Dagbok FS33

Fältartisterna FS33
Fältartisterna har besökt den Svenska kontignenten FS33
 
Fältartisterna FS33 var:
 
Mikael Lundstedt - Bas/Regissör
Elisabet Karlsson - sång
Jenny Sandgren - Sång
Johan Gullbo - Keyboards
Anders Olsson - Trummor
Calle Stålenbring -  Gitarr
Fredrik Dahlin - Gitarr
Christoffer Gustavsson - Ljud
 
 
Fältregissören har ordet:
 
Det var en lång väntan innan vi kunde komma ner till Marmal denna gång. Gänget var redo att åka iväg redan i april, men dagarna innan avfärd inträffade en fruktansvärd attack mot militärbasen Camp Shaheen i Mazar-e-Sharif, då minst 140 Afghanska soldater miste livet. Detta ledde till att Fältartisterna FS32s insats blev inställd. Jag ställde frågan till styrelsen om inte vi i gruppen kunde få en andra chans och få ta hand om FS33. Detta var inga problem och i Juni blev det klart att vi var välkomna ner framåt hösten. Tre av medlemmarna från FS32 kunde tyvärr inte följa med denna gång, men det var inga problem att hitta nya frivilliga. Alla tillfrågade sa ja utan tvekan. 
 
Fältartisterna FS33 blev en fullträff på många sätt. Gruppdynamiken var fantastisk och musikaliskt kändes det som att vi spelat ihop under flera år. Tight, lyhört och med stor glädje. Alla hjälpte varann och det fanns aldrig några sura miner. Under våra insats och under vår rotationskurs har vi fått möta många härliga och vänliga människor: Våra fina svenska soldater! Redan vid första kontakt med styrkan FS33 från Luftvärnsregementet i Halmstad (LV6), märktes det att stämningen var hjärtlig och att dom trivdes bra med varann. Vi blev mycket väl bemötta och det var lätt för oss att komma in gemenskapen. Givetvis finns det alltid en och annan skeptiker när vi kommer ner och underhåller. Men jag fick denna gång bekräftat att vi lyckats omvända en av dom vars skepsis ändrades till lycka, glädjetårar och för alltid till ett fan av oss Fältartister.
 
För mig är det nu 4e gången på plats i Afghanistan och jag har börjat känna mig lite hemma på Marmal. Att få komma ner och känna dofterna (och odörerna), att få gå runt bland alla dom bruna nyanserna på mark och byggnader, att få tala med människor man lärt känna genom åren på Marmal känns lite overkligt och få förunnat. För det är en speciell känsla att få gå omkring på en militärcamp i ett av världens farligaste länder. Man känner sig trygg då man vet att säkerheten runt omkring campen är rigorös och man har fullt förtroende för soldaterna man har runt sig, men samtidigt vet man om vad som händer några få mil utanför vår ”bubbla” och att livet som levs där är något helt annat än vad vi fältartister får uppleva. Vårt uppdrag denna gång var att ge en paus i allvaret och en sista boost, så våra utsända i FS33 åker hem med flaggan i topp både gällande prestation och humör. Jag vet att vi lyckades med vår uppgift och jag vet att vi, CO Mikael Beck och hela teamet FS33 kommer hem till Sverige med en känsla av att man gett allt. 
 
 
/Fältregissör 
Kn Lundstedt
 

 

Bild_001
 
Bild_002
 
Bild_003
 

 

Livgardet:
 
En solig höstdag i September rullade vi en efter en in på Livgardet. Vår utb. inför FS33 var på schemat. I.o.m att missionen blivit fram flyttad pga. vissa omständigheter, så var det 2:a gången gillt för de flesta av oss. Jag (Gullbo), Christoffer och Elisabeth var nya i truppen. Och vi togs emot med öppna armar av det fantastiska gänget.  
 
Bild01
 
 
Bild02
 
 
Vi började sedvanligt med att hämta ut vår utrustning. Kapten Lundstedt var väl förberedd med en uppdaterad lista på det material som var nödvändigast! 
 
 
Bild03
 
Vi fick även möjlighet att träffa den trupp som skulle till Mali. Det var väldigt trevligt att träffas och prata/umgås. Samt utbyta erfarenheter av tidigare missioner man gjort.
 
 
Bild04
 
Att prov av gasmask inte är något för skäggiga individer fick vi(undertecknad) även erfara denna gången!
 
