HAW/ Papa 2015

 

HAW -Heavy Airlift Wing, där Sverige är en av 12 bidragande nationer är en multinationell flottilj stationerad till Papa Airbase,  denna flottilj invigdes 2009. Tillsammans har de 12 nationerna köpt och bemannar 3 boeing C-17 Globemaster III och opererar dem gemensamt världen över i ett 30-årigt åtagande. Idag har Sverige ca 20 anställda i HAW, tillsammans med medföljande familjer rör det sig om ca 65 personer varav ungefär 15 skolbarn.

Vår uppladdning inför insatsen har börjat och vi är laddade till tänderna med låtlistor, körstämmor, skämtsinne och en mängd prylar från förrådet på livgardet.

Inom ramen för Försvarsmaktens personalvård kommer Fältartisterna genomföra ett antal konserter dels för den svenska personalen med familjer som lever och verkar i Papa, dels för personal från övriga nationer som ingår i HAW- Heavy Airlift Wing insatsen eller som är stationerade på Papa Airbase.

Bandbild
"The New New Heavies"

 

Fältartistgruppen består av:

Maria Johansson Josephsson: Fältregissör, sång, piano
Agneta Wallin: Stand up
Tobias Hinas: Teknik
Maria Almlöv: Sång, gitarr
Erik Lund: Sång, gitarr
Hans-Olof Berg-Beijer: Sång, keyboard
Jakob Dalnert: Bas
Julia Ivansson: Trummor
 


 

31 aug 2015


Kära Dagbok,
Idag var en ovanlig dag. Jag på Livgardet i Kungsängen från typ gryningen. Maria Jojo bjöd på rävigt kaffe från soldathemmet medan vi väntade in gänget och solen steg. När alla kommit fick jag legitimera mig för en uniformerad yngling i vaktkuren.
- Kan du gå i god för resten av sällskapet? frågade ynglingen. I kraft av mitt förtroendeingivande födelseår antagligen, så jag svarade:
- Du kan chilla. De är med mig, de är mina homies.
Inte för att vi alla kände varann, men vi kommer väl att göra det. Snart. I Ungern. Vi skulle alltså ”rycka in” som det heter. Fast något ryck kände jag inte av. Livgardet är ett långsamt ställe, med staket och vakter och ganska fult. Lite anstaltsmässigt. Som att det skulle kunna komma ut karaktärer ur Orange is the new black när som helst. Det var lite ödsligt och vilsen stämning. Vi väntade. Jag höll utkik efter Piper Chapman. Hon kom inte. Jag kollade in biblioteket. Horisonten kändes avlägsen.

Böcker  
   

 

Men en stor kappsäck full med kläder fick vi hämta ut av en lång snubbe som, om jag fantiserade lite, skulle kunnat vara Mr Caputo. Det fanns långa rader av pallkragar med kalsonger, strumpor, kepsar. Mest gick jag igång på brynjorna. Sen klädde vi oss i ökenuniform, för det är varmt i Ungern. Kängorna var sköna och snygga. Nu var vi redo att fylla i blanketter. Och äta lunch. Kanske är jag paranoid, men jag tyckte att det var många som tittade misstänksamt på oss. Det var ju det där med beige uniform istället för grön. Den är inte tillåten i Sverige. Egentligen. Extremt iögonfallande och inte ett dugg kamo. Sen fick vi gå till doktorn. Blanketterna blev mer intima och vi lärde känna varandra allt bättre. Har jag haft sömnproblem? Har jag blivit yr vid fysisk ansträngning? Har jag använt droger? Svara ärligt. Jag blev topsad och fick stelkramps- och gulsotsvaccin.

- Ja, det är ju bra att ha privat också. Gulsot kan smitta även vid samlag i Sverige om man börjar blöda lite, sa sköterskan. Jag kände mig grymt het. I riskzonen liksom. Vi hittade ultratunna stridsbindor på toaletten. Kan tydligen va bra att ha på Herculesplanet… Sen satte vi oss i officersmässen under ett porträtt av Oscar den II och åt fin choklad och berättade om våra upplevelser. Alla verkade taggade. Och glada och snälla och bra. Jag glädjer mig åt att få resa iväg med mina homies snart.

Koka  
Dagens svåraste uppgift var detta med den blå baskern, som vi som reser för första gången alltså ska ta hem och koka i en slags skinkrulle. Jag känner mig lite osäker just nu. Skulle vi krydda buljongen?  

 

Agneta Wallin


 

2 september 2015


En repdag i glädjens tecken!
Fältartisterna HAW/PAPA-15 har avsatt denna dag för genrep á tolv timmar.
Bandet låter kalas och alla är taggade till tänderna inför avresan. Tre gig med olika förutsättningar ger många härliga låtar att repa in. Ballad, barnmusik, dansband, house och hårdrock. MUMS!

