Slaget vid Gadebusch 20 dec 1712 eller 7 juli 2012

(Som en av knektarna från Mo socken skulle kunna ha berättat om händelsen, nedtecknat av Göran Karlsson)

Kvällen den 19 december kom vi efter fyra dygns marscherande fram till en plats kallad Gross Bröss, knappt en mil sydväst om staden Gadebusch. Vi var allesammans trötta och svultna. Att bygga ett läger var inte att tänka på, utan vi fick försöka skaffa nattro under bar himmel.

Gb13

Våra kaptener Gyllenstorm och Hjerta gjorde vad de kunde för att samla oss män i Tössbo Compagnie och gjuta mod och tillförsikt i vår utsatta situation. Vi fick några timmars vila i den kalla vinternatten där vädret var allt annat än behagligt. En kall vind och snöblandat regn gjorde oss än mer blöta och frusna.

Gb21

När morgonen grydde beordrades vi till uppställning i riktning norrut. Vi blickade ut över ett sumpigt dalområde. Där på motsatta kullen – blott någon kilometer bort – kunde vi skönja fienden med danskar sachsare och ryssar. Snöandet hade övergått till regn. Då dagen ljusnade kunde vi bakom våra fienders led se en by – Wakenstädt- och ännu längre bort i fjärran svagt ett kyrktorn, vad vi kunde förstå var staden Gadebusch.

Gb22

Nu kunde vi höra artillerikrevader. Enstaka brisader når våra formeringar. Vid 11-tiden börjar vårt artilleri besvara elden. Det smäller mer från våra kanoner än från andra sidan dalen. Troligen har vi fler pjäser än danskarna. Vi börjar röra oss framåt över fältet. Vårt artilleri kan följa vår uppmarsch och tycks ha viss verkan på de andra.

Gb23

Efter ett par timmar står vårt Compagnie öga mot öga med fienden. Vår grupp – under ledning av korpralen Nilsson från Jakobsbyn håller gruppen samman. Och jag ser att våra övriga grupper i Compagniet håller sina positioner väl. Kapten Hjerta träffas av fiendens eld. Fler i Compagniet träffas av fiendens kulor eller handvapen. Men vi lyckas hålla våra led samman. Nu har vi rört oss över fältet under tre timmar. Våra fienders grupperingar har stor oreda i sina led och deras eget kavalleri hamnar mitt i sitt eget infanteri.

Gb24

Sakta driver vi svenskar tillbaka danskarna. Danskarnas kanoner tystnar!  
När vi kämpat i cirka fyra timmar i dessa sankmarker flyr danskarna norrut och striderna avbryts. Kvällsmörkret kom och vi slog tillfälligt läger direkt ute på det blöta och leriga slagfältet. Dagen därpå tog vi hand om våra sårade kamrater och begravde de stupade på slagfältet.

Gb25

Ska vi äntligen få mat och vila? Innan kvällningen hade vi marscherat in till Gadebusch och hälsades med visst jubel från invånarna ”Die Schweden kommen!” Äntligen fick vi några dagars vila i kvarter inne i Gadebusch.

Gb11

Vid juletid är vårt regemente åter på marsch, nu norrut mot Wismar och Lübeck, men det är en annan historia.

(Inspiration, namnuppgifter samt lite annan fakta är hämtat från Bertil Holmströms publikation "Med Tössbo Knektar till Gadebusch 1712" Åmål 2001)
Bilder från 7 juli 2012 Morgan Torger, Göran Karlsson

Den 7 juli 2012 – 300 år senare – möter återigen Svenskarna sina dåvarande fiender från Danmark, Ryssland och Sachsen i en minnesbatalj. Ett hundratal svenskar möter en styrka på nära 200 man i en rekonstruktion av händelsen. Nu under betydligt fredligare former, med temat ”Gemeinsam im Norden”.

Naturligtvis slutade slaget på samma sätt 2012 som 1712 med att svenskarna vann och senare på dagen under klang och jubel marscherade in i Gadebusch med vajande fanor och klingande spel.

Festen kunde börja.

Sidan publicerad/ändrad 2012-07-25 kl. 21:45 av Göran Karlsson.