2:a dagen, delades vi in i 2st. grupper. ”Orienteringen” efter kartan gick i solens tecken och blev c:a 1 mil lång. En skön vandring med packningen på ryggen. 
 
 
Bild05
 
 
Bild06
 
Otto visade med bravur hur brandsläckaren hanteras. 
Även brandfilten kom till användning vid övning nr. 2 
 
Bild07
 
Lt. Gullbo
 

 

Repdagarna:
 
I tre dagar har vi fått hänga i Johan Gullbos fina replokal nära Rådmansgatan. Kaffemängderna som i har intagits därinne har varit nästintill absurda men bryggs det gott kaffe så är inte jag den som tackar nej och det gällde uppenbarligen alla. 
 
 
Bild08
 
Den goda stämningen som vi byggt upp under dagarna på Livgardet fortsatte även dessa dagar. I ren Fältartist-anda tog vi oss igenom alla låtarna och quizet. Detta varvades med goda luncher på en nyfunnen asiatisk restaurang på Sveavägen, Wäng Izakaya. Den rekommenderas! 
 
Bild09
 
Christoffer gled in som en ljud-Gud sista repdagen och fixade till ett drömmigt in ear-ljud till oss alla. Peppen är total inför resan är imorgon även om en viss nervositet och resfeber börjar infinna sig, precis så som det ska vara. 
 
 
Bild10
 
/Elisabet
 

 

 
 
 
Måndag, Tisdag
 
 
Idag bär det iväg! Äntligen. Jag står och väntar på taxin vid min ensliga stuga utanför Uppsala och känner mig peppad och nervös för dagarna som komma skall. Hur kommer allt att fungera? Har jag packat allt?  
 
Taxin dyker upp och släpper av mig vid Sky city där jag ska träffa Christoffer och hjälpa honom med hans utrustning som ska med. Vid incheckningen ramlar alla sakta men säkert in och allt går smidigt trots alla väskor som ska med.  Stämningen är på topp och alla är taggade på resan ner! 
 
 
Bild11
(Innan vi kliver på planet, peppade!)
 
När vi ska byta till planet som ska ta oss vidare mot Afghanistan stöter vi på ett litet problem vid bagageutlämningen. Vi är tvungna att hämta ut alla incheckade väskor för att sen checka in allt igen men en av Christoffers väskor dyker inte upp! Tokigt nog så var det självaste mixern som var borta! Vi skyndar oss för att möta upp vår kontaktperson medan Christoffer stannar kvar för att leta.  Jag hinner bli lite stressad och börjar fundera hur vi ska klara oss utan en mixer där nere när Christoffer ringer och meddelar att han har hittat den. Den låg och rullade på fel band. Tur!
 
Bild12
 
(Detta är innan vi märker att mixern är ute på vift.)
 
Resan ner till Afghanistan går bra. Alla försöker sova så gott de kan, men alla är nog rätt pirriga, eller jag är det i alla fall.  
 
Jag vaknar till strax innan vi landar i Kabul, det är mörkt ute och landningen var inte den smidigaste.  Alla vaknade nog av den härliga smällen ner i backen.  
 
Medans vi väntar i planet för att åka vidare så smyger solen upp och man börjar se bergen.  Helt magiskt.  Vi lyfter och har en kort flygning till vår slutdestination och många av oss är klistrade mot fönstren för att spana in de vackra vyer som Afghanistan bjuder på.  
 
 
Bild13
(Hindukuschbergen på väg mot Mazar E Sharif.)
 
Landningen i Mazar blir dock lite utdragen.  Jag märkte att vi flög över basen och landningsbanan ett par gånger innan vi äntligen landade. Vi möts av brandbilar och fick reda på att det hade varit en indikation på att det brann i bromsarna och det var därför de flög över basen ett par gånger för att se om det stämde eller inte.  Tur nog så brann det inte, men något fel var det för de fick skicka efter ett nytt plan för de som skulle åka hem med planet vi landade med…
 
Väl av flygplanet så möts vi den svenska CO:n Överste Beck och hans stab.  Vi blir otroligt väl bemötta av ett glatt gäng som säger att de har sett framemot att vi ska komma. Det bidrog till att peppen steg igen och sömnbristen försvann helt. 
 
Vi får en debriefing och genomgång av schemat, får våra rum, byter om till våra uniformer och vi blir bjudna på en underbar tour av campen av Rebecka och Ida-Maria.  Vi trycker in oss alla i en liten minibuss och de har förberett en musikquiz åt oss i bilen! Så himla uppskattat!  
 