Rep  
Repa, repa, repa, repa  

 


 

3 september 2015

Vaknar spänd av förväntan och glömmer sedvanligt att packa ner de sista grejerna jag trodde att jag hade lagt fram smart kvällen innan.

Plockar upp Lt. Ivansson (d.y) och åker ut till Arlanda för att möta upp resten av truppen. Efter lite strul vid incheckningen så blev det en snabb lunch på Max och ombordstigning på vårt egna Hercules. En trevlig och högljud resa med besök i förarkabinen så landar vi i Pápa. Som tack för en trevlig resa så spelade vi fortfarande inne i flygplanet en akustisk version av ACDCs You shook me all night long för den tårfyllda besättningen.

Lastning av rigg liten  
Smidigt med egen Herka  

 

Väl utanför planet möts vi direkt av den förväntansfulla personalen i Pápa. Vår klippa och guide Hans visar oss runt bland de olika platserna där vi ska spela samt till vårt hotell med safari-tema. Går på en liten promenad runt stan och tar en kaffe på torget och försöker landa mentalt. Med oss reste även chefen för flygvapnet generalmajor Micael Bydén med adjutanten Anders Lundin som även de skulle ner för att träffa den svenska personalen i Pápa. Eftersom de inte kunde stanna kvar till vårt första officiella gig så överraskade vi dem med att akustiskt spela några låtar på restaurangen innan middagen. Kändes bra att kunna ge personalvård till alla ranger inom försvaret. Njöt av en god gulasch bland många av de svenska familjerna på restaurangen då vi fick höra några historier om hur livet är för dem alla där nere. Att nu få skaffa nya vänner och sociala sammanhang efter att ha lämnat sina gamla hemma i Sverige.

Flygare liten Ackegig liten
Tårfylld besättning Gatumusikanter på Hotellets innegård

 

Vi blev alla också väldigt peppade och glada av att höra alla historier om hur mycket fältartisternas närvaro förra året hade betytt för dem alla. Många hade sett det som årets höjdpunkt och hade på samma sätt sett fram emot den här helgen. Kvällen avslutades med en liten lugnt pratstund på hotellets innergård. Kommer bli en fantastisk helg det här!

 


 

4 september 2015

Första riktiga dagen här! Klädde på oss uniformerna direkt efter frukost och drog iväg till en internationell skola i byn där bl.a de svenska barnen går. Där fick vi träffa elever från klass 2 till 1 på gymnasiet. Väldigt roligt och intressant möte! Vissa hade varit där i ungefär tre år medan andra varit där i tre veckor. Vi lärde dem ett par låtar som vi sedan körde tillsammans senare på kvällen. Jag slogs över hur modiga dessa barn var! Jag hade nog inte varit så kaxig själv om jag varit i deras sits. En ny skola i ett nytt land och alla gamla kompisar kvar hemma i Sverige. Men de verkade vara superbra mot varandra trots de spretiga åldrarna. Kul att se!

Skolagig liten  
Kör-rep  

 

Sen fick vi sitta med på en intressant lägesuppdatering med generalmajor Micael Bydén på Pápa Support. Kul att få vara med och höra vad som hänt och vad som är på gång. Generalmajor  Micael Bydén -sång och hans adjutant Anders Lundin- trummor gjorde ett mycket uppskattat gästande i bandet under soundcheck.

Generalmajoren liten Fullt ställ liten
Efter soundcheck Gig

 

På kvällen spelande vi på en välkomstfest som hölls för alla svenskar med familjer i HAW/Papa. Vi inledde med förstärkning av barnkör och sedan gästades vi även av en begåvad gitarrist som går sitt första år på gymnasiet här i Papa.
Mycket trevligt! Agneta gjorde ett bejublat ståupp-uppträdande och hon var även med o ledde  musikquiz tillsammans med Maria och oss andra under kvällen.

En väldigt bra dag! Kändes väldigt fint att få träffa hela gänget. Allt från skolbarn till generalmajoren och adjutant. Vi är ett bra gäng och jag känner på mig att detta kommer bli fina dagar.

 


 

5 september 2015

Efter intensiva och fantastiska dagar med otroligt härliga och roliga gig, och möten med massor av underbara människor fick vi lite sovmorgon och en lång frukostsittning. Sedan blev det chans till lite sightseeing, guidad av en av svenskorna som bor här. Hon kunde berätta att stadens namn Pápa, såklart, betyder påve och att av stadens invånare är ca 60% katoliker. Vi var in i den stora vackra kyrkan som ligger mitt på torget. Vi hann också med intressanta och mycket givande samtal över en god kopp kaffe på ett av stadens härliga konditorier.

