Dagbok FS28

En fältartistgrupp under ledning av fältregissör Henrik Johansson har kommit hem från sin resa till Afghanistan.

Gruppbild1
The Mazar-inez


Medlemmarna i gruppen var:
Trummor/ Ledare: Henrik Johansson
Bas: Peter Löwgren
Klaviatur: Magnus Ludwigsson
Gitarr: Conrad Boqvist
Sång: Nina Söderquist
Standup: Fredrik Andersson

 


 

Livgardet 9 februari 2015

Nu är jag troligen norra Europas sämsta person på att komma ihåg namn,,,så ingen nämnd - ingen glömd.
Här kommer lite info om vår utbildning (rustade på) på Livgardet i Kungsängen.
Upp mä tuppen å Samling vid gaten på Livgardet 07,00. Check! (,,,gäääsp)
Sedvanlig information om kommande dagars upplägg av vår fina instruktör Joakim som sedan även assisterade oss när det var dags att rusta på i förrådet. Detta gjorde troligen att det blev den snabbaste pårustningen i min historia som fältartist (2,5 Tim).
Tack för det;)!
Sedan dax att träffa farbror doktorn på Sjukan för vaccinering. Trots att jag gjort 5 missioner å trodde jag hade vaccin mot ALLT så blev det 4 sprutor denna gången. Man får va gla för allt man får, som min gamle mormor brukar säga,,;)
Resten av dagen gick åt till att spika låtlista och logistik för kommande mission. Naturligtvis avrundning av kvällen i mässen.

 

Livgardet 10 februari 2015

Efter frukost var det dax för en heldag ute på övning. Den var så hemlig så den får jag inte berätta om, HA!
Men jag kan säga att vi var Innerligt tacksam att vi fick ut "grön kläder" med tillhörande underställ å slapp ligga å huttra i ökenuniform.

Efter middag hade vi närkamp tillsammans med våra instruktörer. Vi fick lära oss hur man oskadliggör sin fiende o det var otroligt intressant.
Några fläskläppar o blåmärken senare avrundade vi kvällen i mässen.
Somnade innan huvudet landade på kudden,,zzzzzzz

 

Livgardet 11 februari 2015

Frukost, Sjukvård o hemresa.
Kort och intensiv dag.
Å nu är vi så redo och peppade vår kommande mission FS28.
Afghanistan - Here comes "The Mazar-inez"!!!
 

Grabbarna Fika
Grabbarna Fika

 


 

Måndag 16 mars 2015

Nu sitter vi mitt i natten på en flygplats i Turkiet och väntar på att vårt plan ska tanka färdigt så vi kan påbörja tredje och sista delen av resan mot Mazar-e Sharif.

Vi var sex förvånansvärt pigga fältartister som mötte upp på Arlanda klockan 09.40 svensk tid för att påbörja första delen av resan: en timmes flyg till Köpenhamn.
Med hjälp från Movcon lyckades vi checka in alla våra prylar utan krångligheter. Movcon är vad jag förstår en militär som ställer sig bredvid en när man checkar in och kollar så man inte klantar sig och missar planet. Finns såna civilt? Jag skulle behöva anlita en för samtliga mina resor.

Väl i Köpenhamn var det fyra timmars väntan innan vi gav oss av med ett superhemligt plan. så hemligt att det inte stod med bland avgångarna på displayen. Eller ens utmärkt vid gaten. Inga lampor på vingarna tända. Har vi ens flugit med det? Jag börjar bli osäker.

Vi fick ju inte ett helt plan för oss själva, det är en massa andra människor vi inte känner som står här och stampar med oss. Rejäl blandning. Olika nationaliteter, blandning mellan uniformer och civilklädda, blandade åldrar och samtliga(?) kön finns representerade.

Vi anländer någon gång på morgonen, och gör vårt första uppträdande samma kväll efter över 20 timmars resa. Hoppas på att hinna få några fler timmars sömn på plats, för flygstolarna är inte jättebekväma. Vi ska hinna bygga en scen under dagen också. Jaja, det löser sig. Godnatt.

/Fredrik Andersson

Fredrik  
Ensam på plattan  

 


 

Tisdag 17 mars 2015

Efter 24 timmar på flygplan och flygplatser landade vi så äntligen på Marmals flygplats tidigt på tisdags morgon.
När vi klev av planet möttes vi av ett glatt gäng svenskar. Däribland commanding officer Joakim Karlqvist och Personalchef Jeffrey Ambjörn. De var väldigt glada över att ha fältartisterna på plats. "Fältartisterna är efterlängtade av alla på campen." Sa Jeffrey.
Även om jag varit i Afghanistan och på camping Marmal förut, så är det ändå en lite speciell och lätt anspänd känsla som kommer över mig när jag sätter ner foten i ett av världens fattigaste och mest krigsdrabbade länder.