 
Bild14
(Under den magiska minibusstouren med Rebecka och Ida-Maria har vi stannat vid ett utkikstorn.)
 
Under dagen så möter vi alla svenska soldater här nere och vilket härligt gäng vi har kommit till!  Den här veckan kommer bli så himla bra
 
//Jenny Sandgren
 

 

 
Onsdag
 
Efter nästan två vakna dygn på resande fot, samt en god natts sömn steg vi upp i ottan, skickade i oss en hederlig tysk frukost och började sen förbereda oss inför kvällens spelning som också var det största och enda “offentliga” giget under veckan då personal från alla nationer på kampen var inbjudna. Det kändes bra att få börja jobba och kunna visa främst svenskarna på plats vad vi faktiskt höll på med och vilken funktion vi skulle komma att fylla. Vi spenderade förmiddagen med att ställa i ordning scenen, packa upp och hämta all backline som dels var lån från tyskarna samt en del saker som hade skickats ner vid ett tidigare tillfälle. 
 
Skönt väder och väldigt hjälpsam personal från NSE:t gjorde förberedelserna väldigt enkla och smidiga.
 
Bild15
(Elisabet och Jenny monterar upp en högtalar-topp.)
 
 
Bild16
(Välbehövlig fikapaus med personalen från NSE:t.)
 
 
Bild17
(Christoffer som skötte ljudet ska ha en extra eloge för hur han lyckades trolla fram ett bra sound ur en relativt trött ljud-anläggning.)
 
I samband med lunchen gjorde vi lite reklam utanför den tyska matsalen inför kvällens gig, ett bantat band bestående av ackegura, cajun och sång framförde några akustiska versioner av Dancing in the dark och Sweet child of mine.
 
 
Bild18
Elisabet, Anders, Calle och Jenny gör reklam utanför matsalen.
 
Under eftermiddagen hade vi lite fri tid, några av oss utnyttjade tiden till en joggingtur medan andra tog en tupplur för att samla energi inför kvällen.
 
Vi åt middag tillsammans på kvällen och samlades sen för att gå igenom setlisten och eventuellt göra små finjusteringar.
 
 
Bild19
Fredrik och Calle, fokuserade inför det stundande giget.
 
Äntligen dags för gig, det var tydligt att det låg en spänning och nervositet i luften, vi var taggade och peppade att leverera en grym show och uppfylla den förväntan som den svenska personalen hade byggt upp sen vi kom ner. Vi körde ett långt power-set, den första delen var ett urval av stora svenska internationellt kända artister och band samt låtskrivare, Abba, Roxette, Europe, Avicii samt Max Martin för att nämna några. Vi fortsatte sen med andra internationella rock- och hårdrocksklassiker. Av den respons vi fick efter giget är det svårt att inte beskriva spelningen som ngt annat än en succé. Spelningen avslutades med nationalsången och hela den svenska styrkan bjöds upp på scen för att sjunga med, en väldigt fin och känslosam avslutning på en fin kväll!
 
 
Gigbilder:
 
Bild20
 
Bild21
 
 
Bild21
 
 
Bild22
 
 
Bild23
 
 
Efter giget stannade många av gästerna kvar och minglade och snackade med oss fältartister och den svenska personalen innan det var dags att packa ner all backline och runda av dagen. 
 
Jag tror vi alla gick och la oss med en skön känsla i kroppen, Nu var vi igång och hade med råge uppfyllt förväntningarna på oss fältartister!! 
 
/Lt. Olsson
 

 

 
Torsdag
 
Dagen startade för de flesta av oss med en välbehövlig sovmorgon efter gårdagens spelning på Atrium.
Idag har vi ingen spelning utan kan passa på att hänga lite på campen.
Vi startade med en lunch på afghanska restaurangen vid bazaaren, helt klart veckans godaste måltid.
Denna dag serverades det Kebab, och en risrätt vars namn försvunnit någonstans.. Ris, kött, grönsaker, druvor,bönor och en riktigt god sallad/salsa till. 
 