Tak liten Kräftskiva liten
Sightseeing Förberedelser för kräftskiva


Framåt eftermiddagen var det sen dags! Dags att dra på uniformen och göra sig redo för kvällens gig på den gigantiska kräftskiva som den svenska kontigenten bjuder sina kollegor fr bl.a. USA, Holland och Norge på. Eftersom Fältartisterna förra året gjorde total succé, så var förväntningarna skyhöga på vår spelning, lite nervöst men mest otroligt sporrande och kul att få den stora äran att ta vid. Spelningen blev helt magisk och fantastiskt rolig, publiken var helt makalöst bra. Vi fick upp flera gästartister på scen bl.a. Sveriges ambassadör i Ungern, Niclas Trouvé. Han visade sig vara en sångare av rang och sjöng "Just Nu" så det förmodligen hördes ända till Budapest. Efter att spelat i nästan fyra (!) timmar, var vi alla ganska möra, men väldigt glada och uppfyllda utav all den uppskattning och kärlek vi så generöst får tillbaks. En amerikan kom fram till mig efteråt och sa: I love you Swedes, I f... love You!"

Gästartist liten Publikröj liten
Gästartist Röj

 


 

 

6 september 2015

Morgonen började med debriefing vid frukosten då det inte fanns tid och tillfälle för att göra det igår efter spelningen på kräftskivan.
Några av fältartisterna såg lite mosiga ut då de personalvårdat till tidig morgontimme.

Efter frukost åkte ljudtekniker Tobbe Hinas ut till gårdagens spelplats och började packa containrarna medan vi andra hade egentid.

Nästa punkt på programmet var att åka ut till Papa Airbase för en visning av C-17 planen som kommit tillbaka till basen efter att ha varit ute på uppdrag hela helgen.
För att få åka in på flygbasen så fick man lämna in sitt pass och få en inpasseringsbricka. En anings humor uppstod när Julia helt plötsligt blir uppringd av någon på flygbasen som kör ett litet kort förhör med henne vad hon har på basen att göra. :-)

På väg ut till flygplattan passerade vi några gamla ryska jetplan. Papa Airbase har tidigare varit en rysk flygbas.

Pose liten C17 liten
Pose framför nosen på C-17 Inne på lastdäck

 

När vi börjar närma oss C-17 planen så tycker man att de inte ser så mycket ut för världen på avstånd men detta ändrades drastiskt när vi kom fram till planen. Det är enormt stora flygplan!!

Vi fick en liten rundvandring i planet tillsammans med piloterna Philip Deldehög och Mikael Tormalm, packmaster Mats Andersson och tekniker Robert Fransson som berättade hur deras arbetssituation ser ut när de är ute på uppdrag.

När visningen av planet var klar var det dags att åka ner till torget för att packa upp utrustningen inför kvällens konsert.

Maria liten Torggig liten
Lycklig kapten Spelning på torget

 

Vi spelade på en uteservering mitt på stora torget vid kyrkan. Publiken bestod av ungerska kvällsflanörer, svenska familjer och kyrkobesökare då vi spelade precis fram till att kyrkklockorna ringde in till deras kvällsmässa.

Efter gig var det dags att med en liten klump i hjärtat ta farväl av alla fantastiskt underbara människor som vi träffat under denna resa.

 


 

7 september 2015

"Hemresedagen"

Vi träffas alla för en gemensam frukost vid 09 tiden.
Därefter åker några i gruppen till ett lokalt köpcentrum för att köpa med sig diverse souvenirer.

Vid 10.50 ses vi alla igen på hotellet för att prata igenom gårdagen. Vi var alla ense om att vi haft en fantastisk dag med ett kanongig som avslutning.

När vi avslutat vårt samtal äter vi lunch på hotellet och inväntar Hans Utterberg för vidare transport mot flygfältet och hemresan.
Tyvärr har det varit en strulig dag för besättningen på den Hercules som ska flyga oss hem så de har blivit försenade.
Under tiden vi inväntar planet får vi en liten rundtur bland kontoren på Papa Air Base. Idel bekanta ansikten på människor vi lärt känna under vår korta men intensiva vistelse dyker upp.
Efter många "hej då kramar" så får vi beskedet att flygplanet har anlänt och vid 15.30 är vi luftburna.

Hemresa liten  
Tsck för denna gång  

 

I skrivande stund sitter jag fastspänd i ett av herculesplanets nätsäten. Det är ett gäng glada fältartister som sitter i planet på väg hem till Sverige.
Vi lämnar alla med en varm känsla i kroppen efter fina dagar i Papa. Har träffat så många underbara och generösa människor, ingen nämnd ingen glömd. Kommer vara med en viss känsla av saknad man vrider om nyckeln i ytterdörren hemma.

Tack HAW Papa för den här gången. 

 

Sidan publicerad/ändrad 2015-09-15 kl. 09:42 av Tomas Boström.