Efter en HCHF-frukost med plusmeny och avslutande sockerkaka i tyskarnas matsal, begav vi oss till svenska NSC för briefing och säkerhetsgenomgång. Jeffrey Àmbjörn höll en informativ genomgång av campens  regler och lite om säkerhetsläget, som för tillfället verkar vara ganska lugnt.

Grillkväll Fredrik underhåller
Grillkväll på Campen Fredrik trollar & babblar

 

Efter ytterligare ett kaloririkt mål hos tyskarna åkte uniformerna med nöd och näppe på och vi fick gå på en campwalk.
Det mesta var sig likt på Marmal förutom att nedrustningen av campen var i full gång. När jag var här senast 2011 så var här 5000 soldater på campen. Nu endast ca 1800, varav flest tyskar.

På eftermiddagsschemat var idel aktiviteter uppradade, men efter viss övertalning lyckades vi deala till oss en timmes vila på eftermiddagen, för att kunna samla energi inför kvällens stora begivenhet, Musikquizet i svenskarna hangout "Villa Villerkulla".
Medan vi roddade och soundcheckade laddade resten av den svenska kontingenten upp till grillfest.
Det blev en mycket lyckad afton. Vår käre Fredrik Andersson trollade och agerade lysande konferencier. Vi lirade sköna låtar och åt grillat. Alla verkade trivas och de svenska soldaterna visade både prov på filmkunskaper och sångförmåga.
Efter en snabbdusch somnade jag in som en klubbad säl.

/Conrad Boqvist


 

Onsdag 18 mars 2015

Efter en skön natts sömn käkade vi frukost i tyska matsalen. Det smakade ungefär lika blekt som det såg ut.
Under förmiddagen flyttade vi våra prylar från Villa Villerkulla och gårdagens musikquizz till Atrium och kvällens gig för samtliga 21 nationaliteter som för närvarande finns på Marmal. Vi gjorde också ett spännande och trevligt besök hos danskarna och deras helikopterbesättning. Mycket trevliga boys som berättade om sitt jobb på ett underhållande sätt.
Efter lunch fick vi skjuts av trevliga tyska Daniel till IED-banan där vi fick se och höra om en massa otäcka, ofta hemmagjorda bomber. Därefter fick vi träffa belgarna som förevisade sina sätt att oskadliggöra IED, bl.a två typer av robotar. Fältartisternas kapten, Henka Johansson klär verkligen i bombdräkt.
Belgarnas bombhund gjorde en imponerande uppvisning i hur de genomsöker t.ex ett fordon. Spännande och lärorika aktiviter för vår del.

Förevisning Michelingubbe
Förevisning Henka som Michelingubbe

 

Så var då dags att ge sig i kast med dagens utmaning, dvs att försöka pussla ihop vår egen mycket bantade musikutrustning med prylar som vi fått låna av tyskarna. Vi åldrades lite i förtid och det var på håret men till slut lyckades vi få någon typ av liv i grejorna. Det spelades och sjöngs fint tycker jag men tekniken pallade inte riktigt med fullt ös från ett helt band. Min medhavda högtalare spräckte diskanten. Tyskarnas prylar knäade lite under de ösigaste partierna. På det hela taget ändå en väldigt kul kväll och många glada i publiken som kom igång mer och mer under showen. Nina och Conrad som sjöng lead var grymma tycker jag. Somnade ovaggad och nöjd.

/Magnus Ludvigsson

Bak i helikopter Soundcheck
Pose på rampen Soundcheck

 


 

Torsdag 19 mars 2015

Vi vaknade snygga och glada efter gårdagskvällens trevliga kväll.

Förmiddagen bjöd på ett lite luftigare schema, så efter den brungula frukosten hos tyskarna, gick vi och shoppade de obligatoriska sjalarna och mattorna. Vi tog även en sväng förbi alla px som ligger på campen. Diverse fickknivar, ficklampor och andra viktiga småprylar inhandlades.

Efter lunch fick vi en guidad tur hos de tyska helikopterkillarna. Även detta besök  var mycket lärorikt och informativt. Sedan gick vi ner till flygplatsen och fick en guidad tur av de svenska cargoboysen. Dom verkar ha galet mycket att göra, men fixar dock det galant och verkar vara mycket uppskattade av samtliga nationer. Det är nåt som vi har märkt på varje mission vi åkt på, att de svenska killarna och tjejerna får mycket cred av såväl andra nationaliteters soldater, men även av lokalbefolkningen för sitt jobb här nere!