 
Bild24
 
Efter maten tog vi en tur hos de olika handlarna på Bazaaren; ett litet handels område inne på campen med lokala försäljare av mattor sjalar, krimskrams, och souvenirer.
De klassiska sjalarna inhandlades naturligtvis:
 
 
Bild25
 
Eftersom vår fina logistikchef Martin passade på att fylla år denna dag tog vi tillfället i akt att fira honom med en middag på Oasen (en restaurang på campen) innan vi begav oss upp mot en avslutningsfest som Belgarna höll i: ”End of tour party”, Dj, dans och belgiskt öl. Undertecknad och Martin ordnade fram lite ljus som vi lånade ut till Belgarna och Anders, Elisabet och Jenny höll Fältartisternas fana högt och startade upp dansgolvet. Efter en stund var både dansgolvet och såpbubbelmaskinen i full gång.
 
/Lt. Gustavsson
 

 
Fredag
 
Det är fredag och vi har trots gigfri torsdag belönats med sovmorgon till fashionabla 10.00.
Konsekvensen blir att ryggarna är extra raka på ”kontingentsmötet” lite senare där vi blir informerade om vad som har hänt på fältet den gångna veckan; vägblockeringar, attacker, vart det har lugnat ner sig osv.
 
Efter mötet går vi vidare och besöker Marmals JOC (Joint Operations Center). Härifrån bevakas hela norra Afghanistan med olika kameror, dvs inte bara inne i campen utan vi kan följa en cyklist mil utanför på småvägar. Vi blir visade runt av Amro som efter ett tag erkänner att han eventuellt har smygtittat på vår konsert dagar innan med en av kamerorna som flyter 3km upp i luften.
Men snart är det dags att göra oss påminda om att vi har ett jobb också.
 
Vi lyckas bygga en scen med hjälp av stora tunga stenar inför kvällens spelning för SWECON + inbjudna gäster, gitarrerna stäms, Johan ställer in keyboardsen i transpose-läge och Christoffer tejpar mixerbordet så att alla reglar går till 11.
 
Vi fortsätter ha helt otroligt väder och nedan finns lite bildbevis på glada fältartister och fantastiska människor som såg till att vi hade en grym mission.
 
 
Bild26
 
 
Bild27
 
//Lt Stålenbring
 

 

 
Lördag
 
Lördagen började med en sovmorgon efter gårdagens konsert för den svenska kontingenten med gäster. Strax före lunch sågs vi för ett kort möte i solen med varsin kaffe eller valfri kyld variant av detsamma. Efter detta tog vi oss ner mot matsalen för att inmundiga ännu en tysk uppvisning i kombinationen ”kött och socker med en stark karaktär av konserveringsmedel”.
 
Nästa punkt på schemat var ett studiebesök på sjukhuset. Där fick vi en grundlig genomgång av sjukhusets funktioner och kapacitet. Det var väldigt intressant att se omfattningen av sjukvården som genomförs innanför byggnadens väggar och vi fick träffa flera trevliga människor ur personalen.
 
Direkt efter detta följde förberedelser inför kvällens konsert - ett musikquiz för den svenska kontingenten. Vi eskorterades till svenskarnas vardagsrum (även kallat ”Villa Villekulla”) med tillhörande soldäck och partytält. Tältet var vår spelplats för kvällen.
Väl därinne började vi rigga för kvällens spelning och gjorde ett lättare soundcheck innan vi tog oss tillbaka till svenskarnas kontor för ytterligare information.
 
Därifrån kan vi snabbspola direkt till kvällens aktiviteter på Villa Villekulla.
Då var det dags för grillfest med efterföljande musikunderhållning. Grillbuffén intogs under trevliga diskussioner och festen förflyttades sen in i tältet. Där genomförde vi på ett musikquiz som visade sig blotta dolda talanger bland de svenska soldaterna. Det bjöds på gästsång och dansnummer och imponerande allsång i det nyskrivna stycket ”Horse or DJ?”. Efter musikquizet delade såväl fältregissören som kontingents-chefen ut coins för väl genomförd insats vilket följdes av önskelåtarna ”Paranoid” och ”Jump”. Därmed avslutades musikquizet men inte var kvällen över för det. Vi hade ju fortfarande kvar att spela in världshiten ”Horse or DJ” innan vi lämnade våra svenska vänner för kvällen. Detta gjordes skyndsamt så att vi även skulle hinna med ett mindre ”release-party” i tältet.
Efter detta var det bums i säng för att hinna sova någon timme innan flyget gick tidigt nästa morgon.
 
 
Bild28
Bild29
 
/ Lt. Dahlin
 
 
 
Sidan publicerad/ändrad 2017-12-04 kl. 14:57 av Roger Lander.