gjort hela vår tillvaro på plats otroligt smidig - tusen tack.

Finaste Mats och Ann från Högkvarteret som följt oss, skjutsat oss, tipsat om de bästa restaurangerna, tagit med oss på termobadet, tagit tusentals foton på oss - ni är helt enorma och har varit ett stort stöd för mej, TACK

Alla anställda, barn o familjer på plats, vilken glädje och uppslutning så fort vi behövt hjälp. T ex Dag 2 då vi behövde flytta scenen så dök det upp hur många frivilliga som helst och arbetet gick som en dans, så häftigt. Försvarsmakten levererar. Ni är helt fantastiska och innerligt tack för att ni låtit oss ta del av er vardag. Ingen nämnd ingen glömd.
Å alla barnen på skolan. Så härligt energi och roligt att ALLA övervann sin rädsla o ville vara med och sjunga även på gigen. Att kliva upp på en scen är inte alltid nåt självklart men oj vilken ljuvlig känsla när 6 åriga Malin från Norge på darriga ben kommer upp på scenen o sjunger "Happy".

Sedan har vi mitt FABULÖSA BAND!
Jag slås alltid av den enorma vilja och det engagemang vi Fältartister visar inför uppgiften att underhålla o glädja våra åskådare  - så även denna gång.

Carina, du vackra och begåvade kvinna. Vi har jobbat ihop så många år och det var så roligt att äntligen få göra ett fältartistgig tillsammans. Det är alltid nåt speciellt.
Det finns inget du inte bemästrar och din enorma erfarenhet och ditt lugn är en sådan trygghet. Allt du spelar låter "dyrt", svängigt o glimrande. Det har varit så ljuvligt att få hänga med dej och njuta av ditt härliga skratt igen.

Marina, med sin häftiga stämma som sjunger allt från vackra visor till Tina Turner. Jag blir så lycklig. Du är en enorm entertainer som likt en kameleont anpassar dej efter situationen och publikens önskemål. Lokalen som bokats för första giget klarade inte vår anläggning (med plåttak o klinkergolv) så vi fick tänka om helt och byta ut hela repertoaren. Vi förvandlade hela giget till ett en middagsunderhållning som lokalen klarade och vi löste uppgiften tillsammans.
Du har fått dra ett tungt lass och gjort detta med den äran.

Per, en rätt ny bekantskap som jag känner att jag nu ALDRIG vill vara utan. Det känns som vi alltid känt varandra och risken finns att jag kommer ringa dej en gång i veckan för att få ett chilenskt visdomsord.
Å härliga människa vad jag älskar ditt engagemang. Du är så otroligt fokuserad på att alla låtar ska bli så bra som möjligt vilket gör att alla steppar upp och presterar sitt bästa. När du lirar svänger det så det svartnar och du sjunger nåt så jaaaaaaavulskt (norrländskt uttal) bra.

Niklas, vår pinky. Du sjöng "I Did it My way" så tanterna på torget grät och ville adoptera dej ,,,och jag hoppas att du känner att du trots pinkydrink och allt fick göra denna resa på ett sätt som känns bra.
Jag tycker du klarade din första mission med ett MVG. Du är En sådan grym musiker med guld i strupen, damn va bra du är! Å tack för våra djupa samtal men även dina spontana humoristiska monologer vid middagsbordet - Har inte skrattat så gott på länge....och tack för att du lät mej klå dej på pilkastning.

Alexander, oxå en rätt ny bekantskap som jag är så glad över att äntligen ha fått ta del av. Slås av över hur enormt ödmjuk du är i alla lägen och jag skulle vilja påstå att du är så otroligt mkt bättre än du nånsin tror själv. Du lirar ju allt sååå bra. Vår reppe har gått från Lasse Berghagen till Iron Maiden och vartenda solo har suttit som en käftsmäll (på ett bra sätt)!!!!  Å grymt trevlig är du oxå, även om du låter din kapten hålla sig på tårna sista dagen innan hemresa,,,he he,, "black hole",,say no more!

Daniel, vilken klippa. Aldrig några problem, alltid ett leende trots att svetten lackar och 7 förvirrade Fältartister i munnen på varandra undrar vilket case som hör till vad,,,??!
Du hade ingen lätt uppgift då vi första giget skulle spela inuti en lokal likt en konservburk men du löste problemet i bästa fältartistanda. Hejja dej!
Jag kommer lägga upp din pinky- sångfilm på dropbox så du får lyssna,,,men ett tips,,,don't quit your day job!!!
Tack finaste för att du gjorde min roll som regissör så enkel!!!!

Fredrik, Jag har ju efter ca 15 års samarbete nu insett att jag ju aldrig kommer att komma på hur du gör dina trolleritricks...🤔 Hejja dej va bra du är.
Du är en fantastisk entertainer och det är otroligt tacksamt som regissör att ha tillgång till dej på mission. Din stand-up funkar på både svenska och engelska och din leverans är alltid en full pott.
Älskar att hänga med dej och tack för att du ser till att vi inte missar våra mattider.

Jag är otroligt stolt o ödmjuk inför mitt fantastiska band  "Mamas at The Papas" och den uppgift vi nu avklarat i PAPA med bravur. HEJJA OSS!!!
Detta har varit min första utlandsmission som regissör och ni har gjort detta såååå lätt för mej...TACK
Ni har levererat 4 stämmiga snapsvisor, till kräftskivan, "middagsunderhållning", rock konsert med stagedive, engagerat er till Max för att bemöta allas önskemål.
Vi har spelat för alla barnen på skolan (inklusive de internationella), vi har gigat för alla anställda o deras familjer och vi har underhållit den ungerska lokalbefolkningen i Papa stad.
Jag tackar er från djupet av mitt hjärta för att ni gjorde vår mission till en sådan succé, TACK
//kapten Nina Söderquist

Bandbild på lastrampen  
Over and out  

 

Sidan publicerad/ändrad 2016-08-30 kl. 22:30 av Tomas Boström.