Eftermiddagen veks åt att rodda upp vår improviserade ljudrigg igen hos tyskarna. Efter lite trixande och fixande lät det mesta som det skulle. Extra beröm till Magnus och Henka som kämpade och slet för att få riggen att lira ihop.

Applådtack Klumpbild
Applådtack Goa gubbar

 

Kvällens gig gick riktigt bra och kryddades med ett framförande av den svenska kontingenten, som framförde en bejublad version av Stad i ljus. Efter giget höll Fredrik hov på tyskarnas pub, där han gick runt och trollade och skämtade bland borden. Mycket lyckad kväll!

Efter vi roddat och sagt adjö till alla trevliga människor vi mött under de här dagarna, somnade vi som kattungar. 

/ Peter Löwe Löwgren 


 

Fredag 20 mars 2015

Efter bara några timmars sömn så ringer klockan 0530. Dax att lämna Camp Marmal och Mazar-e-Sharif för denna gången (Troligen sista gången för mej då Campen avvecklas i rask takt).

Vi får ett varsitt continent/regiments Coin av CO Joakim Karlqvist som tackar oss för väl utförd prestation. Han är stolt över oss och säger att vi har gjort stort avtryck på alla nationaliteter som vi träffat och som sett oss spela. Känns roligt och ärofullt.

Vi Packar ihop och XO Jeffrey hjälper oss genom tull/pass kontroll och det går hur smidigt som helst.
5 timmars flight till Istanbul där vi mellanlandar. Nu börjar den sedvanliga "åka hem-bluesen" infinna sej,,,vilket denna gången är lite märkligt,,vi har ju bara varit nere i 3 dgr,,? Men för mej personligen är det så otroligt många intryck, upplevelser o människor jag hinner möta på denna korta tid och allt gör ett så starkt intryck. Jag har stor förståelse för soldaternas separationsångest då de ska rotera hem efter mission. Att lämna sina vänner o arbetskollegor efter så lång tid,,, det måste vara tufft.

Jag är otroligt tacksam för att jag även denna gång fått tillåtelse att "kika in" i deras liv.
Vilket fantastiskt jobb våra svenska soldater gör här i Afghanistan. Man kan inte vara annat än stolt. 
Att även få möjligheten att se de tyska och danska piloternas arbete o stolthet över att kunna hjälpa till med sina med-evac Merlin helikoptrar. De räddar liv och det är på riktigt. Att få höra berättelser från de belgiska EOD killarna om hur de desarmerar sprängladdningar. Inte direkt ett yrke alla väljer men tack o lov att killarna finns! All härlig energi på våra gig då soldaterna för en stund kan glömma allvaret och bara slappna av. Att få höra den tyske underrättelse officeren dela med sej av sin oro över att efter missionen åka hem och börja leva ett "vanligt liv" efter 10 år av militärtjänst utomlands. Hur ska han göra det? Att han låter mej lyssna och ge honom feedback och råd känns stort och viktigt.
Jag kan inte nog understryka hur ofantligt viktiga dessa fältartist insatser är för min egen del!!
Jag växer enormt som människa, jag känner att jag gör skillnad och faktiskt även är viktig för de personer jag möter. Tack för det.

Nina
Nina

 

Nu landar vi strax på Arlanda o band "The Mazar-inez" kommer upplösas. Jädra härliga killar va jag kommer längta efter er!!! Peter, Magnus, Conrad, Fredrik o kapten Henka.
Så roligt vi haft på så kort tid, love ya!;)
Jaaa, de var väl allt,,,så "Råger in- Roger ut" - eller som "Löwe" skulle säga:

- Å här kommer, VARSÅGOD;)
//Lt Nina Söderquist 


 

Hej.
Jag vill tacka alla inblandade för ett väl genomfört jobb med guldstjärna i kanten.
Vi åkte till FS-28 med lite andra förutsättningar än vanligt, men i sann Fältartistanda så
hjälptes alla åt så att det blev bra tillslut
Även om vår vistelse på plats i Afganistan var kort kändes det som att vi hann med att uppleva otroligt mycket.

Tack och bock:
Henka Johansson,
Fältregissör/ Trummis i Mazar-Inez.


 

Sidan publicerad/ändrad 2015-03-27 kl. 09:32 av Tomas Boström.